Karl XII som Hitlers förebild

Under nazismens framgångsår anpassades i Sverige historiebruket av tyskvänliga föreningar och tyska propagandainstitutioner. Syftet var att förankra den önskade relationen mellan de båda länderna i historien. Karl XII blev då en antirysk symbol, bärare av en europatanke och germansk förkämpe. Ett utslag av detta historiebruk var överlämnandet av en Karl XII-statyett på Hitlers 50-årsdag i april 1939.

Flera av de gåvor Hitler fick vid detta tillfälle hade nära anknytning till hans världsbild och framtidsplaner. Dit hörde ett par av Richard Wagners originalpartitur och en modell till en ny triumfbåge, avsedd att bli större än den i Paris. Men hur såg då Hitler på Karl XII som eventuell förebild? Satt den tyske diktatorn i det nya Rikskansliet i Berlin och tankfullt betraktade en Karl XII-statyett medan han i sitt livliga men förvirrade sinne planerade angreppen på Polen och Ryssland?

Man kan först konstatera att varken Bullock, Fest eller Kershaw nämner Karl XII i sina stort upplagda Hitlerbiografier förutom i ett fall då Jodl citeras, se nedan. För att gå vidare till Hitlers egna skrifter nämns Karl XII inte i Mein Kampf, och inte heller i hans tal för perioden 1922-45. De återgivningar från samtal under perioden 1932-34 hans tidigare medarbetare Hermann Rauschning publicerat nämner ingenting om Karl XII, och inte heller de bordssamtal från Führerhögkvarteret 1941-42 som publicerats av Henry Picker.

Rauschning betecknar de informationskampanjer som drevs i Norden som skådespel: "Vad som intresserar Hitler i Norden är i varje fall icke det rena ariska blodet, icke den nordiska myten om vikingalynne och hjältesinne. Vad som intresserar honom är malmfälten. Och herr rikslitteraturkammarpresident Blunck och hans svenska vänner spela utan gage med i ett skådespel, om vars rätta bakgrund de ingenting ha fått veta."

Men hur var det då med Karl XII-statyetten som enligt Riksföreningen Sverige-Tysklands tidskrift skulle ha placerats på en framskjuten plats i det nya Rikskansliet i Berlin? Ray och Josephine Cowdery som skrivit en utförlig bok om denna byggnad och dess interiörer med många samtida fotografier, har inga uppgifter om en sådan statyett. Inte heller svensken Rolf Du Rietz som skrivit en detaljrik bok om samma byggnad.

Hitler vistades under perioden efter födelsedagen i april och före krigsutbrottet i september 1939 mest i Berchtesgaden. Men när han befann sig i Berlin besöktes han vid flera tillfällen i Rikskansliet av svenskarna Birger Dahlerus och Sven Hedin. Ingen av dessa har i sina skildringar av besöken nämnt en Karl XII-statyett. I synnerhet Hedin var ju en stor beundrare av Karl XII och borde ha lagt märke till en sådan.

Hedin kände med all sannolikhet till statyetten. Inte bara för att Dagens Nyheter och andra tidningar rapporterat om den, utan eftersom han hade en ledande roll i Svensk-Tyska föreningen, som ju tillsammans med Samfundet Manhem stått för gåvan. Hedin var även medlem i Riksföreningen Sverige-Tyskland, i vars tidskrift en bild på statyetten publicerats. Där fanns även uppgiften om den framskjutna placeringen i Rikskansliet, som alltså sannolikt var felaktig eller betydligt överdriven.

Detta stöds även av kontexten. En statyett av Karl XII vore ingen lämplig symbol att ta till sig varken under förhandlingarna med ryssarna i samband med Molotov-Ribbentroppakten eller efter brytandet av densamma två år senare i och med invasionen av Ryssland. General Alfred Jodl belyser problemet med användandet av Karl XII som förebild på det europeiska slagfältet när han redan den 10/8 1938 antecknar i sin dagbok: "Den andliga kraften saknas, ty när det kommer till kritan tror de stabsofficerarna inte på Ledarens geni. Och man jämför honom kanske med Karl XII." Citat i Bullock, s. 438.

Det var andra historiska personligheter som upptog Hitlers tankevärld: Caesar, Karl den Store, Bismarck och kanske främst Fredrik den Store. Med tanke på det obefintliga intresse Hitler visade Karl XII i sina skrifter, tal och samtal är det lätt att ge Rauschning rätt, berättelser om Nordens hjältesinne var inte det som konkret intresserade honom i denna del av världen, utan förekomsten av malmfälten. Det historiebruk de tyskvänliga föreningarna och propagandainstitutionerna i Sverige ägnade sig åt var i första hand ägnade åt att gynna relationerna mellan de båda länderna. Som en del av detta ska då inte bara själva gåvan av Karl XII-statyetten ses utan även uppgiften om att den placerats på en framskjuten plats i det nya Rikskansliet.

Källor

Bullock, Alan 1986. Hitler: en studie i tyranni.
Cowdery, Ray & Josephine 2003. The New German Reichschancellery in Berlin 1938-1945.
Dahlerus, Birger 1945. Sista försöket London-Berlin sommaren 1939.
DuRietz, Rolf E. 2001. Från ett svunnet Atlantis: Albert Speers rikskansli 1938.
Fest, Joachim C. 1974. Hitler.
Findeisen, Jörg-Peter 1993. Karl XII von Schweden - gekrönter Soldat oder genialer Feldherr? I: Zeitschrift für geschichtswissenschaft. Nr. 10.
Hedin, Sven 1949. Utan uppdrag i Berlin.
Hitler, Adolf. Speeches 1922-1945. Published on: www.adolfhitler.ws/lib/speeches/text/speeches.htm.
Hitler, Adolf 1997. Hitler. Reden Schriften Anordnungen. Februar 1925 bis Januar 1933. Bd 1-6.
Hitler, Adolf 1925. Mein Kampf. Bd 1-2. Publicerad på: www.adolfhitler.ws/lib/books/dkampf/dkampf.htm.
Hübinette, Tobias 2002. Den svenska nationalsocialismen: Medlemmar och sympatisörer 1931-45.
Kershaw, Ian 2000. Hitler 1936-45: Nemisis.
Oredsson, Sverker 1993. Stormaktsdrömmar och stridsiver: Ett tema i svensk opinionsbildning och politik 1910-1942. I: Scandia. Nr. 2.
Picker, Henry 1984. Hitlers bordssamtal i Führerhögkvarteret 1941-42.
Rauschning, Hermann 1940. Samtal med Hitler.
Sverige-Tyskland 1939. Utg. Av Riksföreningen Sverige-Tyskland. Häfte 3.
Thorsell, Staffan 2003. Mein lieber Reichskanzler!: Sveriges kontakter med Hitlers rikskansli.
Åselius, Gunnar 2003. Sweden and Nazi Germany. I: Sweden´s relation with Nazism, Nazi Germany and the Holocaust.

Av Torbjörn Aronsson 05 apr 2007 14:40