Julen blev inte som det var tänkt

Julen 2005 fick jag en digitalkamera i julklapp som jag var tvungen att dela ! med min syster. Ordet dela fanns inte i min ordlista och jag stod verkligen på mig. Kameran hamnade i mina händer och syrran min fick knappt se på bilderna. Julen 2006 fick jag en klänning i julklapp. Fel storlek, fel modell. Morsan fick snällt sätta sig och klippa och sy. Sedan blev jag nöjd.

Nu har julen passerat för den här gången. Men den här gången oroade jag mig inte för fel julklapp. Det kvittade om jag endast skulle få en röd papperskorg från Ikea för 39:90, ett par omaka raggsockor med fula älgar på eller en grytlapp från någon glad pensionär i Jukkasjärvi. Det viktiga för mig var att jag skulle få tillbringa årets största högtidsdag med min familj. Men vad var det som gjorde att det inte längre spelade någon roll om jag fick mandeln i gröten eller missade Tomtverkstaden klockan tre den 24 December? Och varför i hela fridens namn hade det varit så viktigt med julklapparna under granen, när morsan och farsan stått i köket hela dagen före dopparedagen och kämpat med julskinkan?

Jo, det har jag faktiskt en förklaring till. En relativt bitter men sann en. Anledningen till att jag fått den psykiska “make-over" som jag har nu, är att jag helt enkelt insett vad som är viktigt för mig. Mina föräldrar bestämde sig för att gå skilda vägar tidigare under 2007. Det i sig blev en rak höger á la Tyson. Och den första tanken var faktiskt "Hur blir det till jul". Men på något sätt hade jag lagt upp en plan i huvudet. Jag firar hemma hos mamma lagom till gröten och Askungen. Sedan firar jag resten av julen hemma hos pappa med julskinka och Tjuren Ferdinand. Det var i varje fall min plan. Tills min pappa plötsligt blev sjuk och inlagd som en sill på intensiven. Därefter såg min plan ut enligt följande: packa ned mitt busskort och pengar. "De kanske säljer köttbullsmackor såhär i juletider om jag har tur". Jag menar, sjukhusets utbud var inte något läcker julbord direkt. Men en ostfralla skulle gå bra det med. För så länge jag fick fira den mest kärleksfulla decemberdagen med familjen, då var julen räddad. Och om inte annat, så kunde jag nog önska mig något fint till min födelsedag istället.

Av Anna Pietiläinen 12 jan 2008 12:25