Malcolm, Kosova är inte Åland

Malcolm Dixelius föreslår i Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 31/8 ett nej till Kosovas krav på självständighet. Som skäl anger han att Belgrad fruktar för serberna i Kosova, att Prishtina inte kontrollerar sitt territorium, att oberoendet kan hota Makedonien, samt att det finns landområden i f.d. Sovjet som då kan begära samma sak. Ett Storserbien har lättare att passa in i EU menar Dixelius ! som föreslår att man tillämpar en “åländsk lösning" för Kosova.

Det finns en inskränkthet och cynism i argumentationen som är upprörande. Dixelius har skrivit en debattartikel om Kosova utan att över huvud nämna den etniska rensning som ägt rum där. Under åren 1998-1999 dog och försvann 10 344 personer ett tusental serber och resten albaner, enligt mr-gruppen CDHRF. ICRC för alltjämt nästan 3 000 som försvunna, varav 2049 albaner. Centre for Protection of Women and Children i Prishtina uppskattar att uppemot 20 000 kvinnor våldtogs. Drygt 184 000 hus brändes och värden för c:a 8 md USD gick upp i rök, enligt Världsbanken. 1.6 mil invånare av sml 2 mil fördrevs från sina hem och härd, varav nästan 1 mil utanför landets gränser. Krigsförbrytelserna ingick i en kampanj av etnisk rensning organiserad av den serbiska staten. Omvandlat till svenska förhållanden motsvarar detta 40 tusen döda, 80 000 våldtagna och 7 mil fördrivna från Svea rike. Serbiens statsöverhuvud, ledande politiker, samt serbiska polis-
och militärledare har åtalats och fällts i FN:s krigsförbrytardomstol för dessa brott, en del av dem jagas fortfarande. När Ålands autonomi blev till genom beslut i Nationernas Förbund år 1921 hade inte finnarna krökt ett hårstrå på hela Åland. Att föreslå en åländsk lösning för Kosova är därför blåögt och rentav oförskämt.

Det är svårt att avgöra om det handlar om känslokyla eller okunskap hos Dixelius. Han skriver t.ex. att Belgrad “fruktar" för serberna i Kosova, när det egentligen handlar om ett cyniskt spel. Bl.a. har Belgrad från början hindrat Kosovaserber från att integreras i samhället och delta i valen, medan avvikande serbiska röster stämplas systematiskt som landsförrädare. Han varnar att serbnationalister kan vinna terräng om Kosova blir självständigt, när de tvärtom vinner val efter val just genom att utnyttja dödsläget. Han menar att Kosovas regering inte behärskar territoriet och befolkningen, men det gör man ju, ihop med FN-styret. Makedonien hotas inte av självständigheten, i själva verket uttalade man där så sent som i går torsdag på nytt sitt stöd för Ahtisaaris plan. Rysslands inställning är ett särskilt kapitel. Moskva har gjort sig till ovän med i stort sett alla sina grannar p.g.a. sin vana att stötta omstörtande krafter i grannländerna med vapen och pengar. Att Moskva nu jämställer Kosova med sina banditstyren är mycket illavarslande. Än värre är det att Rysslandskännaren Dixelius ger dem rätt indirekt.

Det finns många goda skäl som talar för att erkänna Kosovas rätt till självbestämmande, jag ska nämna bara tre:

- Därför att det skulle vara i linje med FN:s generalförsamlings resolution 1514 december 1960 som uttryckligen säger att: "Självbestämmandet är en rättighet för alla koloniserade folkslag. Bristen på förberedelser i politiskt, ekonomiskt, samhälleligt, socialt eller utbildningsavseende får ej användas som en förevändning för att uppskjuta självbestämmanderätten."

- Därför att det fordras för Balkans socioekonomiska utveckling. Kosova har en arbetslöshet på 47 procent, att jämföra med den på Gazaremsan som är på 40 procent, samtidigt som Världsbanken uppskattar att varannan lever i fattigdom och var tredje i extrem fattigdom. Ett oberoende Kosova behöver stöd men får också en chans att söka lån och lösa sina problem. Det blir därför lättare att införliva i framtidens Europa. Serbien förlorar redan mycket p.g.a. Kosova och lär förlora än mer i framtiden om tillfälle ges. Experter är idag ense om att Kosovafrågan kan skjuta i sank allt regional utveckling.

- Därför att allt annat vore som att kasta in en tändsticka i en krutdurk. Erkänner man den serbiska suveräniteten leder till ett uppror hos albanerna, som spiller över till södra Serbien, Makedonien, Montenegro och Albanien. Delar man upp Kosova så spränger man samtidigt sönder Makedonien, det sönderfaller redan samma halvår. Samtidigt kan inte Sverige och andra EU-länder bekosta ett dyrt åtagande som kostar åtskilliga skattemiljarder årligen utan att ha en utvägsstrategi. Ryssland har råd att förhala, eftersom de drog sig ur Kosova militärt redan 1999. Det kostar inte en rubel att spela stormakt på Balkan, helt enkelt. Men vi andra har nog väntat nog. Ställ de högsta kraven på Kosova vad gäller minoritetsskydd och mänskliga rättigheter, men ge landet en chans att visa vad de går för. Allt annat har vi faktiskt redan provat, med katastrofala följder.

Av Shqiptar Oseku 02 sep 2007 11:12