Ett liv utan syn och hörsel?

Jag har under dagarna intervjuat Emilia Goodwill, teckentolklärare på Södertörns folkhögskola. Det hon arbetar med dagligen är något som jag inte alls förstår mig på, men denna beslutsamhet denna kivnna har är långt i från min kapacitet. Från balettakademin till detta! Det finns ca 1600 dövblinda runt om i landet och sju skolor som utbildar tolkar, en av dom är Södertörns folkhögskola.

Emilia har gått en lång utbildning, fyra år, för att bli tolk, men har idag delvis lämnat tolkyrket för att istället utbilda dom blivande tolkarna.

Namn: Emilia Goodwill
Ålder: 31
Familj: Fiona May 6år
Bor: Södermalm
Yrke: Tolklärare
Mat: Allt utom husmanskost

M: "Många drömmer om att få komma in på Balettakademin, och du lyckades. Är det något du har strävat efter eller var det bara en av dina utmaningar här i livet?"

E: "Det var min dröm och mitt mål att bli dansare och då satsade jag stenhårt på det."

Skulle jag ha denna begåvning till sång och dans skulle jag satsa på den karriären, bli filmstjärna och dra till hollywood. Vilken stjärnstatus jag skulle få! Men även detta har en baksida. Men för Emilia blev det hennes nya framsida på något sätt.

M: "Var det svårt att komma in på tolkutbildningen och vad krävdes? För att bli antagen krävs, godkänt från gymnasiet och väl godkänd i ämnet svenska. Sedan gör man antagingstest med olika övningar och intervjuer, innan man får veta om man blivit antagen."

Efter dom fyra åren var Emilia ute på alla möjliga uppdrag, allt från tandläkarbesök till tv-tolkningar.

M: "Hur kom du på idén överhuvudtaget, till att bli teckenspråkstolk?

E: "Teckenspråket facinerade mig och tolkyrket var ett sätt att få jobba med teckenspråk dagligen. Dessutom är tolkyrket väldigt varierande och utmanande och det passade mig."

M: "Är detta den största utmaningen du har haft i ditt liv?

E: "Det nog att vara mamma som är den största utmaningen och samtidigt satsa på en karriär."

M: "Din specialitet är dövblindhet, vad innebär dövblindhet?

E: "Det är precis som det låter. Som dövblind har man nedsatt syn och hörsel så att man inte klarar ett självständigt liv utan hjälp. Det kan vara svårt att skilja färgad tvätt från vit tvätt eller att skilja filpaket från ett mjölkpaket. Då är vi bara nere på dom enklaste delarna i vardagslivet. Så man kan ju föreställa sig problemen som uppstår så fort man kliver ut genom sin egen dörr."

M: #För mig är dövblindhet helt obegripligt, svårt och komplicerat. Jag får nästan magsår bara jag tänker på ordet. Hur känns det för dig att jag får en sån känsla, eller är detta en helt vanlig reaktion som dom flesta får?

E: "Man blir rädd och det innebär för många "sopa skräpet under mattan", man vill oftast blunda och inget veta.
Dom flesta känner nog som du, man står helt oförmögen till att hantera situationen, men det handlar bara om brist på kunskap och erfarenhet. Dövblinda är precis som vi. Dom blir förälskade och förbannade, irriterade och generande. Fast dom inte ser och hör."

M: "Finns det tillräckligt med resurser i detta land som innebär att alla kan få det stödet som behövs?"

E: "Jag tror att resurserna är tillräckliga, men jag tror att det fortfarande finns stora brister i kunskap, även hos dom som jobbar allra närmast dövblinda. Och på grund av kunskapsbristen så kan dövblinda förlora stöd som de annars hade kunnat få.

M: "Jag har några frågor som jag vill att du svarar på, kan låta dumt, men så ovetande som jag är så finns väl inga dumma frågor?

E: "Det finns inga dumma frågor, bara dumma svar!"

M: "Hur kommunicerar ni enklast med varandra?"

E: "Genom taktilt teckenspråk, det vill säga teckenspråk via känsel."

M: "Fungerar livet som vanligt, man klarar av att tvätta sina kläder, laga mat och allt dom där vardagliga sysslorna?"

E: "Livet kan fungera som vanligt bara man har struktur och rutiner i hemmet, t.ex. att alltid komma ihåg att ställa tillbaka en sak exakt där man tog den."

Jag var t.ex. på en arbetsintervju för något årsedan, där skulle jag formulera hur jag enkelt skulle kunna sälja en spegel via dörrknackning. Jag skulle stapla upp några kommentarer som stöd. Sen visade det sig att det var till en dövblind jag skulle sälja spegeln. Jag fick alltså radera bort hela mitt upplägg, jag fick jobbet senare för att jag hade sagt att deras namn skulle bli inristad i spegeln.

M: "Men vad ger man bort till en dövblind?

E: "Man kan ge nästan vad som helst till en dövblind, men mest uppskattat är nog föremål som man kan "se" med händerna.

M: "Hur många tolkar finns det för dövblinda idag?"

E: "Det finns totalt 200-300 utbildade, men jag vet inte om alla är aktiva."

M: "När upptäckte man tolkningen för dövblinda, och finns det olika spårk för varje land?"

E: "Den mest kända dövblinda personen är Helen Keller. Hon levde 1880-1968 och växte upp i Amerika och använda sig av enbart Amerikanskt teckenspråk. För dom dövblinda som har lite hörselrester kvar är det svenska som gäller, för dom dövblinda som är helt döva gäller teckenspråk. Teckenspråket är inte internationellt. Så varje land har sitt eget teckenspråk."

M: "Vilket land har kommit längst i utveckligen gällande tolkningen för dövblinda?"

E: "Sverige anses vara ett föregångsland, och var först i världen med att erkänna teckenspråket som ett eget språk."

M: "När jag sitter här och äter min mat på en restaurang på Kungsholmen, tittar ut på folket, hör surret från alla möjliga håll så måste jag vara lyckligt lottad. Jag kan höra, jag kan se, vad jag däremot har gemensamt med en dövblind är att jag kan äta själv? Stämmer detta, eller finns det flera saker jag har gemensamt med dövblinda?"

E: "Dövblinda kan dela alla intressen med dig, men sen finns det vissa saker som dom inte kan göra lika enkelt som du. T.ex., hoppa fallskärm eller ta en kurs i isbalett. För att kunna delta i såna aktiviteter krävs det att den dövblinda har en tolk med sig och det är inte alltid man kan garantera att en tolk kommer , på grund av tolkbrist."

Helt plötsligt känner jag mig lite illa till mods efter vad jag frågar. Det känns nästan lite oförskämt. Varför skulle inte jag kunna ha samma intressen som en dövblind? Skratta åt livet kan ju alla göra.

Döm inte alla andra människor för fort, i grunden är vi alla lika.

Av Majsan Keller 28 mar 2007 09:50