Schulman - En förvrängd figur

Det är intressant det här med Schulman. En hedersvärd historia vad gäller efternamnet, flera i familjen har fått Nobelpriset och många är talangfulla skribenter. Med talangfull menar jag en människa som har en skarp penna, som har förmågan att få åsikter om triviala händelser att låta intressant och nydanande. Det är en gåva, och både Alex Schulman och hans bror Calle äger spetskvalité inom området som jag ser det.

Alex Schulman rör upp känslor vilket område han än berör. Många blir irriterade, finner honom diskriminerande, sexistisk, tar hans bloggkaraktär på allt för stort allvar.

Där har vi det ingen verkar förstå - blogg-Alex är en karaktär. Schulman väljer att provocera, förstora upp eller förminska helt enligt egna normer, hans etik är inte alltid den mest beundransvärda, men hans sätt att locka läsare är det definitivt. Han har valt att göra sig själv till ett varumärke, Alex Schulman är ett enmannaföretag som drar in löjligt mycket pengar på att ironisera över människor några gånger per dag, genom att blanda sanning med lögn tills ingen vet vad man ska kunna ta på allvar. Därför är folk fascinerade - man vet aldrig vad Schulman ska säga, och när han snackar skit om Attling eller om Uggla mottar han minst 200 kommentarer där graden av sanning respektive graden av hittepå ivrigt diskuteras. Och bakom skärmen sitter naturligtvis Schulman med fötterna på bordet, röker en cigarett och skrattar gott åt sin egen genomslagskraft.

Blogg-Alex är en figur, en överdriven, förvrängd version av den riktiga Alex, och har man aldrig lärt sig vad cynism och sarkasm innebär gör man bäst i att hålla sig borta från hans sida. Han är nämligen smart nog för att inse sin storhet i drevet idag, och han vet att han kan säga i princip vad fan han vill utan att få sparken. Som ett instick vill jag också fråga sen när folk ställer så höga krav på Aftonbladet och vad dom bringar till världen journalistiskt? Ju fler artiklar som publiceras med Schulman i titeln, ju fler gånger slänger han upp fötterna på bordet vem han än sitter med, ju fler cigaretter har han råd att köpa, det stärker hans dryghet, arrogans, bankkonto - ja, allt det ni hatar så innerligt med honom.

Enligt mig är det goda livet förunnat dom som inser sina kvalitéer, sina svagheter, och utefter dessa förutsättningar själva skulpterar sina liv. Alex Schulman, den riktiga OCH bloggkaraktären, är en framgångssaga. Och en inspirerande sådan.

Av Cim Efraimsson 22 aug 2007 14:07