Fallskärm: Jag förverkligade en dröm

Bobby var en major från Ghana som jag tjänstgjorde tillsammans med i Sarajevo. Som de flesta afrikanska officerare var han välutbildad i militära skolor i både USA och Storbritannien. Enligt egen utsago var han en gång på tu man hand med Kofi Annan och visade mig sin adress- och telefonbok med ett direktnummer till Förenta Nationernas blivande generalsekreterare. Nåväl, jag kunde väl stå ut med detta men det var en sak som gjorde mig lite avundsjuk, Bobby var en äkta fallskärmsjägare med 3000 hopp bakom sig, utbildad vid Fort Bragg i North Carolina, och med märket "AIRBORNE" på uniformsärmen.

Det har nu snart gått 15 år sedan jag tjänstgjorde med Bobby, och vi har inte haft någon kontakt sedan dess, men tanken att en dag få bli "AIRBORNE" och att tillhöra det luftburna brödraskapet har aldrig riktigt släppt mig. För några månader sedan satt jag framför datorn och "googlade" och lyckades att hitta en förening som heter European Military Parachutists Association www.european-paratrooper.de/en. Med stigande spänning läste jag att den erbjöd nybörjarutbildning i militär fallskärmshoppning i Tjeckien och att man efter genomförd utbildning blev tilldelad tjeckiska arméns fallskärmsvingar. Här gällde handling före tanke och enligt devisen "bristande insikt i faktiska förhållanden får aldrig förhindra ett raskt beslut" anmälde jag mig på stående fot till kursen.

Med nyinköpt camoflagueuniform tog jag sista veckan i juni flyget från Beirut till Prag. Att få tag i en uniform i Libanon var dock inte så lätt. Libanesiska arméns kooperation ville inte sälja men jag fick en adress till en affär i Hraet Heik i de södra förorterna där jag fick köpa. Jag deltog i kursen som privatperson, och inte som en representant för den svenska försvarsmakten, så att jag såg ut som en libanesisk soldat var inget reglementsbrott.

Efter några timmars rundvandring i den underbart vackra staden Prag, tog jag tåget till Stribro i östra Tjeckien där utbildningen skulle äga rum. Installerade mig i värdshuset U Branky och började göra mig bekant med andra hopp- ;-fulla kandidater till det exklusiva sällskapet "The Airborne Brotherhood".

I princip deltar man i en tvådagars kurs där man har teori och träning första dagen för att hoppa nästa. Eftersom det rörde sig om militär fallskärmshoppning med en skärm av typ rundkalott var träning inför själva landningen av yttersta vikt. Att hoppa rundkalott, till skillnad från en rektangulär skärm, innebär att själva landningen känns som att hoppa från ett tvåvåningshus, man slår i backen med rejäl fart och utan ha fötter ihop och böjda knän är risken för skador mycket stor. Under en hel dag tränade jag hopplandning under befäl av en fd. tysk fallskärmsjägare som skrek ut sina order på tyska - och på tyskt manér. Vidare hade vi teori i själva hoppets utförande med beskrivning av alla felfunktioner som kan uppstå. På grund av dåligt väder fördröjdes mitt hopp några dagar men när det så var dags var det med darriga ben och bultande hjärta jag steg ombord på flygplanet som skulle ta oss upp till uthoppshöjden, 700 meter. Vi var tio hoppare av olika nationaliteter samt den tjeckiske hoppmästaren som ledde hoppningen. Det kändes lite som om man var med i filmen "Band of brothers" när vi på hoppmästarens kommando ställde oss upp, gick mot utgången, och som på ett radband hoppade ut. Det var en befrielse när skärmen öppnade sig och man svävade fritt i luften, men eftersom landningszonen var smal med en skog på ena sidan och ett litet samhälle på andra sidan gällde det att snabbt orientera sig för att kunna styra skärmen rätt. Landningen kändes hård men jag hade kommit ihåg grundregeln - fötter ihop och böjda knän- så allt gick bra. Jag kände en obeskrivlig lättnad, allt adrenalin som hade ackumulerats hade plötsligt utsöndrats, och jag kände en stolthet att få tillhöra ett exlusivt brödrarskap. Senare på dagen blev jag tilldelad tjeckiska arméns fallskärmsvingar som nu pryder min uniform.

Militär fallskärmshoppning blir väl aldrig någon folksport, men om man har någon typ av militär tjänstgöring i bagaget och vill pröva på något annorlunda kan den varmt rekommenderas.

Av Lars Bergqvist 09 jul 2007 16:02