Hur diskuterar man invandringen?

Jag tycker mig ofta kunna urskilja ett visst mönster när detta heta ämne förs på tal:

De som är för invandring har en tendens att skönmåla och bortse från obehagliga fakta. De som är emot tenderar att svartmåla och fokusera enbart på de negativa aspekterna.
Sanningen ligger, som så ofta är fallet tror jag, förmodligen någonstans mittemellan.

I flera avseenden bygger det vi kallar svensk kultur på influenser och inflyttning från andra kulturer om man tittar på det historiskt sett. Kritikerna invänder då att det i så fall handlar om influenser som huvudsakligen kommer från länder eller kulturer som är mera näraliggande vår egen, vilket i och för sig ofta är sant.

Kritikerna hävdar också att vitt skilda kulturer inte kan leva tillsammans sida vid sida utan att den ena så småningom kommer att köra över eller krossa den andra. Förespråkarna hävdar att detta är starkt överdrivet och att människor av olika etnicitet visst kan leva tillsammans, och vad mera är, de kan på så sätt också berika varandras kulturer.

Personligen tror jag inte att det är någon omöjlighet för människor att hitta någon slags gemensam överenskommelse om att bevara kärnan i respektive kultur så länge de som är inflyttade kan respektera de lagar och seder som gäller i det land de kommer till. Om man tar t.ex islam respektive svensk kultur så är det ju ett faktum att synen på religion, på kvinnan och på barnuppfostran inte sällan skiljer sig åt ganska radikalt.

När då någon påpekar detta och ger exempel på extrema fall av religiös fanatism, kvinnoförtryck eller barnmisshandel så beskylls denne inte sällan för att vara rasist. Den konsensus som byggts upp i samhället om att man inte får kritisera människor av utländsk härkomst leder ofta till att den som gör det blir föraktad, hånad och/eller marginaliserad. Diskussionen blir ofta kvävd i sin linda innan personen knappt hunnit avsluta tre meningar. Jag upplever att massmedierna och politikerna har en tendens att inte våga ta i dessa frågor just p.g.a ovanstående orsaker.

Kontentan av detta blir ofta att människor väljer att tiga, snacka skit bakom ryggen eller ansluta sig till grupper som inte sällan har en rätt extrem syn på invandrare. Dessutom får de ofta vatten på sin kvarn när uppgifter som mörkats eller tigits ihjäl i medierna kommer upp till ytan om missförhållanden och baksidor med invandringen. Bättre då att säga som det är tycker jag: När helt olika kulturer möts så ligger det i sakens natur att vissa problem kommer att uppstå. Vissa av de som flyttar in kommer inte att respektera det nya hemlandets lagar och seder. Med våra mått mätt har de ibland en förlegad och destruktiv syn på jämlikhet och uppfostran och somliga av dem kommer att försöka uttnyttja det svenska systemet till max även om det innebär att bryta mot lagar.

Mot detta måste man sedan ställa alla de som försöker anpassa sig till det svenska samhället. De som inte bara vill arbeta och delta i det, utan dessutom är väldigt duktiga på att göra det och som har mycket att bidra med både på det professionella och personliga planet om de bara får en chans. Inte sällan blir alla dessa hederliga och sympatiska människor dragna över samma kam som de som väljer att inte sköta sig. Under alla omständigheter tycker jag att det minsta man kan göra innan man dömer någon är att inta samma hållning som jag tror vi själva vill att andra ska inta gentemot oss; att man får en chans att visa vem man är och var man står.

Att man ges en ärlig möjlighet att komma in i samhället utan att offras på generaliseringens och fördomens altare.

Av Michael Delavante 22 mar 2007 10:31