Monaco Yacht Show - En dag i de stenrikas värld

När man reser runt på den franska rivieran märks det att den fortfarande drar folk med pengar även om dess stora glansdagar känns lite passé. Tittar man på bostadspriserna hos mäklarna så är de inte så höga som jag trodde, men då jämför jag med England, där jag bor, och där är huspriserna vansinnigt höga. Dock har Côte d´Azur aldrig blivit ute - det är alltid något som händer på Rivieran och många som har lite pengar bor eller har sitt andra hem här - det strömmar också till nya fastighetsägare hela tiden. Personligen så tycker jag nog att platser som Cannes och Nice är lite förlegade medan Fréjus och St Raphâel fortfarande håller ångan uppe. Det finns också så många andra fantastiska småplatser några kilometer upp i bergen, där jag gärna skulle ha min "sommarstuga".

När vi reste vidare mot Monaco stannade vi för att fylla på bensin ungefär åtta minuter innan avfarten till Skatteparadiset. Jag stannade i kön bakom en bil och grävde i min väska, där det alltid är i ett totalt kaos, efter plånboken med kreditkortet, när min man kommenterade "Var du tvungen att stanna bakom en Porsche"? Jag pekade till vänster om mig där det stod en mellanblå Lamborghini och väntade på sin tur och jag sa: "Skulle den vara lämpligare". Det blev ingen mer kommentar!

Vi kör in i Monaco och ner mot Monte Carlo. Jag kan inte hjälpa att jag gillar denna stad, det är en speciell puls i Monte Carlo som är svår att hitta någon annanstans i Europa. Lite väl många höghus, men så är det ju när många vill bo på samma plats, men staden är också personlig, vacker, hektisk och så har den Port Hercules - marinan dit vi är på väg för att se "17th Monaco Yacht Show", om jag nu någonsin hittar en plats att parkera bilen!

I det enda parkeringshuset som hade lediga platser stod en kille och sa att det var okej att parkera om jag samtidigt betalade för en biltvätt. I sådana situationer blir jag lite grinig. Sånt köper jag inte, men alla försöker väl att bli en miljonär.

Väl framme passerar jag utställarnas paviljonger, de verkar vara i hundratal, men jag bara småtittar när jag går förbi för jag vill ut och titta på båtarna. Jag ska ju i slutändan inte köpa eller leasa någon, bara titta, frossa och berätta om dem.

Det är kö till många stora yachter men jag får kontakt med en representant från Camper & Nicholsons som visar mig den helt nybyggda yachten Streamline som är byggd av Mondamarine. Den är 41 meter och extremt modern, designen har enkla linjer, är lyxig men i min smak trist. Dock är den helt designad av ägaren själv och han var villig att punga ut med 15 miljoner Euro för den och har beställt ytterligare en som blir klar nästa år.

Imponerad, ja visst men nu ska Oxana Fesik från Moran Yacht & Ship visa mig MALIBU! Den skönheten är byggd 2001, är 50 meter lång, gör 15 knop och kräver 11 besättningsmän. Där kan du ha 10 gäster för det finns fem "suite"-hytter utöver ditt egna flotta sovrum. Den har stor jacuzzi i fören och ett flertal lounger med barer och en stor matsal. Båten är absolut underbar men kostar 30 miljoner Euro. När man går runt på denna yacht så känns ens eget hem som en liten garderob trots att vårt hus är på 180 kvadrat.

Jag vandrar nu vidare och tittar på de lite mindre båtarna men de kostar också en förmögenhet och jag blir uttråkad så jag går vidare till seglaryachterna. På vägen dit tittade jag in till Burgess Charter, de ordnar allt om man vill hyra en yacht till semestern.

Inför den kommande vintern så kan jag hyra Zoom Zoom Zoom, den är 49 meter, byggd 2005 av Trinity Yachts. Dess kryssningshastighet är 20 knop. Jag behöver minst nio besättningsmän och jag kan ha 10 gäster. Den kostar 150.000 Euro per vecka. Hoppsan, det var lite dyrt!

Jag tror att jag väljer Domani istället som är 45 meter och byggd av Benetti 2004. Jag kan fortfarande ha 10 gäster ombord samtidigt och 13,5 knop räcker för mig. Den kostar endast 110.000 Euro per vecka. Bara namnet Domani låter perfekt på semestern betyder imorgon. Välkomna ombord mina vänner, någon vecka under kommande vinter kan ni väl ta ledigt!

Nästa båt blev Kokomo, den tog bara rekordet och dagen blev räddad, men först ska jag berätta om den sista båten som jag blev inviterad ombord på.

Det var tremastade Fleurtje som är 56,99 meter lång, byggd år 1960 av N V Amsterdamsche Scheepswerf. Den har naturligtvis blivit restaurerad ett flertal gånger, senast år 2005 i Norfolk, USA. Eftersom den byggdes för nästan 50 år sedan, trots alla renoveringar, så hade den en enormt sofistikerad men gemytlig atmosfär. Jag kunde nästan se en Lord eller Earl från England sitta där i loungen och läsa en läderinbunden bok, röka pipa och dricka ett glas portvin. Den stora TV-skärmen ser lite malplacerad ut, möjligtvis skulle man kunna se Borta med vinden - men Star Wars skulle inte kännas rätt. Inredningen var enormt tjusig och allt förstås av mycket hög kvalitet men även för mig, som inte är någon nybyggd skuta, så var det lite för mycket antikt över den. Om den såldes idag skulle den dock kosta runt 15 miljoner Euro. Det är den enda av sitt slag som idag fortfarande seglar världen runt.

Här kommer Kokomo, vilken pärla. Presschefen för Alloy Yachts, Ivor Wilkins, hälsade oss välkomna ombord. Den är byggd 2006 och ägs av den australienske miljardären Dick Honan. Den är 52 meter och byggd av Alloy Yachts på Nya Zeeland. Varje detalj på båten är specialgjord, de köper inte in något färdigt material annat än om köparen så önskar. Där finns trädetaljer med specialträ från både Afrika och Sydamerika och marmorn är specialbeställd och levererad från Italien. Heltäckningsmattorna är av silke från Asien. Eftersom man går ombord utan skor så kändes det som om jag liksom flöt över mattan som tillika var enormt tjock. Jag stod länge i matsalen och vilade mina trötta fötter, det kändes nästan som att ta fotbad i grädde. Han ville inte berätta vad tillverkningspriset var men efter att ha läst annan information från Alloy Yacht så tror jag inte man får mycket tillbaka på 50 miljoner Euro.

Hon var underbart vacker, henne glömmar man inte. Kokomo - jag älskar också namnet. Vad kommer då namnet Kokomo från? Det går tillbaka till Lang Walkers seglarkarriär. När han var nio år fick han en gummibåt i present som fick namnet Kokomo. En del mer populära källor hävdar att det är från Kokomo-fågeln i Nya Guinea eller Beach Boy´s sång Kokomo - men så är inte fallet.

Det är ju ingen nyhet att dessa båtar ofta är "stora leksaker" för "stor pojkar" men i rättvisans namn skall också sägas att Mr Dick Honan är en duktig och mycket seriös seglare och det tycker jag ger honom en extra fjäder i hatten. Trots båtens ringa ålder så har den redan seglat runt hela världen, vunnit Palma Boat Cup två år i rad, slagit hastighetsrekord i Guadeloupe till Antigue Yacht Race och kommit tvåa i Millennium Cup i Auckland.

Är jag avundsjuk? Skulle jag byta ut min Mike för Dick Honan eller den där fotbollsgurun Roman Abramovich, han har visst sex eller sju yachter? NEJ, aldrig i livet. Visst har man väl rätt att vara lite avundsjuk, det är bara naturligt men nu reser jag hem till min lilla värld och där är jag jättelycklig. Om jag nu kommer ihåg vart jag parkerade min lilla Ford Fiesta, en hyrbil från Marseilles flygplats, så får jag väl trängas med några Maserati, Porsche och Lamborghini på motorvägen hem till vår hyrda semestervilla i den franska byn Callian. Jag har haft en fantastisk dag i de rikas värld och jag tycker att livet är jättekul.

Euro 1 SEK 9,20

Christina Skoog Ohara kom med det lysande förslaget att hon och hennes man skulle gå på Monaco Yacht Show för Sourzes räkning och så klart skriva om det i Sourze. Vi fick namn och faxnummer till administrationen i Monaco och så skickade vi ner en förfrågan om pressbiljetter. Saken var biff. När Christina och hennes man kom fram låg biljetterna och väntade. Inträdespriset för allmänheten var annars på fyrsiffriga belopp i kronor. Resan och uppehället betalade de själva, men lite guldkant kunde Sourze bjuda på och visst blev rapporten bra! / Chefredaktören

Av Christina Skoog Ohara 03 okt 2007 15:48