Otrohet - ett sätt att söka tröst

Många förhållanden brister på grund av otrohet från partnerns sida. Vissa anser att otrohet är ett sätt att söka tröst hos en annan person när allt inte står rätt till i förhållandet. Andra menar att de inte får tillräckligt med tillfredsställelse från sin partner och törstar efter mer närhet.

Monogami är något som enligt mig borde vara en självklarhet i ett förhållande där två människor älskar varandra. Vad är det som får människor att vara otrogna? Jag har själv haft ett förhållande med en pojkvän som var otrogen. Hela tiden frågade jag mig vad jag hade gjort för fel och jag klandrade mig tills det bröt ner mig totalt, sedan förstod jag att det inte alls var mig det var fel på. Om en person känner att man inte kan vara avhållsam från andra kvinnor eller män när man är i ett förhållande är det inte då denne persons skyldighet att berätta det för partnern?

Otroheten tog mig lång tid att komma över. Jag hade väldigt svårt att lära mig att älska igen. Jag och mitt ex är nu bästa vänner och vi kan prata om allt och träffas och skratta tillsammans. Jag frågade honom en gång när vi träffades, precis efter att jag kommit över otroheten, vad det var som fick honom att vara otrogen. Det han svarade var "jag vet inte". Det är ofta det svaret vi får när vi ställer otrogna personer till svars. Varför är det så? Om de inte har något konkret svar på varför just de var otrogna, varför var de det i första hand? Vi hör även andra helt idiotiska bortförklaringar som "jag var full" eller "hon/han betyder inget". Men jag då? Betyder det ingenting för dig att du har sårat mig? Om hon/han inte betyder något, varför gjorde du det då? Vad är det för fel på mig?

Tänkte personen någonsin i fråga hur just du skulle reagera?

Jag frågade mitt ex hur han resonerade och det blev en talande tystnad innan han svarade.
"Jag tror inte riktigt att jag tänkte efter vad jag gjorde förrän det var gjort. Man tänker inte riktigt klart den stunden man är otrogen. Men som sagt, det är smart att vara efterklok".

Man kan se det ur den synvinkeln att man inte har som avsikt att vara otrogen. Men varför är man det i alla fall? Man kan inte svara att man inte riktigt tänker klart för det gör man. Man vet vad man håller på med. Det finns ingen bortförklaring i den här världen som till exempel "jag hade inte kontroll över mig själv". Du har ingen kontroll över dig själv om du blir våldtagen, du har ingen kontroll över dig om du gått på droger och ligger däckad på golvet, men du har kontroll över dig själv om du dricker alkohol eller är nykter. Den mängden som krävs för att du inte ska ha kontroll över din kropp är den mängden som du får i dig när du behöver magpumpas. Och jag kan nog tro att ingen som varit otrogen har varit på gränsen till att vara förgiftad. Rätta mig gärna om jag har fel, men vissa bortförklaringar är helt idiotiska.

Otrohet är i de flesta fallen ett tecken på problem eller otrivsel i ett förhållande och då är inte otrohet första utvägen. Det man måste kunna göra är att kommunicera. Kommunikation är nyckeln i alla förhållanden oavsett om det gäller din pojkvän/flickvän, vänner eller familj. Om det inte löser sig när man pratat, finn en annan lösning på problemet oavsett om det gäller ert sexliv eller något annat men gå för guds skull inte och var otrogen och såra din partner!

Monogami är en självklarhet i ett förhållande och otrohet borde inte accepteras. Vänj dig inte vid att behandlas som skit. Varje människa är unik och borde också behandlas så.

Av Linnéa Frickner kapfält 29 apr 2007 21:40