Mjölk & Ipren

När jag började debattera mot mjölk för femton år sedan ruskade folk på huvudet. Klart man ska dricka mjölk, det har man ju alltid gjort. Det stämmer förstås inte, mjölk är en relativ ny produkt på våra bord, men så långt vi själva kan minnas har Socialstyrelsen hävdat att mjölk stärker vårt skelett.

Nu vet man, och det har man vetat en tid, att mjölk är onaturlig kost för oss människor. Dessutom stärker mjölken varken våra tänder eller vårt skelett. I dagens Internetupplaga av Aftonbladet 6/8 – 07 berättas det att många av våra magsjukdomar kan bero på mjölkdrickande. Och det är förstås sant även om ”nyheten” släpps så här i elfte timmen. Mjölken har en osviklig förmåga att reta slemhinnorna.

Aftonbladet skriver: ”Svenskarna dricker ovanligt mycket mjölk. Men det är bara barn som behöver det.” Att barn behöver mjölk är också en myt, så i det avseendet släpar fortfarande den konventionella forskningen efter. Den enda mjölk som barn behöver är modersmjölken. Känsligheten för magont, så kallad ”mjölkmage”, börjar med att vi trugar i våra barn drycken. Dessutom är det mer än troligt att barns mjölkdrickande bidrar till att reta fram eksem och allergier.

Samma kvällstidning rapporterar under samma dag om värktabletterna som orsakar barnlöshet. Ipren, Ibumetin och Allindrin nämns, men varningen gäller alla tabletter som innehåller det antiinflammatoriska ämnet ibuprofen. Ämnet påverkar ägglossningen. Detta är i sig en självklarhet eftersom all medicin som har till uppgift att hämma ett symtom, i det här fallet värk, också hämmar andra områden i kroppen samt sänker immunförsvaret vilket egentligen är samma sak, immunförsvaret hämmas helt enkelt.

Det är nu inte bara så att vi bälgar i oss mjölk, vi är också lärda att smärta ska hämmas snabbt och effektivt. Därför köper vi dessa värktabletter, av reklamtelevisionen presenterade som harmlösa och fantastiska, vid minsta besvär. Intaget av tabletterna leder till att vi blir smärtkänsliga i överkant. Vem har inte hört talas om alla de som för tio, tjugo år sedan gjorde sig beroende av Treo? Ju fler brustabletter de tog, desto mindre smärtkänning tålde de. De enda som tjänar på en sådan ond cirkel är förstås produkttillverkarna.

Men även om det går trögt, så går det. Under senare tid har vi vid flera tillfällen blivit påminda om att det vi alltid sett som ”fullt normalt”, i det här fallet mjölk och piller, kanske inte alltid är det vi mår bäst av.

Av Stefan Whilde 06 aug 2007 19:35