Alliansen Medborgarlön sant

Alliansen har förespråkat obligatorisk a-kassa sedan valrörelsen och frågan aktualiserades ytterliggare efter massflykten från a-kassan. Vissa hävdar att det är ett sätt att reparera ett oförutsätt hål i stadsbudgeten, dvs att man hade räknat med att få in mer pengar till statskassa med hjälp av höjda a-kasseavgifter, och inte en massflykt och därmed minskade inkomster till statskassan. Givetvis har alliansen en helt annan förklaring, men det finns ytterligare en förklaring som jag tvivlar på att alliansen inte riktigt insett själva.

En obligatorisk a-kassa bör ju innebära att alla som arbetar måste betala a-kasseavgiften. Eftersom de borgerliga varit de skarpaste kritikerna mot byråkrati och höga statliga kostnader så borde det inte vara några som helst problem att omvandla a-kasseavgiften till att betalas via skatten istället. Därmed skulle man kunna spara in en stor summa administrationskostnader för a-kassorna som annars måste handlägga alla avgifter. Att betala det via skatter skulle gå att automatisera på ett helt annat sätt än att finansiera det genom avgifter, vilket riskerar att både bli långsamt, byråkratiskt och administrativt kostsamt för staten. Givetvis kan man däremot diskutera hur skatten bör se ut, om den ska vara inkomstrelaterad skattesats eller en platt skatt, dvs procentuellt lika stor för alla. En del borgerliga motsättar sig antagligen att höginkosttagare, i kronor, får betala mycket mer än en låginkomsttagare. Men det bör vara fullt försvarbart och logiskt även för en borgerlig, att någon med hög inkomst också måste betala en högre avgift för att få en arbetslöshetsförsäkring som även blir ett högre belopp för en höginkomsstagare än för en låginkomstagare.

Med en skattefinansierad a-kassa så är steget inte alls långt ifrån en medborgarlön. Dvs en ersättningsgaranti för alla medborgare, som är så hög att det räcker till mat för dagen och tak över huvudet, men inte så mycket mer. Det är ungefär den nivån som väldigt många med a-kassa eller sjukpenning lever på idag, efter alliansens redan gjorda, och kommande, åtstramningar. Skulle denna inkomstförsäkring även omfatta de som är sjuka så kan vi minska de statliga kostnaderna ytterligare för den byråkratiska och kostsamma handläggning som sker vid ansökningar och beviljande av sjukpenning. Det vore enormt mycket billigare och mindre byråkratiskt att ha ett enda ersättningssystem för sjuka, arbetslösa, förtidspensionärer och kanske även ålderspensionärer. Det skulle alltså ligga helt i linje med de borgerligas politik att minska byråkratin och de statliga kostnaderna.

De som levt på a-kassa eller sjukpenning vet definitivt att skillnaden i inkomst och livskvalité, mellan att jobba och inte jobba, är så pass stor att ingen vill leva på en sådan utsatt position frivilligt under en längre period. De flesta andra förstår också att man mår bättre och får en oerhört mycket bättre livskvalité om man får komma till ett jobb och träffa folk dagligen och få en inkomst där man har råd att gå på bio, bjuda ut sin partner på restaurang, eller köpa nya kläder till sig själv eller sina barn. Redan under den rödgröna perioden var skillnaden mellan att jobba och inte jobba stor, och alliansen arbetar flitigt för att göra den ännu större. Att det finns ett starkt incitament att söka ett jobb för de som har förmågan att jobba, tror jag inte många kommer att tvivla på efter alliansens förändringar.

När skillnaden mellan att jobba och att inte jobba är så stor i fråga om livskvalité och ekonomi, så blir aktiva kontrollfunktioner överflödiga, byråkratiska och en onödigt stor kostnad för staten. Frågan är om kostnaderna för kontrollfunktionerna ens täcks av de pengar man får in i det fusk man upptäcker. Ett sätt att minska fusket är ju dessutom att införa just en skattebaserad inkomstgaranti för alla som inte jobbar. Därmed vore det väldigt lätt att kontrollera om en person som betalar skatt en viss dag, samtidigt får en skattefinansierad ersättning samma dag. Det skulle dessutom kunna ske helt automatiskt med ett gemensamt eller samkört databassystem. Fusk med "vabbande" samtidigt som man arbetar skulle t.ex. bli helt omöjligt då. Däremot löser det inte riktigt problemet med personer som jobbar svart samtidigt som de får en skattefinansierad ersättning, så denna typer av kontroller måste man givetvis fortsätta med, och kanske t om kan intensifieras tack vare minskade administrativa kostnader genom sammanslagningen av flera olika ersättningssystem till ett enda.

Alliansen har även meddelat att de ska satsa mer resurser på rehabilitering av sjuka, företagshälsovård och satsa en stor summa på psykvården, vilket kan hjälpa fler människor till arbete och därmed till ett drägligt liv. Definitionen på en medborgarlön innefattar ju förvisso en inkomstgaranti utan motprestation. Men de borgerliga har ju i alla tider förespråkat olika ekonomiska incitament och de borde därmed inse att skillnaden i inkomst mellan jobb och att inte jobba är ett tillräckligt starkt ekonomiskt incitament för att få i princip alla arbetsföra i jobb. Oavsett vad man än tycker om pengar och kapitalism så vill även den mest hårdnackade kommunist gärna ha lite mer pengar i fickan och därmed ett något friare och rikare liv. Väljer man trots allt att inte jobba trots att man är arbetsför så mår man troligen ändå inte helt bra mentalt eller så kanske man har drömmar som man satsar på att förverkliga genom att härda ut några månader med en knapp ekonomi. Drömmar som många gånger kan mynna ut i ett lönsamt företag. Att fler företag inte startas i detta land beror sannolikt en hel del på att många varken har tiden eller möjligheten, men med en inkomstgaranti som gäller alla, så kan vi även slopa startaeget-bidragen och låta folk få den tid de själva känner att de behöver för att få igång ett företag. Även detta perspektiv borde ligga helt i linje med den borgerliga politiken.

Medborgarlön har, trots att det egentligen är en partipolitiskt obunden fråga, oftast setts som ett flummigt vänsterprojekt. Visserligen finns det små marginaliserade grupper i främst miljöpartiet som har arbetat med frågan under en lång tid utan någon som helst framgång. Men det är en så liten fråga med så få sympatisörer att den knappast kan ses som varken miljöpartistisk eller socialistisk. Snarare bör den ses som en partipolitiskt obunden fråga som stämmer väl överrens med bland annat den borgerliga linjen.

Av Tobias Jeppsson 24 sep 2007 08:24