Sex med Boston Tea Party

"Detta är det absolut sista vi gör med Boston Tea Party och du kommer att bli sedd av över 315,000 tittare", sa Fredrik. Med ett spelat självsäkert leende svarade jag: "Nej, nu överdriver du!"
"Jo, det är så många som tittar", sa Fredrik. Kameran sattes igång och Fredrik gick med omedveten automatik in i rollen som "Fredrik" i komikerduon "Filip och Fredrik". En första spontan känsla var att Fredrik är något av Sveriges svar på Rowan Atkinsons "Mr. Bean". Jag gled snabbt in i min roll där jag skulle förmedla några andra rön inom sex och samlevnad än de som sexinformatörer vanligen berättar om. Min roll var mer komplicerad än Fredriks. Jag försökte balansera med samma hänsynslösa humor, avskärmad från många sociala normer ungefär på ett sätt som framförallt Fredrik gick in i. Till skillnad från killarna måste jag ändå alltid försöka förmedla sanningen/vara trovärdig utan att förtala eller kränka någon kändis eller antasta någon och kränka dennes integritet genom att ställa intima frågor till intet ont anade gatuflanörer. Filip och Fredrik kunde till skillnad från mig skämta om Linn Hed som sexobjekt, spekulera om inte Rickard Sjöberg nog ändå hade mest kvinnliga egenskaper eller om han möjligen kunde åtnjuta lyckan av att klassas som "androgyn", efter att jag förklarat begreppet. Eller med självklarhet klargöra att ett visst kändispars relation nyligen brakat ihop eftersom den ene var smyghomosexuell. Sådant kunde jag alltså inte ägna mig åt. Däremot kunde jag försöka skämta med Filip och Fredrik. De gav mig många öppningar. Socialstyrelsen ser helst att en sjuksköterska agerar inom vissa ramar så att "allmänhetens förtroende inte skadas".

"Vad tycker du om sexologen Linn Hed?", blev Fredriks inledningsfras.
"Hon är vacker", svarade jag.
"Hmm, en asiatiska som tilltalar mäns fantasier", sa Fredrik.
"Ahaaa", blev mitt svar som på något sätt ändå visade att det har sina sidor att köra utan manus. Vi var på väg att förirra oss långt bort i grabbträsket. Inledningsvis tog Filip lika stor plats som Fredrik. Då tävlade de om uppmärksamheten. Ganska snart tog emellertid Filip ett steg tillbaka. Jag tror att det bara blev så. Det ligger mer i Filips natur att iaktta och lyssna. Vi skärpte oss och styrde in på spåret "Sex och samlevnad". Jag hade tänkt belysa 10-12 rön som forskare kommit fram till som ger en annan syn på många gamla föreställningar om sex. Jag insåg snart att de sällan gav mig chansen att förklara något fullt ut, oavsett hur mycket jag förkortade det.

Efter kanske en halvtimmes inspelning i en hotellfoajé vid Stureplan i Stockholm stängdes kameran av och vi gick ut för att fortsätta filmningen ute. Under de tre minuter då kameran var avstängd lät Fredrik - förmodligen omedvetet - sin karaktär vila. Filip, som helt klart har en mjukare, mer iakttagande framtoning, gick aldrig in i en tydlig karaktär. Han berättade att Fredrik och han lärde känna varandra för tio år sedan då de jobbade som journalister på Aftonbladet.

När vi kommit ut och jag satte på mig mina blåtonade solglasögon var det som att vrida om en knapp och Fredrik gled in i sin roll igen.
"Whooow, du är en kopia av xxxxx en tydligen känd skådespelare från USA som jag inte känner till. Det var en signal till mig att köra vidare.
"Ok, den rollen du ser mig i i hans ställe är säkert inte en smickrade roll", kontrade jag.
"Det var något med strypsex", sa Fredrik med spelad eftertänksamhet.

Vi gick omkring och resonerade om otrohet och andra vanligt förekommande aspekter i livet samtidigt som killarna letade efter en kändis, nej - en halvkändis - att antasta med sexfrågor. Killarna menade att halvkändisar gör mer för att synas.
"Därborta sitter Elita Löfdahl sa Filip.
"Vem fan är hon?", undrade Fredrik
Jag sa att hon är en glaumormodell med stora läppar, stora bröst och rund rumpa, känd från Big Brother och har sina fördelar. Men nej, hon var nog inte ens klassad som halvkändis enligt Fredriks världsbild. Allt han sa var "har du knullat henne?"
"Nej, jag..."
"Nä, du föredrar nog mörka brudar."
Därmed var Fröken Elita ett avslutat samtalsämne. Jag kände mig lättad. Elita har redan känt sig grundlurad av mig en gång då jag med viss äkthet - agerade terapeut i Big Brother. Hon tycker dessutom inte om att hon aldrig tyckte sig få koll på mig, hon skällde ut mig ordentligt för det en gång;-. Torpeden Fredrik med mig i släptåg tillsammans med en kameraman skulle nog inte förgylla hennes dag när hon satt där i lekhagen på Stureplan - alltså den där inhägnaden på trottoaren, avskild från restaurang, med bilarna körande tre meter från borden och där de serverar öl.. Fenomenet "Stockholmare" borde någon göra en analys på.

"Gå fram till det gamla paret och fråga om de undrar något om sex", berordrade Fredrik mig.
"Nix", du har högre lön än jag, svarade jag av ren självbevarelsedrift.
Att jag lät en fullt seriös och kortfattad sida av mig som förmedlare av rön inom sex, med stor tydlighet komma till tals emellanåt berodde inte på att Fredrik plötsligt började småskratta och sa "Faan, Kenneth, du är en skådis utplanterad av Dagensmedia eller något!"

Nej, jag hade ändå tänkt försöka glimta till med en trovärdighet av samma dignitet som om jag skulle försöka övertyga Påven om det religiöst korrekta i att använda preventivmedel. Det blir spännande att se hur de kommer att göra med detta material. Vill de förvirra eller väcka tittarna genom att plötsligt visa den 100 procent seriösa sidan striktare än Olle Waller elle...? Det lär framtiden utvisa.

Klockan var 16.10 och vi hade filmats fria från manus i ca en timme och 45 minuter för ett tänkt inslag om ca fem minuter. Jag gjorde ett avslutnings framförande, killarna gjorde ett och vi gjorde ett tillsammans. När jag bad dem summera vad de lärt sig slog insikten om deras journalistiska skärpa ner hos mig med en kraft som skakade om mig. Mitt i allt flams, turades de om att rabbla upp flertalet konstigheter som vi pratat om tidigare! De hade kopplat in högväxeln i sina journaliskpräglade hjärnor. De var redan sena till ett möte som bokandes in dagen innan. Allt handlade om kommande projekt. De skulle åka till USA om någon dag. Jag trodde mig förstå att Filip och Fredrik inte alltid har en lång och mödosam väg från idé till filmstart. Det kan säkert bara röra sig om någon dag. Därmed är de något av haverister i Tv-produktionens värld. De bryter mot de vanliga normerna för hur Tv-underhållning görs. Andra skulle säkert se på deras arbetssätt som att de har tur som lyckas greppa efter ett nytt halmstrå. Jag tror på killarna! De är en duo där framförallt Fredrik kliver in i en spelad roll. Detta är två bra ingredienser för en lyckat TV-framtid. Om de skulle ändra karaktär, skulle de rasera den grund de står på. Det är lite av att "ge folket det folket vill ha", "jultomten ska se ut på ett visst sätt". De är skärpta journalister som omger sig av journalister som medarbetare. Nu har de ett starkt varumärke. De är medvetna om att allt de kan göra är att hela tiden tänka framåt. Hitta nya projekt innan det som de sysslar med tar slut. Jobba vidare utan att ens hinna kasta en blick bakåt för analys eller självkritik. TV-produktionsbranchen är enormt konkurensstinn. Dagens "produktionshjältar" och "TV-personligheter" är lätt utbytbara utan att någon sörjer mer än någon dag, alldeles oavsett hur stora "storheter" de för tillfället kan tyckas vara. Filip och Fredrik är mycket medvetna om detta.

Av Kenneth M Forsberg 07 okt 2007 16:48