Pengar kan inte lösa ett livs lidande men väl bidra till att lösa vissa akuta problem. Norge har beslutat ge de barn som föddes med tyska fädrer under kriget ersättning i pengar. Samtidigt medger man att de barnen lidit och fått utstå den sämsta formen av behandling som finns i samhället.
De norska Barnhemsbarnen fick för några år sedan sin upprättelse. I Sverige kämpar vi vidare, här vill regeringen och staten utreda om barn i Sverige verkligen for illa när de var omhändertagna.
Det är ingen större skillnad på den nuvarande regeringen och den förra, foster- och barnhemsfrågan är inte viktig och vi som drabbades är inte värda en ursäkt än mindre någon ekonomisk sådan.
Media tycker att Barnhemsbarnens historia är intressant bara ur en aspekt om vi får ersättning eller ej.
Om man jämför hur mycket media skriver om de tyska krigsbarnen och oss som var under samhällets vård åren 1940 - 1970 så är den svenska delen minimalt representerad.
I Sverige finns en skam över oss som var barnhemsbarn. Kanske var det så att de som idag finns inom media och i politiken också var de människor som mobbade oss.
Problemet är Sverige som nation aldrig har kunnat erkänna våra övertramp eller brott mot mänskliga rättigheter.
Samerna har under flera decennier varit behandlade som en andra handsmedborgare i Sverige. Romerna fick rättigheter bara för några sedan som svenskar haft sedan födseln.
Hur den svenska staten ser på barnhems- och fosterbarnen visar tex. den kommission som är tillsatt för att utreda om vi blivit illa behandlade eller ej. Samhällets Styvbarn m.fl. organisationer finns med i referensgruppen, men vi anses inte tillräckligt kunniga för att åka med till Norge.
Av Anne Skåner 11 mar 2007 20:42 |
Författare:
Anne Skåner
Publicerad: 11 mar 2007 20:42
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå