Vem äger rätten till jorden?

När vi föddes till den här jorden så fanns den bara här. Vi tog den för given. När vi var små barn lekte vi i sandlådan och med naturens skatter. Vi tog för oss av skogens skafferi. Det var en självklarhet att ha rinnande vatten i kranen. WC som man bara spolar ut skiten någon annanstans ut i tomma intet. Inte reflekterade vi över om vattnet som kom ur kranen var rent eller inte. Reningsverk visste vi inte vad det var.

Så småningom växte jag åtminstone upp och i tonåren började jag upptäcka att jag inte skulle kasta mina kolapapper på marken utan fyllde fickorna och kastade det när jag kom hem. Senare började jag förstå att bilarnas avgaser inte var nyttiga för hälsan. I 20- årsåldern började jag intressera mig mer för miljön och den globala uppvärmningen. Redan då, 1982 fanns det forskare som varnade för det. Då trodde inte jag att jag hade något att säga till om utan litade helt på att de där andra skulle fixa det.

Gud, idag är jag en stor kalldusch visare. Idag vet jag att ska det hända något så måste jag fixa det själv. Det är jag som är samhället. Det är vi alla som bor på jorden som är samhället och som måste ställa oss upp och göra nåt. För det finns vuxna, män och kvinnor som fortfarande går omkring och tar allt för en självklarhet. Människor som fortfarande sitter i sandlådan och inte reflekterar och roffar åt sig av jordens resurser. Slösar med resurserna som vore moder jord outtömlig och kommer och städar åt dom och ställer allt till rätta så som den goda modern gör när barnet har spillt eller slagit sig. visst värnar hon om oss alla, moder jord, men hon tål inte hur mycket som helst. Så det är dags att göra nåt och det nu. För hur vi än försöker så kan vi inte äta pengar.

Av Lena Dahlström 13 mar 2007 20:48