En vän dog

Jag fick veta på julafton att en nära vän har dött. Under alla dessa år som jag har känt honom så har han haft problem. Jag har sett omgivningen leda honom till problemen medan jag försökte få bort honom där ifrån.

Det var det svåraste jag har gjort. För det skapade massor av bekymmer för mig och jag blev både retat och utfryst. Jag såg honom bortom hans problem och hans vackra ansikte. Jag såg honom för den han var medan min omgivning bara såg problem förstärkte dem. De använde honom för att tillfredsställa sina egna behov. Jag såg hur han led. Det gjorde mig arg och jag är förtvivlad för att de inte förstod vad de gjorde.

Nu är han borta och jag är bara glad att ingen kan skada honom mer. Varför kan folk inte leva med egen värdighet för sina liv och visa vänlighet till sin omgivning? Vad är viktigare, som tar upp allas tid, så att man glömmer bort detta? Varför får man dessutom skit av de som inte lyssnar för att man försöker leva med värdighet, av de som bara tänker på sig själva och gnäller över allt, men vägrar att göra något åt saken utan lägger alla sina problem som de har skapat själva, på andra att lösa.

Med hans död försvann en stor bit av min själ. Jag kommer aldrig mer ha en sådan vän och möta en människa som var så nära mig, där ord inte behövdes. Jag har aldrig mött någon annan som har fått mig att känna så. Vi förstod varandra på ett sätt och på en annat plan. Det gör vi fortfarande...

Av Perla L 05 jan 2008 08:34