Mona Sahlin - till makten pga sitt kön

Blir Mona Sahlin en bra statsminister?

Mitt svar är nej. Jag tror nämligen inte att Sahlin blir vald. 2010 förlorar sossarna för andra gången i rad. Då blir kraven på nytt ledarskap övermäktiga och Sahlin försvinner ut till vänster.

Eller var det höger?

Anledningen till att jag skriver det jag skriver är att vi inte får glömma att Sahlin egentligen inte uträttat någonting i svensk politik. Jo: en sak. Hon har i två årtionden förkroppsligat begreppet tjej uttalas på så bred stockholmska som möjligt. Om hon inte betett sig osannolikt klantigt skulle detta ha gjort henne till partiledare redan 95, men då blev hon, som alla vet, bortfintat av Persson med benägen hjälp av diverse läckor.

Sen kommer Sahlins s t o r a prestation. Hon gav sig i n t e. Trots att hon minst av allt var välkommen - vad i himmelens namn gör en samhällsbyggnadsminister? - stannade hon kvar. Persson gick med på det. Så länge hon satt i regeringen, totalt utan inflytande, hade han henne under kontroll. Kanske hade han läst Lyndon B.Johnsons bevingade yttrande:
- Bättre inne i tältet pissande ut än utanför pissande in...

Ja, GP skulle naturligtvis inte uttryckt sig så grovt!

Under de år som gick växte feministernas krav på kvinnor i ledningen för storföretag, för organisationer och - varför inte? - regeringen. Den förvirrade och gapiga Gudrun Schyman gjorde onekligen en insats. Wanja Lundby-Wedin i all tysthet en bättre. Messing, Jämtin och andra hjälpte till och resultatet blev att det blev politiskt totalt inkorrekt att överhuvudtaget ifrågasätta en kvinnas kvalifikationer. Självklart har ingen vågat säga t ex:

- Vad har Margot Wallström egentligen uträttat i Bryssel?

Om man ställt frågan skulle man ha kallats reaktionär. Om man gett det helt korrekta svaret att damen ifråga inte uträttat någonting av betydelse skulle man ha blivit nedklubbad som en sälunge. Feminismen segrade. Den fick bra hjälp också av Perssons knölighet. Nu får vi alla leva med konsekvenserna.

För övrigt är det lämpligt att konstatera att Sverige ingalunda är något föregångsland. Indira Gandhi ledde länge världens största demokrati, Indien, som idag - bakom kulisserena! - styrs av svärdottern Sonja, född i Italien och därmed kanske världens främsta exempel på fördomsfrihet. Pakistan hade Banazir Bhutto, Sri Lanka och Bangladesh har haft fler kvinnliga än manliga ledare, Frankrikes sossar valde nyligen en kvinna till presidentkandidat; Margaret Thatcher gjorde insatser av nästan samma format som Winston Churchill.

De uppräknade kvinnorna kom till makten av många, olika skäl, inte alla speciellt goda. På ett avgörande sätt skiljer de sig alla dock från Mona Sahlin: ingen av dem gled in på grund av sitt kön. Indien, Pakistan, Storbritannien, etc kan alla betecknas som mansdominerade samhällen.

Det kan vi förvisso inte säga om Sverige numera...

Eller...?

Foto: Aino Heimerson

Av Ulf Nilson 19 jan 2007 14:22