Jag vann mot AMS efter viss ansträngning

"Jamen, hur ska du göra nu när dina A-kassedagar snart är slut då", undrade den frustrerade handläggaren.
"Men, har du verkligen lyckats missa instruktionerna från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen", undrade jag? "I april bedrev de ju en informationskampanj som riktade sig till er inom AMS! Ni skall även låta missanpassade individer som agerar i medias träskmarker, få tillgång till Jobb- och Utveckligsgarantin. Hur kunde du undvika att läsa min ansökan där det framgår att jag skrivit två skönlitterära böcker och enligt era regler skall beredas plats hos er?", undrade jag.
"Det har jag missat - tystnad - jag visste inte om att det fanns nya regler."

Biträdande chefen övertog bedömningen. Denne skulle fatta ett beslut som var ämnad att bygga på en seriös utredning. Jag kände mig tillfreds med det eftersom jag var säker på att bli inskriven enligt författarkriteriet och enligt journalistkriteriet. Efter en vecka - en fredag klockan 16.31 - kom mailsvaret, att min första bok var en skönlitterär bok, men min andra bok klassades som fyra andra alternativ varav ett ofta räknas in som en skönlitterär bok. Det stod ingenting alls om min begäran om att få bli inskriven som journalist. Jag tyckte det var fegt att svara mig precis innan de stängde av datorn inför helgvilan. Jag mailade chefen för AMS-kultur, Sverige som ringde upp mig på måndagskvällen och förklarade att han och hans närmaste skulle granska mitt ärende personligen. Efter några dagar ringde han mig för att förklara sitt beslut. Jag blev inskriven!

Dagen efter ringde den biträdande chefen som hade fått finna sig i att högsta chefen gått emot dennes bedömning. Den biträdande chefen menade att jag är inskriven men avstängd i avvaktan på utredning. Med andra ord skulle jag ramla ur trygghetssystemet och inte kunna skrivas in i Jobb-och Utvecklingsgarantin! Den biträdande chefen förklarade att denne övertagit den vanliga arbetsförmedlingens datafiler om mig och fått klart för sig att jag arbetade några dagar för flera månader sedan och att jag då valde att inte informera A-kassan om detta.

Just det, Arbetsförmedlingen valde i detta läge att inte göra det som de enligt lagen skall göra - att avanmäla mig som arbetssökande så snart jag fick arbete. Det beror på att Arbetsförmedlingschefen var djupt införstådd i en knepig problematik där alla tänkbara beslut skulle ha blivit fel, men att denne ansåg att vikten av att jag visade mig på arbetsplatsen vägde högre än att A-kassan blev lurade på några tusen kronor. Pengar som jag ändå skulle få återbetala när systemen samkörs, men då skulle jag vara satt i arbete.

Jag förklarade detta skriftligen för den biträdande chefen samt redogjorde för vad JO har ansett i liknande fall. Ett dygn senare kontaktade den biträdande chefen mig och bad om ursäkt. Denne hade insett att han inte hade laga stöd att låta mig ramla ur trygghetssystemet. Jag förklarade att JO dessutom anser att det beslut som en arbetsförmedling fattar skall vara överklagningsbart på samma sätt som alla andra myndighetsbeslut är. Jag förklarade att Länsrätten vill att AMS ska agera som alla andra myndigheter i avseendet att de skall skicka dem samtliga handlingar snarast eftersom jag har yrkat om inhibering av AMS-kulturs beslut.

Den biträdande chefen blev villrådig och började förtydliga hur denne hade gjort för att bedöma min andra bok, som inte var släppt från förläggaren när bedömningen gjordes.
"Jo, jag ringde runt till olika bokhandlare och beskrev din bok."
"Stopp. Stopp, jag vill inte höra mer om detta", svarade jag.
"Men du, vi har låtit ett universitet kolla dina utbildningar och jag kan säga att du klassas även som journalist", sa den biträdande chefen.

Jag förklarade avslutningsvis att jag talat med en AMS-jurist på AMS-kundrelationer, som inte endast höll med om att det handlar om ett beslut enligt förvaltningslagen som ska vara överklagningsbart, juristen uppmanade mig dessutom att se till att Länsrätten tittar närmare på fallet.

Jag valde att här berätta min historia i ett öppet brev eftersom den är viktig för många. Hur många är det inte som inte har kunskap eller ork att stå för det som de tycker är rätt? Hur många är det inte som faller rakt igenom samhället trygghetsnät eftersom handläggare tar sig rättigheter som de inte har? De kan oftast agera oemotsagda eftersom den som redan "ligger" känner att det krävs alltför mycket för att kämpa för sin rätt. Det är mycket lättare att bara låta sig falla rätt igenom allt.

Kanske har jag kunnat ingjuta lite hopp hos en enda individ med mitt budskap om att pennans makt är stor? Då är min blottning ett billigt offer!

Av Kenneth M Forsberg 13 okt 2007 13:25