Film: "Michael Clayton" - lysande skådespel

Betyg: G
Titel: Michael Clayton
Genre: Thriller
Regi: Tony Gilroy
Medverkande: George Clooney, Sidney Pollack, Tilda Swinton, Tom Wilkinson m fl
Speltid: 1 tim 59 min
Premiär: 9 nov

George Clooney har från åren som älskad barnläkare i succéserien Cityakuten mellan 1994 och 1999 utvecklats till en allt mer politisk skådespelare, regissör och producent. I "Michael Clayton" spelar han fixaren med samma namn. Clayton tar hand om de smutsigaste uppdragen, på en av Manhattans största advokatbyråer, tills han ställs inför ett vägval i sitt liv.

Idén till filmen fick manusförfattaren och regissören Tony Gilroy då han gjorde research inför manuset till filmen "Djävulens advokat". I "Michael Clayton" kretsar handlingen kring en central fråga: Vad är en yrkeskarriär värd? Ur olika register av mänskligt liv turneras den fram och tillbaka mellan filmens olika karaktärer. Svaren skiftar beroende på ur vems perspektiv vi väljer att se historien utifrån. Så länge rollfördelningen är tydlig och alla gör det som förväntas av dem tycks de inblandade kunna befatta sig med en hel del moraliskt tveksamma projekt. Men när byråns stjärnadvokat Arthur Edens - finkalibrerat gestaltad av Tom Wilkinson - plötsligt bryter mot den tysta lojalitetens princip och byter sida i försvaret i ett för byråns överlevnad centralt fall, då sätter han igång mycket starka krafter som varken böjer sig för sanningen eller mänskligt liv. För att återställa ordningen kallar byråns chef, Marty Bach - spelad med pondus av Sidney Pollack - in Michael Clayton.

Clooneys stjärnstatus som skådespelare i USA är lite av samma slag som vår egen Michael Persbrants i Sverige. Han inte bara går genom duken, Clooney är även vald till världens sexigaste man av Peoples Magazin och det inte bara en gång, utan två; 1997 och 2006. För att fortsätta jämförelsen så spelar båda ofta på en liknande manlighet. Båda skitsnygga, men känslomässigt distanserade på gränsen till empatistörda stenhårda lirare som inte böjer sig vad som än händer. Det är just den där avsaknaden av känslomässig närvaro som grundlägger manlig hjältestatus i filmer inom action- och thrillergenren. Fortfarande tycks denna manliga stereotyp vara mer svårutrotad än den kvinnliga motsvarigheten, som bara får spela i det känslomässiga registret. Chefsadvokaten Karen Crowder - kallhamrat infångad av Tilda Swinton - i det agrokemiska företag som Edens är satt att försvara är minst lika hård som Clayton, även om hon vrider sig i svettattacker på toaletten.

Jag vet inte hur många thrillers och actions som jag sett genom åren där barn får fungera som projektionsobjekt för att de manliga hjältarna inte ska framstå som maskiner. Så även denna gång och när barn - eller kvinnor för den delen, även om så icke i detta fall - har den funktionen i film och inte har en roll i sin egen rätt tappar relationsdramat i trovärdighet. Far-son förhållandet reduceras till en sentimental darrning och meningslös dramaturgisk twist för att bygga på hjältemyten, fast den egentligen inte har ett vitten med resten av filmen att göra.

Clooney spelar visserligen skickligt ner de mytologiska tendenserna i hjälterollen och det känns tragiskt nog stort att han inte sätter på en enda kvinna under de två timmar som filmen rullar. Förutom dessa invändningar är "Michael Clayton" en välskriven historia med en moralisk undertext som aldrig flaggas upp som ett enkelt val mellan rätt och fel. Skådespelarkvartetten Clooney, Pollack, Swinton och Wilkinson gestaltar tillsammans ett intressant existentiellt drama, där var och en i sina porträtt visar upp lysande skådespelarinsatser.

Av Monika Wehlin 05 nov 2007 23:08