Julhälsning till Sveriges kulturelit 3

Så var står jag politiskt? Detta är min högst personliga syn: Jag tycker att politik är otroligt enkelt. Jag har en grundmurad tro på liberalism och kapitalism. Valet mellan blocken är så enkelt som så här; Vill du ha centralstyre och kollektivism d.v.s, att staten skall ta hand om dig för att den vet bättre än du vad du vill, vad du tycker, vad som är bra för dig och din familj, till och med vilken TV du skall se, vilka tidningar du skall läsa osv? Då är det socialdemokrati och socialism du skall rösta på. Eller tror du på frihet och individualism, din egen fria vilja och din egen kraft? Då är du borgerlig.

Jag vill själv bestämma vad jag vill bli, vad jag vill göra, hur jag vill uttrycka mig. Jag vill själv ta ansvaret för mitt och min familjs liv, m.a.o. jag är liberal eller borgerlig. Jag tror att människor, alla människor har kraft och kunnande, kreativitet och en rättighet att fritt få utrycka sina konstnärliga ambitioner, liksom sina politiska idéer och sina entreprenöriella ambitioner. Jag är fri och liberal! Leve Alliansen!

Staten skall verka för att skydda våra friheter och rättigheter och på ett så bra sätt som möjligt ta hand om alla dem som inte kan ta hand om sig själva. Staten skall i största möjliga mån se till att alla människor skall få samma möjlighet att lyckas och få ägna sig åt och göra det de brinner för. Läs; alla skall få möjlighet till mycket bra utbildning och därmed själva kunna ta ett personligt ansvar för sin framtid och för vad man beslutar sig för att göra. Du skall, i den mån det går, inte vara dömd eller begränsad av var du är född, av vilka dina föräldrar är och självklart inte för din hudfärg. Staten skall ansvara för investeringar som kommer befolkningen till gagn på ett sådant sätt att det inte går att överlåta investeringarna åt marknaden, antingen för att marknaden inte vill, inte ser avkastningen eller inte kan finansiera densamma, till exempel infrastruktur, skolväsende, sjukvård, polis, militär och kultur, detta utan att på något vis begränsa för eventuella privata alternativ med undantag av polis och militär. Staten skall ha de medel som krävs och den ambition som behövs för att skapa komparativa fördelar gentemot andra nationer och regioner som konkurrerar om tillväxt och välfärd för att på så sätt maximera den välfärd som skall finnas i landet både på kort och på lång sikt.

Och då kommer jag äntligen in på min syn på konsten och kulturen.

Det är lätt att lära känna mig eftersom jag är kolumnist. Ni hittar alla mina gamla kolumner på min blogg. www.staelvonholstein.se och ni kan även se en intervju på SVT som gjordes före Maria Küchens artikel.

Ni kommer där att finna att; jag har ett gediget intresse för att verka för invandrare, integration, ungdomars rätt i samhället och för entreprenörskap. Jag tycker att konst och kultur är en OTROLIGT viktig del av samhället. Det ligger mycket nära entreprenörskapet, som är samhällets viktigaste och bredaste kulturella uttrycksform. Entreprenörskapet är bredare, mera mångfasetterat, tillgängligare och enklare än konsten, men har precis samma ursprung i kreativiteten, i idén och passionen. Individers vilja och frihetstörst att få kunna leva sin dröm. Kreativitet är grunden till alla idéer och alla innovationer, därmed basen för all tillväxt. Konst och kultur berikar människor på alla sätt. Människor som kommer i kontakt med kultur berikas, får ett rikare liv, blir mer kreativa själva och därmed ökar sannolikheten för ökat entreprenörskap som är samhällets kärna, energikälla och motor. Det är därmed fullkomligt essentiellt att vi har rikt kulturliv. Detta svårdefinierade makrobehov gör att enskilda privata aktörer marknaden svårligen kan se anledningen till att finansiera konst och kultur i vidare mening, och det förklarar varför samhället - staten - måste ta sitt ansvar. Ansvaret att varsamt förvalta medborgarnas skatteintäkter kvarstår dock självklart. Bidrag eller investeringar måste kunna förklaras, försvaras, av en tydlig ambition om varför, var och hur värde skall skapas. Definitionsbasen för vad värde är och skall däremot vara bred. Men den skall kunna förklaras! Som Strindberg sa; "De dunkelt sagda är det dunkelt tänkta."

Alla storhetstider kan härledas till konstens och kulturens motsvarigheter. Grekerna hade sin arkitektur, sina skulpturer och författare, liksom Romariket. Den spanska storhetstiden gav oss konstnärer som el Greco och Velazques, Frankrikes gav oss matlagning, musik och litteratur, Österrike gav oss musiken osv. Alla storhetstider har levt i symbios med kulturella höjdpunkter. Ett rikt kulturliv ger självförtroende, självförtroende ger karaktär och skapar möjligheter, men ingen storhetstid har skett med en kulturell kopia av föregående epok. Ingen har lyckats återskapa något gammalt. Det är det nya uttrycket som slår igenom. Det är var tids moderna uttryck som skapar storhetstider. Därför måste vi skapa något nytt. Därför är det i ungdomen vi måste hitta framtiden, i det gränslösa, i det moderna. Kulturen skall spegla var tid, vår tid och vår tid är på inga sett den 70-talistiska socialismen.

Så slutligen, nu vet ni lite mer om vem jag är och vad jag står för och jag lämnar er här med några öppna frågor och erkännande. Jag har inte svaret på vad jag skall göra eller stå för. Jag har inte talat med ordföranden eller övriga medlemmar och har ingen avsikt att sätta några käppar i någons hjul. Jag är en lagspelare som kommer att rätta mig efter ordföranden, Mats Svegfors, vilja och jag kommer att försöka sätta mig in i problematiken för att kunna fatta bra beslut och driva på en positiv förändring som jag hoppas skall ge svenska folket ett rikare, mer lättillgängligt och bredare utbud av konst och kultur. Jag kommer att försöka använda www.Sourze.se till att samtala med alla inblandade parter, konstnärer, organisationer, politiker, ungdomar och ungdomsorganisationer för att få hjälp i min strävan att förkovra mig i ämnet.

En första tanke till er där ni kan hjälpa mig är följande; Är det inte tveksamt om en statlig styrelse, ett råd eller en nämnd, är bäst lämpad att fördela kapital, obeaktat vilka som sitter med. Kanske borde staten med andra medel se till att kapital allokeras till konsten och kulturen på andra sett. Kanske skulle det kunna ske genom stiftelser, fonder, skattereduktioner, särskilda regler e.t.c. Om man kunde finna på sätt att värdera resultatet av kultursatsningar och därmed kunna omdefiniera från bidrag till investeringar skulle ett sådant resultat kanske kunna rättfärdiga ett mångdubblat investeringsbehov än dagens futtiga 2 miljarder.

Det kommer att ta lite tid innan jag svarar här igen, men det kommer.

Gott Nytt Kulturår!

Av Johan Staël von Holstein 26 dec 2007 21:59