Vi vet att vi lever!

I

Här byter vi blod igen,
skriver
på mjuka servetter
och vädrar

som levande lågor
i bouqueten
efter en ung servitör;

vi är i bläckhornets
flytande dvala,

samma röda handstil
skriver oss

befriade nog
att åter andas med gälar

Här
blir vi aldrig äldre!



II

dina ögons viga kroppar,
glänsande drag i
ständig rörelse

ja, sjöfåglar
med dubbla vingar
som lurar luftströmmen
och kniper
en karp

i dem finns djupet och
dykarklockan;

jag visar dig all väta,
mina skimrande fjäll
- äntligen fri
från ankare och tafs
som skar
genom kinden

nu kedjar vi
inga vattenänglar mer
eller kväver dem
i nätens straka sidensnara;

vi vilar själva
i krossad is
med näthinnor
sträva
av torkade syner -

himmel och land
vind och trädurk

med salt i din sveda;

möt revorna i korallens
bröst

i släktskap
är du ett
med vad du äntligen andas



III

och hästarna återvände
in i lågorna,

in i

fem minuter före
tystnaden

du grät, du gråter och
skall begråta -

de betvingade Eva, de
betvingade

trädgårdsslangarnas
lemmar,
de i jorden vridna och
blinda som mask,

äter sitt sot och vatten
sot och vatten

I form av
siamesiska väktare
tätnar vi
som röken mellan de
sista skriken

vi är som hästarna;
vettskrämda

men solidariska

ända in i det
sista.




© Isabella Mendrix

Av Isabella Mendrix 28 aug 2007 10:20