Skolmiljön: Det sitter i väggarna

Besöker man ett svenskt fängelse, blir man slagen av hur nära arkitekturen liknar våra skolor; långa korridorer med stängda dörrar på var sin sida, med skillnaden att i en skola ska cellerna innehålla 30 individer - fast bara en "plit".

På högstadiet slutar dessvärre de allra flesta barn gå ut på rast och korridorerna blir ett feldimensionerat fritidsområde utan tillräckligt vuxen tillsyn. Stämningskontrasten mellan korridor och klassrum blir gigantisk. Eleverna spårar ur och sedan följer stöket in i klassrummet Glöm idén om att tvinga ut även äldre elever på rasterna. Elevernas motstånd skulle bli kompakt och alltför många välmenande föräldrar skulle böja sig för deras tjat och i sin tur motsätta sig regeln..

I näringslivet har man länge inrett stora arbetsplatser enligt principen om öppna planlösningar, med förhöjd produktivitet som följd. Detsamma gäller naturligtvis för unga människor. Men skolpersonalens missriktade kontrollbehov och kommunernas förfogande över ett stort antal dyra och oändamålsenliga byggnader förhindrar nödvändigt nytankande och nybyggnation. Någon gång måste man inse att senaste tidens omvälvning inom pedagogik, som speglas inte bara i läroplanen och kursplanerna utan också i lärarutbildningen, har hindrats av förra seklets arkitektur. I regel blir också skolornas organisationsform bestämd i förhand av byggnadens utformning. Det är dags att vända på det. En nationell insats borde organiseras för att förvandla gamla skolbyggnader till moderna arbetsplatser för eleverna och skolpersonal.

Flera av Sveriges större och snabbt expanderande skolföretag har insett behovet av moderna verksamhetsanpassade lokaler och integrerat den tanken i sina pedagogiska koncept. Men medan skolföretag konkurrerar om samma elever, tvingas kommunerna att upprätthålla ett antal tomma elevplatser i sina egna skolor. Kommunerna är nämligen skyldiga att snabbt förbereda plats i fall att friskoleelever skulle återvända till kommunala skolor. Situationen med de kommunala skolornas överdimensionering förvärras ytterligare på grund av arkitektoniska begränsningar som förhindrar skolorna att avsätta sina hyreskostnader genom att upplåta lokalytor till andra verksamheter eller företag. Konsekvensen blir inte bara dyra lokaler som man varken kan fullt utnyttja eller ens ha tillsyn över, utan också oroliga elever vars arbetsplats i det närmaste uppmuntrar oordning.

Motståndarna till friskolereformen har åberopat denna belastning på de kommunala skolornas ekonomi som skäl för att stoppa friskolornas framfart och helst avskaffa dem. Men det är tack vare friskolornas nytankande att Sverige ens har goda exempel att beakta i den nödvändiga omformningen av kommunernas skollokaler. Dessutom har skolföretagen satsat sina egna pengar i sin uppbyggnad. Det innebär en investering av hundratalsmiljoner i nya pedagogiska koncept och arkitektur som Sveriges skattebetalare aldrig direkt belastades för.

En av grundtankarna bakom friskolereformen var att stimulera innovation inom skolvärlden och få fart på landets pedagogiska utveckling. Över tio år senare har kommunerna fortfarande svårt att lära sig av sina konkurrenter. Kommunala skolor behöver inte bara anpassa sina pedagogiska profiler för att konkurrera, utan också sina lokaler. Annars får vi ser fram emot en framtid där stora privata skolföretag fortsätter sin explosionsartade expansion och lockar en allt större andel av eleverna från den kommunala verksamheten. Då står vi ändå med en massa tomma skolbyggnader med undermålig arbetsmiljö. Riv dem nu och börja bygga om.

Illustration: Pia de Veen, www.piadeveen.com

Av Patrick Gallagher 08 feb 2007 11:36