Sagan om gumman som handlade för lite Del 2

Här följer del 2 av Svenskt Näringslivs "Sagan om gumman som handlade för lite". Del 1 finns att läsa här: Länk: svensktnaringsliv.se

Efter den tråkiga julen som gumman haft, så började hon fundera på vad det egentligen var som de arga tanterna och farbröderna på kultursidorna egentligen var arga på. Att sluta köpa paket var ju inte så kul. Hon ville ju inte heller bidra till att sin favoritbutik eller att dess leverantörer gick i konkurs. Hur skulle hon nu göra? Skulle hon lyssna på Svenskt Näringsliv som verkade vara arga i smyg bakom ett fastklistrat och sammanbitet leende, eller skulle hon lyssna på de som inte döljde sin ilska på kultursidorna? När den lilla gumman inte kunde bestämma sig för vem hon skulle tro på, så bestämde hon sig för att läsa flera olika tidningar och titta på flera olika nyhetsprogram på TV för att försöka få sig en så balanserad bild av verkligheten som möjligt. Det var lite svårt i början, eftersom hon alltid år efter år läst samma tidning och tittat på samma nyheter, och vanligtvis brukade hoppa över kultursidorna och andra medier som hade konstiga nyheter som inte passade inte i hennes inpräntade världsbild.

När den gamla gumman under en tid läst igenom andra tidningar, tittat på andra nyhetsprogram och även forcerat fler av de arga artiklarna på kultursidorna istället för att bara läsa rubrikerna, så började hon förstå varför farbröderna och tanterna var så arga. Hon förstog också att Svenskt Näringsliv och en del andra trodde på att vi måste producera och konsumera mer och mer för varje år för att vårt samhälle skulle fungera, tillväxt kallades det visst. Medan andra trodde på att vi måste börja stagnera, eller till och med sänka vår konsumtion eftersom jordens resurser sakta men väldigt säkert började ta slut och att förbränningen av våra naturresurser var ihopkopplat med den regniga julen och rekordantalet naturkatastrofer som vi haft i världen i år. Det fanns också de som sedan länge kopplat ihop det accelrerande konsumtionssamhället med den stora ökningen av allergier i industriländer, fetma, hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och många andra välfärdssjukdomar som ökat i samma takt som konsumtionen ökat. Många tidningsartiklar senare så förstod den lilla gumman att det de arga tanterna och farbröderna på kultursidorna i hennes gamla vanliga tidning ville säga, var att ingen tjänar något på att vi ska konsumera så mycket som möjligt när det sker på bekostnad av vår miljö och hälsa. Det var alltså inte bara mängden konsumtion som borde minskas till en rimligare nivå, utan även typen av produkter som var det väsentliga. Men, tänkte den lilla gumman, jag har ju aldrig läst om att någon tycker att vi helt ska sluta köpa saker, och kände sig då lite dum som inte köpt några julklappar i år och tänkte att det var minsann tur att hon inte fanns i verkligheten. Tvärtom så verkade ju alla tycka att man skulle fortsätta att köpa klappar till varandra, men att det inte behövde bli mer och mer för varje år, och att vi borde köpa mer saker som går att återanvända och som inte förstör miljön och människors liv. Det kan ju ingen tjäna på, sa gumman högt för sig själv.

Dagarna gick och veckorna passerade och till sist så närmade sig nästa års jul. Denna jul får inte bli lika tråkig som förra tänkte hon. Samtidigt ville hon tänka på miljön och den stackars fattiga arbetaren på andra sidan jorden som jobbade 14 timmar om dagen, utan raster och som bodde i en kall, fuktig och trång vrå och jobbade med kemikalier som sedan länge var förbjudna i gummans lilla land. Därför hade hon sedan länge gått med i en organisation som stödde arbetet för en bättre miljö och en rättvisare värld. Hon gick även till en annan butik som sålde rättvistemärkta, närproducerade och kravmärkta varor och gav bort många men inte jättemånga fina paket som hennes vänner blev jätteglada för. Farbrorn med butiken som importerade miljövidriga varor som transporterats runt halva jordklotet och som tillverkats av en underbetald arbetare under slavliknande förhållande, gick förvisso i konkurs. Men det nya unga vackra paret med den ekologiska butiken som sålde produkter med hjärta, kunde leva gott i alla sina dagar, och så gjorde även gumman och alla hennes vänner.


EPILOG

Den fattiga arbetaren på andra sidan jorden blev arbetslös, men fick redan nästa dag jobb i den nystartade rättvisemärkta butiken och kunde nästa år ha råd att åka hem till sin familj över julen och ge sina barn julklappar. Farbrorn som ägde den dumma butiken gick i konkurs och farbron blev arbetslös, men fick snart jobb som kassör i den ekologiska och rättvisemärkta butiken och var glad att han på senare år kunde tjäna pengar samtidigt som han gjorde något gott för världen. Bättre sent än aldrig tänkte han, och efter några månader så hade folk glömt att han hade haft en dum butik och tyckte istället om honom jättemycket eftersom han numera var en så glad och trevlig man. Kanske var det för att han blev så stolt över sig själv av att sälja något som gjorde världen till en bättre plats för oss alla, så att vi alla kunde leva lyckliga i alla våra dagar.

SLUT.

Notera att denna saga är en stafettsaga och att det därför inte är Svenskt Näringsliv som står för denna del av sagan.

Av Tobias Jeppsson 28 dec 2007 01:23