Kör rattfull idag - betala med fotboja om två år

Efter en lång dag på jobbet, som började 04.30 då klockan ringde satte jag fart mot Frivården Malmö där jag skulle möta upp med en kille som haft det lite besvärligt, och som snart nog ska vara i fas igen.

Jag hade försökt hela dagen att inte bli smutsig eller oljig då jag skulle dit och jag tycker det känns bra när man kan skaka hand med folk, det hör liksom till. Precis utanför Frivården står en man med sin bilhuv öppen och tittar ner i motorn med en min som jag mycket väl känner igen, den betyder ungefär "Jag vet inte ett jävla dugg vad jag håller på med, men jag hoppas verkligen det inte syns." Jag har liksom ett register över ansiktesuttryck som jag går efter och de brukar stämma ganska bra, så även denna gång.

"Har du problem med bilen?", frågade jag.
Han tittade lättad upp och sa "Ja, jag ska bara byta dom här."
"Du menar tändstiften?", sa jag varvid han svarade lite osäkert "Öh, just det, så hette dom."
"Har du verktyg till det?", frågade jag, varvid mannen uppvisade ett verktyg och sa "Jag har en sån här!"
Jag kunde inte låta bli att tycka synd om honom, han gjorde i alla fall ett försök själv.
"Aha, det där är en tändstiftsnyckel", svarade jag "Det ska vi nog klara."
Jag tog tag i verktyget och eftersom jag mekat en hel del med bilar bytte jag hans fyra tändstift och bad honom starta bilen.
"Wow", sa han, "helt fantastiskt, den har aldrig startat så lätt."
Jag såg på mina händer och förstod att det inte skulle bli något handskakande idag.
"Hur ska jag kunna tacka dig, jag hade aldrig klarat detta själv", sa mannen.
"Nåja" sa jag, "du hade gjort det svåra och lokaliserat felet i alla fall", svarade jag.
"Nja, inte riktigt" sa han, "Jag kunde inte ens se var dom satt."
Vi skakade hand, då vi båda hade smutsiga händer, och Sven, som han nästan hette, men eftersom han hade ett konstigt utländskt namn som nästan var Sven men svåruttalat och blev då oftast Sven, satte sig i sin bil och spann iväg.

Vidare upp till Frivården där jag kom i samspråk med en anställd, och till saken jag egentligen skulle skriva om, får jag berättat för mig, att om man blir dömd t ex för rattfylla med fotboja som påföljd kan det dröja upp till två år innan det verkställs då det är många som döms till detta straff som är ekonomiskt bärbart i tider då vi ska se över alla kostnader och även kunna försvara dom. Verkar inte det lite tandlöst och konstigt att delvis bli frihetsberövad kanske så länge som två år efter domen vunnit laga kraft? Är inte risken för återfall större om inte gärningsmannen känner av domen omedelbart, eller hur är tankegången egentligen? Då jag står frågande ännu en gång så vet jag att olika sätt att se på detta finns här på Sourze, så hjälp mig lite med vad ni tycker.

Av Angus Liddell 01 jun 2007 09:08