Litet huvud sover

Min hud har sorg.
Själen och blodet.
Min lilla älsklig kan inte längre se.

Stora bruna. Tio år.
Just nu går hon på känn. Det är viktigt att inte ändra lägen, flytta på saker. Hon går med sin lilla radar.
Och jag gråter.
Torkar hennes ögon, som hela tiden rinner och levras, för hon gråter också.

Vi delar känslor, Ellen och jag. Tempelhunden min. Shi-Tzu. Så stolt att alltid kunna hålla vakten. Timme ut och timme in, hon satt som ett frimärke på sin självvalda postplats och visste a l l t.

- Mamma, jag kan inte längre se!

Förtvivlan.
Hon kisar med nosen. Viftar när hon hittar rätt.
Skärljud i hjärtkammaren.

Min högra hand, mitt intravenösa tempelblod. Hon har tagit slut.

- Älskling,...Stanna....

Litet huvud sover.

Av Isabella Mendrix 17 sep 2007 16:24