På tok för många nollor i toppositioner i Sverige

I Sverige fattas politiska beslut av Regeringen, i dagens läge ett litet gäng borgerliga politiker som får mer och mer svårt att kompromissa ihop sig. Men gör det - för maktens skull.

När ett beslut är fattat får Riksdagen, en samling tama partimedlemmar, säga ja och amen, i allmänhet efter en debatt som blivit en ren formsak.

Så kan en kritisk bedömare, som jag själv, beskriva läget i landet. Men det är värre än så. Mycket värre!

Politiska beslut formuleras i Stockholm, men verkställs runtom i landet i kanske 500 verk och myndigheter, alla med generaldirektörer eller liknande, plus underdirektörer, avdelningschefer, handläggare, konsulter, etc,etc. Ja, och så informatörer, förstås, en grupp som på 50-och 60-talen helt enkelt inte fanns - och gjorde ungefär lika stor nytta då som nu.

Utöver detta har vi landstingen, som i de flesta fall har
den egenheten att de är vederbörande kommuns största arbetsgivare.

Sverige är, denna ljuvliga midsommar, ett genombyråkratiserat land.
Well, what else is new?
Jo: att det är värre än så. Mycket värre!
Under den 75 år långa tidsperiod som började 1932 då ingen människa i världen kunde stava till miljöförstöring satt sossarna vid makten så gott som alltid. Det betyder att man utnämnde a l l a - varenda en - av de ämbetsmän som tolkar och genomför eller ger faen i att genomföra de beslut regeringen fattat. Till ingens förvåning utsåg man regelbundet kompisar, partikamrater, sympatisörer. För att bara ta ett exempel innehade en dam vid namn Anitra Steen 5 nyckelposter i förvaltningen. Hon och ingen annan befanns mest kompetent att vara chef för så disparata enheter som utbildningsdepartementet, skatteverket och Systembolaget.

Att hon var bra anskriven i partiledningen och kompis med den man hon numera är gift med spelade givetvis ingen roll för utnämningarna. SJÄLVFALLET inte!

Men det blir värre. Mycket värre!

Runt om i kommunerna sitter alltså politiskt tillsatta hackor och bestämmer över hundratusentals människors vardag utan att ha mer än bristfällig kompetens - ibland ingen kompetens alls.

Så ska det inte bli i fortsättningen sa Fredrik Reinfeldt i
valkampanjen. I dagens Eko förklarade han:
- Jag tror att en chef som blir tillsatt efter en rekryteringsprocess där man har blivit granskad…blir en chef som går med lite större resning än den som bara råkar vara kompis eller har rätt partibok.

Snyggt sagt, men vad hände sen? I sin första stora utnämning gjorde Alliansen Per Unckel m till landshövding i Stockholm. Lite senare blev Maria Leissner fp ordförande för högskolan i Borås och Carl Bilds nära vän och medarbetare Jonas Hafström ambassadör i Paris. Jonas, som jag känner och respekterar, var ett bra val, men det förändrar inte slutsatsen:

Alliansen är på väg att bryta ett av sina viktigaste vallöften. Precis som sossarna satsar man på kompiskör och belöningar, den gamla vanliga korrupta - ja, jag skrev k o r r u p t a - svängen.

Det finns bara en sak att göra. Nämligen:
Inför offentliga hearings - förhör - av alla kandidater till högre befattningar. Låt representanter för den politiska oppositionen ställa frågor, ju mera inträngande, desto bättre. Låt TV, radio och tidningar vara med så att allmänheten får chansen att bilda sig en uppfattning. I USA kör man det systemet. Det leder till att presidenten får vara försiktig med sina utnämningar och att många inkompetenta eller misshagliga sållas bort innan de hunnit göra skada.

Sverige är ett land med på tok för många nollor i toppositioner. Alliansens löften är ok - men nu vill vi se action!

Samtidigt: en Glad Midsommar till varenda läsare!

Av Ulf Nilson 21 jun 2007 16:23