Fittbrott & polisväder

Det blev en Gurra G-sommar i mitt Frank Andersson-liv. Alltså - inget man berättar för sina tjejkompisar om. Jag vaknar här och där, dricker lakritsshots, ramlar ner från biltak och har på det hela taget ganska roligt emellanåt. Jag är "annorstädes" som Gustave skulle uttrycka det. Ingen har riktigt koll på vad jag gör. Musiken dunkar. Golven är hala. Morgnarna ljusa, blå. Kvällarna oändliga. Föremålen för mitt intresse växlar. Jag har ett hål i mitt hjärta och fyller det med händelser och kärlek. Högst opassande för en kvinna i min ålder. Men...

Jag möter Micke Goulous med fru på bussen från gymet. Han är den vänligaste människa som lyft ett dansgolv och har ragga i fingertopparna och ett oskuldsfullt utseende som kan lura vem som helst. När vi var frilansskribenter på Träffpunkt Stockholm, en konkurrent till Nöjesguiden, på 90-talet tävlade vi om vem som drog på redaktören mest klagomål genom sviniga krönikor. Hans franska koprofildrapa lär ha slagit ut min "Lesbisk Subb-Knulltur"- ett nöjessvep över Flat-Stockholms klubbvärld. Men rivaler blev vi aldrig. Nu tipsar jag honom om en ny och fin restaurang på Söder, som nu kallas skämtsamt "hummerknivsöder", har jag hört. Micke har varit på semester i Krakow, ett semestermål som blivit populärt senaste tiden. Jag minns än storyn om den amerikanska kvinnan som antastade honom på ett tåg och ville ha tips om var hon kunde få "everything for free in Stockholm" och hur han skrev ner adressen till Lövsta Soptipp. Den krönikan biter än.

Jag drar ner på kolonilotten och vattnar åt Andrea och Annelie, eftersom bägge är bortresta. Det är sol och varmt. Jag drar på vattnet för fullt och låter landen och buskarna med krusbär och hallon bli genomvattnade. Sen väntar maten och sen ska jag vidare till gymet. Pratar lite väder och vind med andra kolonilottägare, om mördarsniglar och sommarfesten som är traditionsenlig varje år. Då kan man få smaka på obducentens rosenlikör, om man har tur. Och en massa goda bakelser och tårtor som föreningens medlemmar bakar.

Det är först när jag går i bikinin jag ser honom. En tämligen ung kille, under trettio år, i Stålmannenblå T-shirt, med trendiga solglasögon och ryggsäck. Han har parkerat sig vid redskapsboden och glor stumt på mig. Jag glor tillbaka. Vanligtvis brukar folk som parkerar sig utanför kolonilottområdet vara kompisar med någon som har kolonilott och då vanligtvis presentera sig. Inte den här. Han skruvar sig, tittar oavvänt på mig. Obehaget växer. Jag stänger av kranen, vinkar till mig Inga-Lisa. Det är hon som ser kikaren.
- Men - han har ju kikare med sig, flämtar hon.
Det är då jag ser att han har både kikare och mobil.
Den här killen verkar helt knasig. Välvårdad. Men knasig.
- Jag ringer polisen, säger jag bestämt och går mot mobilen.
Det är först när jag slagit in numret till den lokala närpolisstationen, som han är borta som en oljad blixt. Jag går runt och varnar dom andra på området. Det här är inte första gången. För några år sedan höll en manlig bekant på området att bli ihjälslagen av ett dussin ungdomar med järnrör. Polisen dök aldrig upp den gången, motiverandes det hela med; "Äh, du vet, det är fullmåne inatt. Folk slåss som galningar över hela stan".
- Jag visste inte att snuten trodde på astrologi, suckar Hasse efteråt.

Det är sommar och fittbrott är sånt som uppstår när det inte är polisväder. Fittbrott är gammal polisterminologi, då högarna med utredningar som sexuella övergrepp mot barn eller våldtäkt mot kvinnor eller hustrumisshandel hamnat utanför skrivbordet på krim och blivit liggande i en driva nedanför. Där kan dom bli liggande så länge att dom preskas. Preskas är också polisslang. Det innebär att polisen medvetet kan fuska, så att gärningsmannen inte utreds och brottet läggs ner - preskriberas - och gärningsmannen kan fortsätta begå brott, glad i hågen över högarna på utredarens golv.
Jag har varit inne på poliskontor flera gånger och sett poliser slita sig i håret eller sucka uppgivet.
- Men varför gör ni inte något, om ni vet vem det är, frågade jag vid ett tillfälle.
- Äh, det är fittbrott, svårt att bevisa, menade tjänstemannen i uniform.
Men jag bör inte skriva i tidningen om sånt.

Polisvädret bryter ut över kolonilotten. Det regnar. Lite försiktigt, först. Sedan värre och värre. Det sägs att när det regnar så minskar fittbrotten. Jag vill gärna tro det. Jag krånglar på mig ryggsäcken med träningskläderna och kliver försiktigt ut ur koloniområdet, i sällskap med en man jag känner väl. För några år sedan blev en 18-årig flicka jagad på cykel av en våldtäktsman sent om kvällen. Efter det vågar hon sig aldrig ut i någon park ensam. Misstron gör att hon skaffat knogjärn !. Misstron gör att jag alltid har mobilen redo. Misstron gör att badsällskapen, tennisklubben, gymarenan, koloniområdet, parken man solar i och ens egen lilla värld blir gated cities. Innanför cirkeln träder bara de man vet känner någon annan. Egendomligt, på ett sätt. Förståeligt, på ett annat.

Tillbaka till mitt Frank Andersson-liv. Där jag bara träffar charmerande rötägg och ganska slipade killar som vet hur dom ska uppföra sig. Dom presenterar sig. Dom bär inte kikare och mumlar inte i mobiltelefon innan dom sätter in stöten. Av och till beter dom sig som anabola vikingar dopade på spikklubba och bolmört. Dom står inte tjugo meter ifrån och skruvar på sig. Dom har ett kroppsspråk som hör hemma i klubb-och diskotekvärlden, i ett civiliserat samhälle. Vissa av dom åker till Öland och river ner öltält i samma takt som prinsessan Madeleines dejter. Dom tillryggalägger hur många kvinnor som helst under en Gurra G-sommar, då alla är motiverade för kärlek och inspirerade efter ett antal Martinis på nån uteveranda. Och deras "motivationssamtal" med oss tjejer landar aldrig i nån utredningskorg om våldtäkt på fittroteln.
Jag beställer in några shots och öl. Blir lite full. Hör dom andra diskutera vilt. Men håller inne med mina funderingar.

Varför väcker vissa män obehag? Varför dras man till andra? Varför stöts jag bort av ett visst beteende? Stålmannen var ju ung och snygg. Hade han bara presenterat sig, så hade han sluppit misstanken om att vara våldtäktsman och fått såväl hallon som krusbär och en pratstund på kolonilotten. Nu går jag i gräset och sneglar över axeln.

Av Susanne Backman 19 jul 2007 09:16