Livets trappa finns där jag bor

Som barn såg jag hos min fostermormor en liten tavla som hette "Livets trappa". Jag tror att alla som är över 50 vet vilken tavla jag menar?

Livet framställs som en omvänt v och det börjad med en babybild och överst på trappan står 50 åringen. Sedan går det nedför emot graven på tavlans andra sida.

Själv bor jag i ett hus med trappor. I husets hjärta bor vi äldre. Två 40-talister och så "Den Käre", född 1924.

En trappa upp bor de unga: 80-talisterna. De är väldigt mycket yngre än dottern med sambo. De börjar närma sig de 40. På fredagar och lördagar hörs dämpade röster och glada fniss i den trappan sent på nätterna. Dämpad musik tränger ner till mitt öppna sovrum och jag ligger och ler när jag tänker på de ungas livsglädje. Pojkarna verkar byta flickvänner lite nu och då.

Går jag en trappa ner så finner jag livets början. Den yngste därnere kom till världen den 19 april men hans rätta födelsedag skulle varit i juni i år.

För tidigt födda barn saknar ju babyfettet så de ser ut som gamlagubbar i ansiktet. Eftersom den här lille krabaten är vår dotterson så är han skrattretande lik Den Käre. Han bärs invid kroppen av sina föräldrar i tur och ordning och ibland lägger de försiktigt ner honom på en madrass som larmar om han slutar att andas. Igår slapp han äntligen sonden. Nu orkar han få i sig det han behöver genom amningen. Han är så skör så skör, så totalt utelämnad åt sina föräldrar. Han tittar på oss med en blick som tycks ha sett allt och förstått alltings mening.

Här uppe ligger jag med en öppen dörr om natten och lyssnar till Den Käre. Slutet av livet är en tydlig parallell till början. Han blir skörare och skörare nu och behöver de sina runt sig. Vi har ett larm som kan stå bredvid mig om natten. Där hör jag ifall han försöker ropa på mig. Det är samma larm som man brukar ha i babyns sovrum. 83 år skiljer de båda människobarnen åt men de fullföljer tillsammans livets cirkel.

Jag har en älsklingssång som jag brukar sjunga för Den Käre i bland. Michael Wiehe har sjungit in den men jag vet inte ifall han också har skrivit den?

"En enda sak är säker
och det är livets gång;
att allting vänder åter
att allting börjar om
Och fastän våra röster
ska mattas och förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

När vi har blivit gamla
och vårt hår har blivit grått
när livet börjar mörkna
och dagarna har gått
när våra kroppar kroknar
och våra steg blir tunga
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

Sångerna om frihet
om rättvisa och fred
sångerna om folket
som aldrig kan slås ner
sångerna om kärlek
som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

Och du och jag ska sitta
vid fönstret i vårt hus
och ta varandras händer
i vårens klara ljus
Och utanför på gatan
där vindarna är ljumma
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

Så segrar inte döden
fast åren har sin gång
Så stannar inte tiden
Den börjar bara om
För sångerna om livet
som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga"

När jag ser ner i det lilla skrynkliga ansiktet förstår jag med hela min själ precis vad texten betyder!

Av Sunny Börjesson 22 maj 2007 11:17