Arbetsdelningens verkningsgrad!

För att kunna förse sig med mat, bostad och allt annat, så är var och en av oss beroende av andra människors arbete. De flesta av oss kan gå, cykla eller åka till närmaste "hämtställe" för att själv plocka till sig de matvaror, andra dagliga förnödenheter eller kapitalvaror som finns uppstaplade på butikshyllorna, exponerade i detaljvaruhuset eller kanske finns som platta paket på IKEA:s numrerade lagerhyllor.

När man sedan passerar kassan så betalar man en liten del av lönen till dem som packat upp varorna, sitter i kassorna, levererat varorna till butiken, arbetar inom livsmedelsindustrin och slutligen de bönder som har odlat råvarorna. Dessutom är det många, många fler som direkt eller indirekt har ägnat en liten, liten del av sin arbetstid, för att de varor som jag bär med mig hem verkligen finns på varuhyllorna varje dag.

I följande exempel så anses den sammanlagda arbetstiden vara en timme, och det som betalas i kassan är kanske 450 kr, och utan moms blir det 360 kr. Av dessa 360 kr så är alla de involverade företagens sammanlagda vinst, svinn, prisdumpning mm. kanske 60 kr ca 17 och alla företagens sammanlagda räntekostnader är ca 120 kr ca 33 . Då återstår 180 kr och detta ca 50 är då de sammanlagda arbetskostnaderna. Hälften av arbetskostnaderna anses då vara löneskatter och arbetsgivaravgifter 25 , och den utbetalda lönen är då 90 kr 25 . Den omräknade utbetalda snittlönen anses alltså då vara 90 kr/timme.

Den som har genomsnittslön i Sverige måste alltså med nuvarande samhällsstruktur arbeta 5 timmar, för att få access till de varor som har åsamkat en stor mängd andra människor en sammanlagd arbetstid på i snitt 1 timme! Den som tjänar mindre än genomsnittet måste då arbeta ännu längre tid! När det gäller daglig- och kapitalvaror så är verkningsgraden för en heltidsarbetande svensk konsument med genomsnittslön alltså bara ca 20 ! Ur denna synpunkt så är alltså verkningsgraden för arbetsdelningen i Sverige är alltså bara ca 20 !

Men detta är ju ingenting som är ödesbestämt. Verkningsgraden gör kunna ökas avsevärt genom förändringar av de sociotekniska systemen och genom totaloptimering av logistiken och flödesstrukturen. Tredjedelen av pengarna före moms går alltså till räntor och räntor på räntor! Detta gäller i stort sett för dagligvaror och kapitalvaror. Ränta, amortering och ränta på ränta för bostäder är kanske över 70 av boendekostnaden.

Räntekostnaderna är alltså förutom skatterna den största delen av priset på varorna. Räntekostnaderna beror på att företagen måste investera innan de kan börja producera eller distribuera några varor. Jag vill därför fortsättningsvis skissera några idéer om hur man bör kunna göra för reducera dessa kostnader så långt som möjligt.

Det som företagen investerar i förutom IT, datorer, dataprogram, metodutveckling och kanske teknikutveckling, är huvudsakligen fysiskt tillverkade bruksföremål, transportmedel, byggnader, anläggningar och tekniska system. Det gäller då enheter och system som oftast är sammansatta av olika subenheter. Dessa subenheter är i sin tur sammansatta av en mängd olika delar och komponenter. De direkt monter-, lim-, löd- eller svetsbara delarna är slutligen tillverkade av olika sorts specificerade standardmaterial. Det gäller naturligtvis även allt sånt som görs av trä och andra naturmaterial.

Med tanke på att även konsumenterna, tjänsteföretagen, offentligsektorn, myndigheter m.fl. använder allt sånt som tillverkas artefakter så skulle allas tillgänglighet till allt detta bli avsevärt mycket enklare om samhällets investeringskostnader och därmed även räntekostnaderna för allt detta blev så låga som möjligt.

Rimligen bör man då allt framgent att målmedvetet, metodiskt och successivt försöka ersätta all sorts arbetskostnader med datorer, maskinella enheter och tekniska metoder och system så långt som möjligt. Detta bör då medföra att arbetsdelningens verkningsgrad som funktion av arbetstiden människor emellan steg för steg går mot 100 .

Utöver vad som behövs för optimal hälsa och fysikt bekvämlighet, så är det som sedan återstår är ju rena tjänsteutbyten, men med olika "verkningsgrad" beroende på publik och fanclub. Däremot är de basala levnadskostnaderna som funktion av arbetstid så gott som lika, men i övrigt ganska försumbara för alla.

Varför finns det då inte någon målinriktad simuleringsmodellbetonad? forskning för att åstadkomma detta? Om jag uppfattat Bo Dahlbom rätt så är han åtminstone en inom den akademiska världen som efterlyser något av detta och kallar det för framtidsarkeologi.

Citat: "… Vi är inga vidare framtidsarkeologer och vi övar oss inte särskilt mycket i den genren. Men på samma sätt som arkeologer beskriver samhällen med utgångspunkt i kvarlämnade artefakter, kan vi beskriva samhällen med utgångspunkt i mer eller mindre fiktiva artefakter - och tvärtom identifiera de artefakter som skulle kunna förverkliga ett önskat samhälle…"
Länk: viktoria.se

Så länge socialister och moderata? sysselsättningskramare inte vill ha några "pigtjänster" så får vi väl nöja oss med 20 verkningsgrad när det gäller att förse sig med mat och tak. Men när det gäller en myllrande mångfald av aktiva upplevelsetjänster 2000-talets "pigtjänster" så upplever den som får betalt och den som betalar ungefär samma saker men från olika utsiktspunkter fråga Blossom Tainton

Av Uno Hansson 13 jan 2007 21:13