Fördomar hindrar oss från att lyckas

Jag har en känsla av, att säger man för mycket, blir man inte populär. Jag är en person som är ganska rak. Ibland sätter jag ord på det jag upplever, för att komma ett steg närmare sanningen. Men jag har märkt, att det inte alltid är rätt eller lätt att säga sin mening - eller för den delen göra saker man tror på. Man kan få många fienden.

På 80-talet, kom jag fram till att kollektivt boende kunde vara något, efter att jag åsett kärnfamiljens verkningar på den enskilde familjemedlemmen. Tänkte att det är bättre med flera människor, som kan säga sin mening, än att en människas åsikter ska få slå ut de andras, så som det kan bli i en familj t.ex.

I min egen familj, när jag växte upp, var det mamma som angav tonen. Det var först efter både mammas och pappas död, som släktingarna kom och sa, att de tyckte det var synd om pappa? Förvånad blev jag, för så hade jag tyckt hela barndomen, men aldrig fått medhåll, utan jag hade fel och blev den som man hackade på.

Jag har alltid försökt försvara mänskliga rättigheter. Vet inte varför men det är inbyggt i mig liksom. Jag gillar inte när man förringar människovärdet, för jag tror innerst inne på att alla har ett värde och att endast kärleken kan leverera resultat. Därför förstår jag nu sorgen efter Benazir Bhutto, som just förespråkade mänskliga rättigheter, men som fick plikta med sitt liv. Det är faktiskt farligt att säga sanningen eller sin mening ibland.

Fördomar och reaktionärt synsätt dominerar i stort och smått, precis som det alltid gjort, både här hemma och i världen.

Inför det nya året, vill jag önska goda tankar över världens kontaktnät och ett drägligare liv för människor i flyktingläger och på andra ställen där människor lider.

Jag önskar att vi alla kommer till insikt om vad vi själva kan göra för att förbättra våra liv. Det går, om man reflekterar över sina egna tankar och bär kärleken i hjärtat, som en dyrbar skatt.

Av Pia Isaksson 02 jan 2008 08:26