Under ytan
"Berätta inte vem du är! Ingen vill veta. Ljug. Le. Spela med. Det är livets gång. Du är ensam. Ingen bryr sig om dig."
Jul men ändå som vanligt
Sorg över livets slut är inte undantaget julefriden, men det kan vara ok ändå för den som avslutar, i alla fall.
Alla barn kan bli mördare
Barnet är åter på väg in rejäl klämma. Barnets upphöjelse har nått det närmast övermänskliga. Drömmen verkar vara små Jesusbarn. Barndomen är livets höjdpunkt och resten av livet en lång utförsbacke.
"Det värsta jag vet..."
Varför omvandlar vi inte det gnälliga ordkrig vi för över livets oväsentligheter och överför den kraften till det som verkligen behöver få strålkastarljuset på sig?
