Film: "Kärlekens slöja" - vacker som "Howards end"

Betyg: G
Titel: Kärlekens slöja
Genre: Romantiskt drama
Regi: John Curran
Medverkande: Edward Norton, Naomi Watts m fl
Speltid: 2 tim 5 min
Premiär: 16 mars

Kärlekens innersta väsen är ingen lättfångad fjäril som fladdrar i bröstet, utan tar snarare gestalt av en hårt stretande arbetshäst. Det är den läxan den unga och redan uttråkade överklasskvinnan Kitty långsamt lär sig efter att hon gift sig med Walter, en läkare från medelklassen. Deras äktenskap är en dålig lösning i fråga om kärlek, men det passar Kittys föräldrar, som tröttnat på att försörja den giftasvuxna dottern och det passar in i Walters blinda kärlek till en kvinna som är totalt ointresserad av honom.

Maken, återhållet gestaltad av Edward Norton, lämnar strax efter giftermålet London med sin rastlösa hustru, som spelas av Naomi Watts, för ett väntande arbete i Shanghai. Året är 1925 och oroligheter råder i Kina. Koleran härjar bland befolkningen, samtidigt som det politiska läget närmar sig kokpunkten. Kommunister och nationalister närmar sig varandra i ett gemensamt motstånd mot de krigsherrar som ständigt ligger i fejd med varandra och kontrollerar olika delar av landet. Inget av detta tränger in i den instängda tillvaro som Kitty och Walter delar. Hon rör sig likt en osalig Madame Bovary i den gemensamma bostaden där den isolerade sysslolösheten går ut över mannen. Att hon förälskar sig i en annan man kan inte förvåna någon. Men det får Walter, som avslöjar äktenskapsbrottet, att ta till hämnd och straffåtgärder. Han tvingar sin hustru följa med honom på ett tjänsteuppdrag till en avlägsen kinesisk by, vilket innebär en resa rakt in i kolerans hjärta.

John Curran bryr sig inte om den kinesiska socio-politiska kontexten, utan låter den i huvudsak utgöra en dramatisk fondtapet till det romantiska drama som han vill gestalta. Varför han plockat upp ett manus som bygger på den brittiske författaren Somerset Maughams 1874-1965 daterade roman med samma namn som filmen, för att berätta en kärlekshistoria för människor i början av 2000-talet förefaller besynnerligt. Currans Kitty traskar på i Maughams fotspår som om ingenting har hänt med kvinnan de senaste hundra åren. Hon sitter fast i dockhemmet och drömmer mest om romantisk kärlek och att roa sig - en oansvarig flickhustru som surar. Det enda botemedlet mot denna "sjuka" är att tvinga henne att leva under miserabla förhållanden i närheten av döden och plågas av leda och en man som vänt henne ryggen. Först då förstår hon vad riktig kärlek är.

Att inte ta hänsyn till den plats där denna kärlekshistoria utspelar sig utan låta kameran smeka de förföriskt vackra och exotiska miljöerna är ett riskabelt projekt. Det gör att "Kärlekens slöja" får en imperialistisk och kolonial undertext, där kineserna blir främlingar i sitt eget land eftersom de betraktas ur ett brittiskt - läs mer civiliserat - perspektiv.

Dessa brister till trots är filmen lika vacker som James Ivorys uppmärksammade filmatiseringar av E.M. Fosters romaner "Ett rum med utsikt", "Maurice", "Howards End" och "Återstoden av dagen" från mitten av 80-talet och framåt. De förfinade miljöerna från det engelska överklasslivet i början av förra seklet tycks aldrig sluta fascinera i Hollywoodfabriken och Currans team är fenomenala på att få det att skimra med en alldeles speciell glans. Återstår att se om biopubliken fortfarande förförs av ett 20 år gammalt koncept.

Av Monika Wehlin 12 mar 2007 22:48