Mörkrädd

Ensam sitter jag i mitt mörka rum och är rädd
Drömmen om spöket som rövade bort mig hade satt sina spår i mig
Tänk, det jag trodde var dröm kanske var verklighet

Natten är lång och kall
Plågsamt tvingar jag mig själv till söms

Sova

-Jag vill inte! Låt mig va!
-Oh nej.., följ med här!

Hjärtat pumpar och hjärnan slår volter
Priset som det mörka vill ha kommer aldrig att bli betalt

Av Daniela Wistbacka 04 nov 2007 09:00