Förbjudet möte

Det började som en förbjuden, men väldigt lockande fantasi från hans sida. Vi hade inte alls pratat mycket med varandra men när vi kom in på att ses, så kom denna tanke rätt snabbt. Jag blev lite förvånad men samtidigt så lockade det förbjudna, som det alltid gjort, men som jag också lika ofta trängt bort.

Så låg jag då där, naken, ensam i min renbäddade säng,
vågade knappt andas. Nu skulle det alltså ske. Hörde hur han smög upp dörren. Jag försökte hitta en så bra ställning som möjligt, som kunde liknas vid att jag sov. Hörde hur han andades tungt, nästan flåsade.

Plötsligt blev jag rädd. Vad fan håller jag på med? Tittade mot fönstret och funderade på hur många ben som skulle krossas om jag skulle hoppa ut. Det var ju trots allt bara två våningar, det var det nog värt. Hörde hans tunga steg uppför trappan. Det var inte helmörkt, jag kunde lätt se hans silhuett när han sakta kom gående mot sovrummet. Jag höll andan. Plötsligt så vände han sig om och gick ut i köket istället. Fan! Jag önskade att detta bara var en dröm, precis som det varit för honom, att få göra en sån här sak. Men för mig började det mer och mer likna en mardröm.

Det kom en doft, nej inte en doft snarare en lukt, en STANK emot mig, som fick mig att rysa. Sen hörde jag en röst utifrån balkongen:
- Förlåt, jag är totalt blöt av svett, det var sån hög luftfuktighet när jag cyklade hit och det lutar ju svagt uppför hela vägen, så jag är helt slut. Jag måste ta av mig kläderna och försöka andas lite.
- Ok, hörde jag mig själv svara och tänkte;
det var ju också ett sätt att påbörja en konversation, ett möte.
Kom på mig själv att börja småfnittra. Nu höll jag nog på att bli helt galen av hela den här sjuka situationen! Hur fan kunde jag varit så dum så jag gått med på detta? Fick inte bort lukten av honom ur näsan, så jag ropade:
- Du kan väl stå kvar där en stund, så du svalnar lite!
Hoppas att han hoppar ner från balkongen och går sin väg, eller cyklar eller vad fan som helst, bara han försvinner.
- Eller du kanske vill ta en dusch? Hoppa eller hoppas att han... men icke.

Jag såg honom, än en gång, komma emot mig där jag låg och nu darrade jag. Jag såg att han var mörkhårig, men inte mer än så. Jag vände bort huvudet, som vi hade bestämt. Kände hur han kröp ner i sängen, han var alldeles våt, och då överdriver jag inte, av svett. Stanken var olidlig. Jag började få panik.

Det blev alldeles tyst, och nu var jag helt säker. Jag VILLE INTE detta längre! Efter en stund, som kändes som en evighet, sa han:
- Du har samma säng...
Jag hörde hur han började snyfta, och nu blev jag än mer förvirrad och jag visste inte vad jag skulle svara, men jag hann inte tänka längre, förrän han sa med gråten i halsen:
- Du har samma säng som min tjej, eller min före detta tjej, du vet.
Åh herregud, detta är bara för mycket! Jag vill vakna och det nu!
- Det var nog inte en så bra idé trots allt det här, fortsatte han. Jag märker ju nu att jag inte alls kommit över henne.

Jag andades ut, och just i den stunden så kunde jag ha hoppat på honom och gett honom en puss, stanken och allt annat till trots, fast då skulle han kanske bli så rädd så han gjorde på sig också, så mycket som han skakade nu. Och nu fick det vara nog med kroppsvätskor i min säng.

- Nej, jag märker det, svarade jag och kämpade hårt för att han inte skulle höra hur lättad och nästan glad jag kände mig.

Så han kröp upp ur sängen igen, med outrättat uppdrag, klädde på sig de söndersvettade kläderna och smög lika tyst nerför trappan igen. Sen den natten har vi aldrig mer hörts av och jag vet fortfarande idag inte vem mannen är som jag delat säng med.

Tanken var att ha underbar sex med en så långt det nu var möjligt totalt okänd man/kvinna. För att sen bara gå igen, utan att ha sett varandra i dagsljus. Men tanke och handling går inte alltid hand i hand, det är mycket som spelar in. Både inre och yttre faktorer. Här kan vi snacka kognitivt; tanke, känsla handling.

Nåväl, så här i efterhand kan man ju alltid fundera på om det var så smart egentligen - eller det är ju rätt klart att det inte var det. Men sen var det ju en rad andra olyckliga omständigheter som la sig i också. Vi lyckades välja den absolut varmaste sensommarnatten, det stod till och med i tidningarna om den sen. Tydligen något rekord.

Sen att jag lyckades med den bedriften att inneha exakt samma säng som hans ex, gjorde ju inte saken bättre. Och då ska tilläggas att jag ej har någon IKEA-säng eller liknande.
Det var nog helt enkelt inte MENINGEN att det skulle ske.
Fast det gjorde det, tror jag eller inte... hm.. kanske var det trots allt bara en dröm, en mardröm...

Nuförtiden låser jag ALLTID dörren.

Av Åsa Welin 13 jul 2007 13:28