Vetepriset 60 procent dyrare sedan i våras

Världsmarknadspriset på vete är rekordhögt, 60 procents ökning sedan i våras. Det har aldrig varit så dyrt förut. Om priset på andra saker steg så mycket skulle många reagera. Men världsmarknadspriset på vete har inget nyhetsvärde som välter kioskar direkt.

För första gången sedan första världskriget kan vetet komma att bli permanent dyrare. Orsaken är framförallt extrema väderhändelser som fått skördarna att slå fel. I Centraleuropa är det regn som förstört skördarna. I Ukraina och Ryssland är det torka. Australien har drabbats av extrem torka och hetta, medan Argentinas veteskörd förstörts av torka och kyla. I Kanada minskar produktionen med nästan 20 procent på grund av kraftiga väderomslag.

Växthuseffekten kan inte skyllas för någon enstaka torrsommar eller något enstaka skyfall. Men alla prognoser säger att växthuseffekten gör att extrema väder kommer allt oftare. Men det finns fler hot mot spannmålet.

I Kina ökar konsumtionen av kött och mjölk i takt med stigande välfärd. Det innebär växande behov av djurfoder, som görs av spannmål. Det är ungefär 10 gånger mer effektivt att göra människoföda av spannmålet direkt än att låta den bli kött via djurfodret. Ökad köttkonsumtion innebär alltså kraftigt ökat behov av jordbruksmark jämfört med vegetabilier. Därmed ökar också belastningen på miljön.

I USA används en allt större del av spannmålet, främst majs, till att göra biobränslen. I sin iver att bli kvitt beroendet av importerad olja producerar USA världens mest ineffektiva etanol. En femtedel av majsen går till etanolproduktion. Det gör att även majspriset är på väg uppåt.

Som ytterligare sten på börda gör experter bedömningen att stora delar av industriländernas odlingsmark är på väg att tjäna ut. Den har slitits av årtionden av intensivt kemikaliejordbruk. Redan om 15 år kan en tredjedel av arealen vara svår att bruka. Det tar 500 år innan marken återhämtat sig.

Naturligtvis är det nu de fattigaste länderna som drabbas först av stigande spannmålspriset. De är känsligast för prissvängningar. Som vanligt klarar vi oss undan hyfsat till en början.

Jag tycker att allt detta sammantaget väcker en del oro och insikter. Det är nog så att köttkonsumtionen behöver minska om maten ska räcka till alla. Även transporterna måste minska och bli effektivare om biobränslen ska ha någon chans att klara ersätta oljan utan att hota matförsörjningen. Och dagens kemikaliejordbruk bör ersättas av ett effektivt kretsloppsjordbruk som inte sliter ut jordarna på samma sätt.

Stigande vetepriser borde nog skapa betydligt större rubriker än det gör. Det är ett tecken på hur vår ohållbara livsstil till slut börjar slå tillbaka mot oss själva.

Av Maria Wetterstrand 15 sep 2007 17:51