Den bultande besten

Jag vandrar längs ditt brustna hjärta
Stryker med handen längs sprickor och sår
Jag klappar försiktigt den bultande besten
Vill inte väcka det som sover så sött

Jag öser min omsorg över den där besten
Så tyst och försiktigt jag bara kan
Jag plåstrar och tvättar, långt och länge
Tillslut, drar jag långsamt iväg

Jag vandrar ifrån ditt brustna hjärta
Smyger försiktigt så långt bort det går
Jag sänder en tanke till den bultande besten
Hoppas att dens sömn gör den stark

Den kommer att vakna, vara läkt och fin.
Jag är då sedan länge långt borta
Den kommer att sakna mina ömsinta händer
Minnas hur jag kärleksfullt vårdade

Men du, kommer bara att sakna dina sår

Av Minna Jonsson 26 sep 2007 14:30