Företagarna största bovarna i dagens Sverige

"Du kommer inte få nåt för det rent ekonomiskt, men du får ju ett intressantare jobb".

Det var mina föräldrars motivering till att jag skulle plugga vidare. Jag tyckte alltid att det var konstigt. Att utbilda sig är att investera i framtiden, att öka värdet av sin framtida produktion. Men en investering utan avkastning? Varför vore det orättvist om man fick lön för mödan? Om man planterar ett äppelträd i sin trädgård får man efter någon år en liten äppelskörd, det är orättvist. Om jag inte planterade något träd och följaktligen inte fick någon skörd är det också orättvist. Det enda som är rättvist i dagens Sverige är oförtjänta äpplen och plundrade äppelträd. Med den logiken förstår man genast logiken bakom den ickelönande utbildningen. Det är det faktum att man förtjänat en belöning som gör att det vore orättvist om man fick den. Om man ändå vill odla äpplen, ja kanske jättemånga, anställa folk som hjälper till vid skörden och sälja äpplena till den som vill ha, då är det naturligtvis också orättvist att man tjänar pengar. Därför får man böta pengar, ju fler äppelträd desto högre böter.

I dagens Sverige betalar ingen brottsling lika höga böter som den framgångsrike företagaren. Han/hon är med andra ord den värsta brottslingen. Kanske är det på grund av detta som vi svenskar gillar lotterier av olika slag, det handlar ju om att få en betalning för något man inte producerat. Någonting fullkomligt rättvist med andra ord.

För att få de konstiga resonemangen ovan att gå ihop försöker man få oss att tro att vi inte förtjänar det vi förtjänar. "Klart du pluggar vidare med din bakgrund", säger de. "Du är född med en arvsskuld, inget du gör är välförtjänt därför att andra inte har lika bra förutsättningar." Men om jag inte gör något då? Tänk om jag och alla Sveriges företagare skulle sluta jobba och anmäla oss som arbetssökande skådespelare? Varifrån skulle då de oförtjänta äpplena tas? Då kunde vi spela martyrer, "Men varför kan ingen komma och ge oss ett jobb?".

Samhället är alltså beroende av dess största brottslingar. Oj,oj, hur ska detta gå?

Nu vill jag fästa er uppmärksamhet på slutet av mina föräldrars uttalande "du får ju ett intressantare jobb". ÅHÅ, är det inte lite orättvist här egentligen. Jag fick ju en belöning i alla fall. Precis som eleven med ett oförtjänt dåligt betyg har jag ändå ett äss i rockärmen. Här kommer vi till kärnpunkten, det är själva produktionen som gör att man mår bra, som gör att man känner att man står på egna ben. Eventuella pengar är bara symptomen på "sjukdomen" mänsklig skaparkraft.

Socialisterna tror att de kommer åt sjukdomen, men de lindrar bara symptomen och kan aldrig, utan att förslava oss fullkomligt, förgöra känslan för rätt och fel, för moral och omoral. Man kan plundra andras äppelträd men de äpplena kommer aldrig att kännas lika värdefulla som om plundrarna istället odlat träden själva.