Nu är han hennes

Ja, efter månader av stulen kärlek är han så hennes. Hon har aldrig varit trogen förut, med varken hjärta eller själ, tanke eller handling, men nu är han hennes efter veckor av tankar med snuskig natur. Sexet är ljuvligt; precis som hon minns det. Vilken fröjd i att njuta, bara av det fria i kärleken, det som förut var degraderat till ett liv bakom låsta dörrar, bortom telefonsamtal till hans dåvarande flickvän, bekräftandes att han är hemma och ensam, bortom svek och lögn finns nu bara detta vackra kvar. När hon var singel jagade hon honom med febrig längtan, slängde kärleksförklaringar i hans ansikte, ställde krav hon inte hade rätt att ställa. Och hon ser på det med förvånansvärd lättja, lögnen blir vit när kärlek är inblandad, och inget svek är oförståeligt när han, Han, uppslukar ens inre konstant. Hur kan det vara otrohet när man är kärleken trogen, det är åt den man ägnar sitt liv.

Och dom lever som i trans, nu i början. Tar på varandra med händer som inte känt på länge, ser med ögon som kommer ihåg, hittar långsamt tillbaka, slingrar sig om varandra med omättlig åtrå. Det finns så mycket kärlek i hans blick, det gör henne tårögd. Ibland när dom är ute, bland folk, se, livet fortgår utanför dörren, ovanför täcken och svettiga lakan, ibland, när dom lyfter huvudet från kudden och går ut får hon vända sig från honom, hettan mellan dom är obehaglig för deras åskådare. Nej, hon tror inte att världen är en scen och att hon är stjärnan, men dom tittar, intresset är stort, kanske ser dom vad hon känner. Hon kan inte sätta fingret på om det är avundsjuka eller småsinthet, men ingen verkar vilja unna dom lycka, vännerna kallar dom barn och fäller kommentarer som öppnar hennes svarta hål, stöter dolkar mot hennes osäkerhet genom att smyga in ett kvinnonamn i konversationen, vänta på reaktionen. Hon föraktar dom, tittar stint i deras ögon och håller munnen stängd, bara syra och elakheter nu, det kväver henne och hon vägrar hålla det vid liv genom att sätta ord på tankarna. Det är hennes största rädsla, att han ska lämna henne för någon annan, om så bara för en natt. Att han i prasslande buskar ska dra ner ett blixtlås, en kropp utan huvud, en kvinna utan namn, slita bort knappar, blotta bröst, hud, lust och förirra sig vid insikten om de tre, falla in i någon annan.

Men hon håller munnen stängd, nu är han hennes, och inget mer med det.

Av Cim Efraimsson 03 aug 2007 14:55