USA: Börsraset början på slutet?

Under den svala svenska sommarens sista slöa dagar kan det vara intressant att spekulera lite om vår världs framtid. Nu syftar jag inte på det som klimatprofeterna siat om isfria hav vid jordens polar, dränkta övärldar och översvämmade kustregioner, växande ökenområden och monstruöst förstärkta stormar. Den dystra bild om global uppvärmning har redan korrekt beskrivits av Sourze-skribenten Ulf Nilson som "ett nykonstruerat, så att säga moderniserat Armageddon, när den natur vi skändat, förstört och förvridit vänder sig mot oss".

Men som Ulf Nilsson också påpekar, är tidpunkten för den kommande domedagen fortfarande alltför diffus för att kunna fulltständigt fånga mina tankar under sommarens sista stunder i hängmattan. Själv lägger jag alltför mycket vikt vid ett mer närliggande och fast bestämt datum; den 13:e augusti tar min långa lärarledighet slut. Hur framtida generationer kommer att skydda sig från himmel och hav framstår inte alls så angeläget som hur jag snart kommer att behöva bepansra mig mot 90 stycken fjortonåringar.

Främst handlar inte mina alltför allvarliga funderingar om framtiden ens om det riktigt skrämmande sammanbrott som väntas världen. Som om det inte är nedslående nog att föreställa sig naturens kommande revansch mot människan, finns det faktiskt ett annat skräckscenario som spökar. Det beror på de förutsättningar för livet som vi människor själva har konstruerat och blivit helt beroende av. Jag talar om det som betecknas med begreppet "peak oil".

Kort sammanfattat går teorin om "peak oil" ut på att världens kvarvarande oljeresurser snart kommer att sina. Även om hälften av jordens råolja fortfarande ligger kvar under marken, är det mesta av det i trögflyttande form och svårt att utvinna. Processen för att raffinera och distribuera den tjocka råoljan är oerhört dyr. Det som är kvar av den lättflyttande råoljan, som vi vant oss vid och är grunden till vår infrastruktur, visar tecken på att ta slut. "Peak oil" handlar om att oljeflödet just nu står vid sin historiska höjdpunkt. Aldrig förr har människan kunnat framställa så mycket olja. Men det skrämmande är att medan världens oljekonsumtion fortsätter att öka exponentiellt kommer produktionsflödet att ebba inom en överskådlig framtid.

Mexiko har länge varit en av världens största öljeexportörer och USA:s andra största oljeleverantör. Men där har produktionen redan sjunkit. Saudi Arabien beräknas sitta på jordens största oljareserver men somliga experter menar att de inte är fullt så stora som landets kungafamilj länge påstått. Det är givetvis svårt att veta, men det är betecknande att Saudi Arabien inte har lyckats utöka sin produktion i den takt som avsetts under Irakkriget.

I likhet med världens andra riktigt stora oljerika länder, Ryssland, Iran, Venezuela, mm, utnyttjar också Saudi Arabien och Mexico alltmer av sin huvudresurs själva. Det innebär att sådana länder ofrånkomligen kommer att minska exporten. Samtidigt har flera av dem börjat skriva avtal om framtida leveranser med Kina och Indien, de två länder vars oljekonsumtion ökar mest dramatiskt i världen. Det hela bådar riktigt illa för västvärlden, vars hypermoderna ekonomier baseras på relativt billig och lättillgänglig olja. Störst risk löper USA, som låtit sin järnväg föråldras och där effektiv kollektivtrafik är en lyx förbehållen landets större städer.

Problemet förvärras av faktum att USA:s ekonomi inte längre har sin grund i industriproduktion utan i tjänstesektorn, där en oproportionerlig andel av jobben tillhör detaljhandeln. I sin tur baseras detaljhandeln på billiga importerade varor som, väl inne i landet, fraktas över oerhörda avstånd med lastbil. Systemet blir särskilt sårbart för ökande bensinkostnader. WalMart, världens nu största privata arbetsgivare, är egentligen ett varuhus på hjul eftersom en betydlig del av dess inventarier ständigt befinner sig på väg till tusentals "big box"-butiker. WalMart har redan medgivit att försäljningen minskar på grund av USA:s stigande bensinpris, vilket fortfarande ligger på drygt hälften av det svenska priset.1 Vad som kommer att hända när amerikaner börjar betala ett något mer verklighetsanpassat pris på bensin vill jag inte ens försöka föreställa mig.

Inte heller vill jag tänka på hur alla de som köpt överdimensionerade villor långt utanför amerikanska städers utkanter kommer att fortsätta värma, alternativ kyla ner sina hus när energikostnader skenar iväg med bensinpriset Fast jag medger att jag ibland tycker att det kanske är rätt åt dem, när de valt en livsstil som kräver minst två bilar per hushåll.. Sprickorna som nu har uppstått i USA:s fastighets- och finansmarknad har sina rötter i överproduktionen av alldeles för stora villor, byggda alldeles för långt ifrån stadscentrum och köpta med alldeles för lättbeviljade lån. Just nu finns det lika många osålda hem i USA som det brukar säljas på ett helt år. Enligt Wall Street Journal har miljontals hushåll redan gått i konkurs och fler lär det bli eftersom så många osålda hus oundvikligen driver ner fastighetspriser. Det beräknas dessvärre att ett av fem jobb i USA är anknutet till fastighetsmarknaden, vare sig jobben tillhör bygg-, fastighets- och finansbranschen, eller kanske hantverkare och alla de som arbetar i butikerna där folk handlar grejorna att fylla sina alltför stora hem med.

Den senaste tidens skalv på USA:s börs och de små tsunamivågor som snabbt når övriga världens börser handlar om något oändligt mycket större än nedvärderingen av några få stora finansiella institutioner. Det är möjligt att det vi ser är början på en börskrasch som kommer att överträffa samtliga "korrigeringar" som skett sedan 1929, då USA:s stora ekonomisk depression inleddes.

Alltså finns det minst tre skräckscenarion som skulle kunna hålla mig vaken under sommarens första mörka nätter: klimathotet, "peak oil" och USA:s fastighetskris/börskrasch. Dessvärre tröstas jag inte av fantasier om mirakulösa teknologiska framsteg som kommer att ersätta de dyrbara droppar som eldar våra nationalekonomier och tillåter oss att handla billigt och bekvämt på storhandeln vid stadens utkant. Schimären om alternativbränsle skingras vid första tanken på vilken masskala som krävs för att ens ersätta världens befintliga bilpark. Att tillverka tillräckligt många hybridbilar är inte direkt så enkelt som att kränga 100 miljoner Ipods.

Dessvärre kräver biobränsle fortfarande minst lika mycket oljeenergi för att produceras som den sedan ersätter i minskad bensinförbrukning. Alltså vinner vi ingenting på att hugga ner våra skogar för att tanka våra bilar. Vind-, sol- eller kärnkraft skulle också behöva byggas ut på en sådan skala att bara den kraftigt utökade tillverkningsindustri som behövs för att producera så många nya kraftverk skulle kunna sluka till sig jordens kvarvarande lättflyttande råolja.

Med andra ord; "We’re fucked."

Nu finns det förstås folk som i samtliga scenarion nekar till verkligheten. Vad gäller jordens uppvärmning finns det även en liten minoritet forskare som menar att vi människor inte alls är huvudboven. Varmare blir det, förstås. Men spelar det någon roll att vi människor försöker minska vårt koldioxidutsläpp? Lugnt, viskar förnekarna; Kör på bara, vi kan ändå inte göra något åt det hela. De som försöker skrämma upp er vill bara ha större forskningsanslag.

Märkligt vad folk misstanker klimatforskare för girighet, medan det var oljejätten Exxon som tog hem den största vinsten i människans historia förra året.

Hos oljebolagen hittar man underligt nog också de flesta som förnekar teorin om "peak oil". De menar att de finns gott om ännu oupptäckta oljefält som kommer att täcka våra behov medan de gamla superstora fälten sinar. Men upptäckterna verkar dröja på sig. Ett hypat fynd av oljebolagen Chevron i Mexikanska Bukten är troligen inte fullt så stort som man hoppas. 2 George Bush avsikter att exploatera Alaskas oljeresurser, som hotar göra intrång på USA:s sista vildmärksområden, skulle ändå bara ge tillräckligt med olja för att hålla landet igång i några veckor. I Irak finns det, som alla vet, massor med oexploaterade oljefält, men frågan är om USA invaderade för att röva till sig oljan eller för att se till att den hålls kvar i marken så länge som möjligt.

Tänk efter: Om du visste att världens lättflytande råolja var på väg att ta slut, skulle du pumpa allt det som är kvar och elda upp det så fort som möjligt? Eller skulle du se till att priset först steg ordentligt och sedan allokera oljan efter eget behag och för högsta möjliga avkastning? Det senare alternativet har också fördelen att prisstegringen öppnar möjligheten att utnyttja det trögflytande gegga som fortfarande fanns kvar i överskott under marken.

Sedan Irak invaderades har oljepriset stigit med c:a 200 . Prisstegringen har redan gjort det ekonomiskt intressant att börja exploatera Kanadas enorma bitumreserver. I norra Alberta finns ett slags tjock oljebaserad tjära - bitum - som ligger nära markytan men är svår att utvinna och mycket kostsam att raffinera. Innan olja närmade sig dagens pris på cirka 75 dollar per fat, fanns det ingen rusning efter Kanadas bitum. Men nu är det rena guldfeber i Alberta. Förresten exporteras 75 av oljan från Albertas bitum direkt till USA, vilket köper lite tid åt militären för att säkerställa Iraks oljefält. Enda problemet kanske är att processen att utvinna olja från bitum avger tre till fyra gånger så mycket växthusgaser som vid konventionella oljekällor.3

1 Länk: consumeraffairs.com
2 Länk: jameshowardkunstler.typepad.com
3 Länk: nowtoronto.com

Av Patrick Gallagher 13 aug 2007 07:57