Maktkampen om Jerusalem

Del 1: Fram till Andra Världkrigets slut.

För att kunna förstå det som händer i Jerusalem nu och det som eventuellt kommer att hända i framtiden måste man studera de olika nationernas intresse för staden och deras inflytande i detta kosmopolitiska härva.

Efter ottomanernas erövring av Jerusalem, år 1517, räknade staden, utöver judar och muslimer, ett stort antal kristna av olika folkslag: levantiner, greker, byzantiner, georgier, armenier, abyssinier, jakobiter, syrier, nestorer, och kopter. Fransiskaner-munkar som administrerade pilgrimernas mottagande fick ofta begära de europeiska makternas skydd mot ottomanernas kaotiska styre.

Det första privilegiet avtalades år 1535 mellan Francois I och Soleiman den Magnifike och gav fransmännen rätten att skydda de kristna i Det Heliga Landet.

Det första franska konsulatet öppnades år 1621 och följdes av nya konsuler år 1699 och 1713. Den andra europeiska stormakten som öppnade ett konsulat blev Storbrittanien år 1838, Ryssland år 1844. Därefter kom Preussien, Österrike-Ungern, Spanien, Sardinien, USA.

År 1845 tillät Höga Porten etablerandet av en protestantisk kyrka. Samma år fick den grekiske patriarken Cyril flytta Patriarkatet från Konstantinopel till Jerusalem. År 1847 var det Påvens tur för att motverka protestanternas och ortodoxernas inflytande och startade ett tryckeri för att kunna bedriva sin propaganda.

Med västvärldens återinträde i Det Heliga Landet kom också inflytelserika judar från Frankrike och England, som Montefiore, Crémieux och Salomon Munk. Denne siste fick Den Höga Porten att utge en "firman", en turkisk kunggörelse, som gav judarna samma rättigheter som Imperiets andra medborgare. Denna kungörelse tillät Jerusalems judar att försvara sin rätt framför guvernören Mohamed Pascha för att stoppa de jerusalemitiska grekernas mordplaner.

Under denna tid erkände Ottomanska Imperiet, år 1841, Det Heliga Landets judiska identitet och utnämnde en stor-rabbin som skulle styra den judiska församlingen samt leda judiska gudtjänster någorlunda fritt.

Sålunda kunde judarna, som, år 1844, utgjorde 7120 personer av Jerusalems 15150 invånare muslimer 5000, kristna 3390 bygga Nahalat Shivah, ett nytt kvarter utanför murarna. Det skulle bli början av Västra Jerusalem.Sedan dess byggde Sir Moses Montefiore flera hus på detta område där Jerusalems snabbt växande judiska befolkning kunde leva.

Västvärldens industriutveckling såsom ångfartygen och tåget gjorde vägen till Jerusalem mycket kortare både för pilgrimer och investorer. År 1848 etablerades den första banken av familjen Valero. Flera tryckerier startades. Den första boken blev Rabbinen Azoulaïs bok, " La sainte adoration ", Den Heliga Dyrkan år 1841. Judarnas vidriga livsvillkor förbättrades. Än en gång blev det Montefiore som startade den första kliniken med läkaren Frankel. År 1854 byggde familjen Rotschild ett sjukhus. År 1856 startade österrikaren Laemel en pojkskola. Nya stadsdelar byggdes efter Nahalat: Mahané Israel år 1868, Even Israel år 1875, Beit Yaakov år 1877 och Mahane Yehouda år 1877. Vattenförsörjning utgjorde fortfarande ett stort problem med flera epidemier som följd.

Även kristendomens återkomst till Det Heliga landet följde med judarna. Kyrkoklockorna fick ringa igen för första gången år 1857. Österrike och Tyskland byggde två sjukhus åren 1858-1859. En skola för arabiska flickor byggdes 1868. De kristna berikade staden med utsökta byggnader: Det Latina Patriarkatet 1868, Klostret Notre-Dame-de-Sion, det Tyska Kvarteret, Klostret de Ratisbonne 1874, Pères Blancs Klostret 1876. Det fanns två hotell i staden: ett vid Damaskus Porten ett annat vid Hezekiahs damm. De fattiga pilgrimerna bodde i religiösa pensionat såsom Notre-Dame-de-France grundat år 1890.

Två judiska tidningar, Ha Levanon och Havatselet, började tryckas år 1863. År 1864 öppnades den första skolan för judiska flickor. Ett Jordbruks Institut öppnas i Jaffa år 1870 samt en yrkeskola i Jerusalem år 1882.

Stadens förvaltning moderniserades 1877 med en "majlis belediye", en kommunal fullmäktige under ledning av en guvernör som lydde direkt under Konstantinopel. I denna fullmäktige ingick latiner, ortodoxer, armenier, protestanter, judar och muslimer. En telegraflinje byggdes till Turkiets fastland. Fransmän, amerikanare, armenier bygger fler och fler hus, kloster och kyrkor mellan 1880 och 1890.

Ändå ser stadens framtid mörkt ut; de turkiska förvaltarna låter det hela pågå utan system så länge de drar in pengar, legalt och illegalt. Araberna utgör stadens maffia. Judarnas intresse handlar om religion eller att komma undan pogromerna i Ryssland. De kristna koncentrerar sig var och en på sin egen tro, kyrka, hemland även när detta oundvikligen skapar konflikter. Judar fortsätter bygga nya bostadskvarter. Fransmän koncentrerar sig på att bygga religiösa skolor. År 1890 bygger fransmännen järnvägslinjen mellan Jerusalem och hamnstaden Jaffa. År 1900 finns ett sextiotal judiska stadsdelar. De kristna utgör en minoritet bestående av fransmän, engelsmän, italienare, ryssar, österrikare, ungrare, etiopier, amerikanare, katoliker, ortodoxer, protestanter som rivaliserar med varandra inom religion, filantropisk verksamhet och handel.

När Första Världskriget börjar tar turkarna sida med tyskarna.. De Allierades konsuler lämnar staden med undantag för amerikanare och spanjorer som förblir neutrala. Epidemier, hungersnöd, förvisningar, godtyckliga arresteringar blir typiska för den tiden. Turkarnas välde faller när brttiska trupper under General Allenby närmar sig staden den 9 december 1917 och intar den, den 11. Den 2 december 1917 meddelar den engelska regeringen genom Lord Balfours brev till Lord Rotschild att den är för etableringen av en judisk nationalstat. Det Brittiska Mandatets artikel 2 i inledningen bekräftar intentionen i den sk Balfourdeklarationen. Mandatet skulle då vara till den 14 maj 1948.

Notera att stadens befolkning år 1912 bestod av 45000 judar, 25000 kristna och 10000 muslimer. Mellan 1914 och 1917 utvisades 19000 judar av de turkiska myndigheterna.

Efter fyra århundraden av ottomansk ockupation är Jerusalem nu indelad i flera olika stadsdelar där var och en utgör en liten sluten värld: Den Gamla Staden med Klagomuren; Tempelberget med Klippmoskén och el Aksa, Den Heliga Gravens Kyrka bland ett hundratal andra religiösa byggnader.
Jaffa Road leder norrut mot Mahané Yehouda och Mea Shearim som är bebodda av ortodoxa judar. Det Tyska Kvarteret utvecklas kring tågstationen mot söder. Mot öster bygger de kristna församlingarna önnu flera byggnader; det Hebraiska Universitetet byggs nära Skopusberget år 1925.

Britterna sätter sig i verket att rensa efter oredan som lämnats av ottomanerna. De organiserar landet och staden. Köper ut fransmännens tåg för 565.000 egyptiska pund. De etablerar företag tillsammans med judiskt kapital, såsom Jerusalem Elbolag år 1928. De bildar en ny stads-fullmäktige år 1924 med 12 medlemmar sammansatt av 4 personer ur de tre trosriktningarna, oavsett att judarna utgör 55 av stadens befolkning.

År 1934 indelas staden i 12 sektorer som levererar 6 arabiska och 6 judiska rådgivare till stadsförvaltningen. Det bör noteras att judarna utgjorde 57 av befolkningen och betalade 75 av skatterna.. Oavsett detta utnämner britterna en arabisk borgmästare med en kristen och judisk vice-borgmästare. Folkräkningen 1931 visar 90503 invånare varav 51222 judar, 19894 muslimer och 19335 kristna. Staden utvecklas med ett antal nya kvarter, förvaltningsbyggnader och storslagna byggnader såsom Det Påvliga Bibliska Institutet 1927, Franska Konsulatet 1924, Hotellet King David 1930 Rockfeller Museet 1938 och anmärkningsvärt nog får torget utanför El Aksa, Carrera marmor av Mussolini som vill bevisa sitt stöd för araberna. År 1936 får staden en radiostation, en mindre flygplats samt flera tidningar på engelska och hebreiska.

Under påsken år 1920 attackerar araberna judarna på grund av ett rykte om Islams heliga platser; 5 döda och 211 sårade för judarna, 4 döda och 21 sårade för araberna. Andra rykten säger att det var en protest mot Kung Faysals uttalande om att araberna, speciellt de väl utbildade, betraktar sionismen med stor sympati. Den fientligheten som vissa arabiska grupper visade för judarna, understödda av Jerusalems Mufti religiös huvudman Hadj Amin al Husseini har fortsatt än till våra dagar, 1920 till 2007.

Judarnas vilja att stanna i landet förstärktes av de arabiska ropen som skallade " Död åt judarna" i 1920, 1925, 1926, 1928 1929, 1933 och 1938. De lämnade emellertid Gamla Jerusalem för att komma undan och flyttade till de nya stadsdelarna. Attackerna förbereddes av den Höga Arabiska Komitén ledd av ovannämnda Mufti, som beundrade nazisterna men gjorde felet att attackera britterna som sände honom i exil till Seychellerna. Den grundläggande orsaken till attackerna var ofta möjligheten att plundra.

När Andra Världskriget började blev Jerusalem högkvarter för de Allierade i Mellanöstern. Tyskarna internerades eller deporterades. Judarna kämpade med britterna mot tyskarna under The Jewish Brigade och egen flagga. Detta trots britternas Vita Bok som öppet tog ställning mot sionismen. Den judiska brigaden som kämpade med britterna skulle ta ställning mot sina förra vapenbröder efter kriget.

Folkräkningen år 1944 visar 92143 judar, 32039 muslimer och 27489 kristna. Trots att judarna utgjorde 61 av befolkningen vägrade britterna att utnämna en judisk borgmästare.

Folkräkningarna i Jerusalem:

Årtal Judar Muslimer Kristna Sammanlagt

1844 7120 5000 3390 15510
1876 12000 7560 5470 25030
1896 28112 8560 8748 45420
1922 33971 13411 4699 52081
1931 51222 19894 19335 90451
1948 100000 40000 25000 165000
1967 195700 54963 12646 263309
1987 340000 121000 14000 475000
1990 378200 131800 14400 524400
2000 530400 204100 14700 758300

Kan denna artikel besvara frågorna om Jerusalems framtid? Om suveränitet? Om det är det "heliga" som skall hållas fram? Om det är det demokratiska som skall avgöra? Om FN skall bestämma?

Israelerna frågar sig om de skall få bestämma själva!

Källor:
Myths and Facts, A Guide to the Arab-Israeli Conflict av Mitchell G. Bard.
Vivre pour Jérusalem av André Chouraqui

Av Ishak Haskiya 15 mar 2007 10:06