Svenska legoknektar och rysk björn

Hör att 15.000 svenska ungdomar är intresserade av att komma med i Nordic Battle Group, en styrka som framför allt ska sättas in utomlands. Om alla antogs skulle det bli en rejäl yrkesarmé.

Legoknektar - det låter inte bra. Men så blir det förstås inte - inte i den omfattningen. Inte 15.000 svenska legoknektar.

Men vad blir det då? Jo, några tusen. Och en allians. Jag anar att detta är ett globalt steg mot något som i förlängningen innebär att Sverige går med i NATO.

Ett starkt argument för den inriktningen är något helt annat: hotbilden från Ryssland och dess allierade. Bo Pellnäs och Tom Heyman har i debatten pläderat för att vi måste ha ett försvar mot den oberäkneliga ryska björnen. Det har vi inte nu.

Försvarsminister Mikael Odenberg har kategoriskt sagt att "dom har fel". En riktig Messerschmidt till minister. Jag anser att Pellnäs och Heymans analys definitivt är värd att beakta.

Intressant är att deras ståndpunkt i praktiken sammanfaller med Odenbergs även om de kanske inte tänkt på det. Om Sverige hamnar i en konflikt med Ryssland & Co behövs det givetvis ett försvar. Om Sverige mer eller mindre allierar sig med NATO så får Sverige självklart hjälp mot den ryska stormakten.

För egen del är jag i grunden pacifist och vill inte ha något av allt det där. Och jag har en tyvärr korkad dröm: att alla världens nationer och grupperingar skulle bli så samtalsbenägna som vi göter, svear och norringar är sedan ganska länge.

FRÅGA: Hur bar sig våra förfäder åt för att övervinna de onödiga motsättningarna?

Av Åke Askensten 15 jan 2007 21:58