Jag har läst Marx Kapitalet på nytt

Revisionismen enligt Bonniers stora lexikon var:” 1. Den av Bernstein grundade åskådning som blev grundvalen för reformismen och socialdemokratin. Bernstein hävdade gentemot Marx att kapitalet inte koncentrerades på allt färre händer, att medelklassen inte försvann och att arbetarklassen inte utarmades. Han krävde därför en revision av det socialistiska programmet och en inriktning av det politiska arbetet på reformer inom kapitalismens ram.
2. Inom kommunismen en benämning av avståndstaganden från marxismen-leninismen.
Man ansåg i nästan alla vänsterkretsar före murens fall 1989 att leninismen stalinismen och maoismen var en vidareutveckling av marxismen. Jag läste Marx bok Kapitalet när jag trodde att så var fallet. Det var en svårläst bok och jag följde därför Marx råd till fru Kugelmann att först läsa kapitlen 8, 11-13 och 24 som var de mest lättlästa kapitlen. I kapitel 8 fick man en god inblick i hur arbetarna levde i mitten av 1800-talet i England. Jag fäste mig särskilt vid bageriarbetarnas levnadsvillkor:” Av det föregående förstår man, att kommissionsrapporten räknar bagerigesällerna till de kortlivade arbetarna. Även om de lyckligt och väl har klarat sig igenom barnaåren med dess för alla arbetargrupper höga dödlighet, uppnår de sällan det 42 levnadsåret. Ändå är tillströmningen av arbetssökande stor inom bagerifacket. För Londons del strömmar dessa ”arbetskrafter” till från Skottland, Englands västra jordbruksdistrikt och – Tyskland.” De mera filosofiska kapitlen av boken förstod jag inte mycket av trots att jag hade tillgång till Mats Dahlkvists bok ” Att studera Kapitalet”. Då upplevde jag att 1968 års rörelsestudenter var mycket bättre på att tolka Kapitalet. De kom emellertid i regel från medel- eller överklassen och hade mycket lite erfarenheter från arbetarklassen. När de blivit besvikna på arbetarklassen blev de de mest rabiata högerextremister. De var Maodyrkare och Sovjethatare något som jag inte tyckte om. Min sympati för Kuba, Östtyskland och Sovjet upphörde inte efter kulturrevolutionen 1966 i Kina. Rapporter från Kina att det rådde ett oerhört kaos där oroade mig i stället.
1989 upphörde den réellt existerande socialismen i de flesta länder i världen. Det var väl en lika stor chock för vänstern som för demokrater när Hitler 1933 avskaffade demokratin. En av lärarna i skolan i Lund som jag gick i, berättade att 1930-talet var ett verkligt dystert årtionde. Något liknande var 1990-talet för vänstern. En hägrande värld slogs i spillror av en segrande kapitalism.
Nu har jag åter börjat läsa Kapitalet och jag erinrar mig de svårigheter det var att läsa den boken. Det är också en igenkännandets glädje och en möjlighet att tolka utvecklingen efter 1989 genom Marx vetenskapliga teori. Då har jag kommit fram till att Lenin, Stalin och Mao var revisionister i lika hög grad som Bernstein. I förordet till Kapitalet skriver Engels att kapitalismen var en nödvändigt utvecklingsfas före socialismen och kommunismen. Underutvecklade länder som Tsarryssland och Kina kunde inte hoppa över den kapitalistiska fasen. Deng Xiaoping förstod detta och reviderade Maos lära. Lenins roll i världen var att han lyckades återsamla de olika delarna i Tsarryssland till en enhet under den gemensamma kommunistiska läran. Stalins roll i världshistorien var inte att han skapade en socialistisk stat utan att han under 15 år skapade en industriell stormakt och en armé som besegrade det extremnationalistiska och diktatoriska Tyskland. Ingen person under 1900-talet har betytt mera än Stalin för demokratins utbredning, en demokrati som lättsinnigt hade övergivits av de borgerliga kretsarna i Tyskland 1933.
Jag har just läst en artikel i International Heraeld Tribune den 3-4 febr. 2007 om orsaken till Sovjets sammanbrott. Journalisten frågar Vladimir Mauthe president of Russia´s Academy of National Economy följande:” Jag nämnde för honom att förvisso dog Sovjetunionen på grund av att oljepriset föll till 10 dollar per fat strax efter det att Gorbatjov kom till makten, inte på grund av vad Ronald Reagan gjorde. Mau svarade att det var” high oil prices” som dödade Sovjetunionen. De stigande oljepriserna under 1970-talet lurade Sovjet att öka subsidierna hemma och invadera Afghanistan och när sedan oljepriset sjönk under 1980-talet hjälpte det till att störta ett överansträngt imperium.”
En som också gjorde oerhörda misstag var Jeltsin som slumpade bort stora statliga tillgångar vilket gör att Ryssland nu har tusentals stenrika miljardärer och en fattig befolkning.
Några som inte är så nöjda med den reellt existerande socialismens fall är de östtyska kvinnorna som i stället för full sysselsättning och daghem för alla, fick arbetslöshet och vårdnadsbidrag. Den västtyska kapitalismen överfördes rakt av i Östtyskland utan tanke på befolkningens välbefinnande. Följden har blivit att födelsetalet som var mycket högre i Östtyskland har halverats under vissa år. Sådan är kapitalismen som sade när man trodde på att socialismen skulle komma att införas i alla länder i en inte alltför avlägsen framtid till fördel för hela mänskligheten.
Till slut ett citat av Friedrich Engels den 5 november1886 i förordet till Kapitalet:” Det engelska industriella systemets utveckling, som är otänkbar utan en ständig och snabb utvidgning av produktion och marknader, har råkat i stagnation. Frihandeln har uttömt sina resurser och självaste Manchester tvivlar på detta sitt tidigare ekonomiska evangelium. Den snabbt expanderande utländska industrin stirrar överallt den engelska produktionen i ansiktet, inte bara på tullskyddade utan även på fria marknader, t.o.m. på denna sidan kanalen. Medan produtivkrafterna växer i geometrisk serie, ökar marknadernas omfång i bästa fall i aritmetisk serie. Det tioåriga kretsloppet av stagnation, uppsving, överproduktion och kriser, som under tiden 1825-1867 ständigt upprepades, tycks visserligen vara till ända, men endast för att låta oss hamna i ett förtvivlans träsk av permanent och kronisk depression. Den efterlängtade uppsvingsperioden vill inte infinna sig., varje gång vi tror oss skåda de varslade symtomen, går de åter upp i rök. Under tiden ställer nästkommande vinter på nytt frågan:” Vad sker med de arbetslösa?” Men medan de arbetslösas antal växer från år till år, finns det ingen, som besvarar denna fråga, och vi kan nästan beräkna denna tidpunkt, då de arbetslösa har förlorat tålamodet och tar sitt öde i egna händer. I en sådan situation behöver man säkerligen höra rösten från en man, vars hela tankebyggnad är resultatet av ett livslångt studium av Englands ekonomiska historia och ställning, en man, som genom detta studium kommit till den slutsatsen, att, åtminstone i Europa, England är det enda land, där den oundvikliga sociala revolutionen helt och hållet skulle kunna genomföras med fredliga medel. Men förvisso har han inte glömt att tillägga, att han knappast väntar, att Englands härskande klasser utan ”proslavery rebellion” skall underkasta sig denna fredliga och lagliga revolution”.
Tilläggas kan att den långa depressionen varade mellan 1873 och 1889.

Av Yngve Karlsson 07 feb 2007 09:45