Jag - förmodligen världens mest olyckliga kvinna?

OK, låt oss nu reda ut den här lyckoröran. Vi börjar med faktor nummer ett, grannsämja. Jag bor i en bostadsrättsförening som befolkas av kompletta idioter. Varje gång det ringer på dörren vänder det sig i magen på mig då jag tror att det är någon av grannarna som vill att jag ska skriva på något slags protest mot stambyte, balkongbygge eller utförsäljning av vinden, trots att det är just det jag tycker att vi ska göra med den fallfärdiga sekelskifteskåken jag bor i. Men nej, bostadsrättshaveristerna, som av någon tveksam anledning anser sig ha moraliskt rätt, sätter stopp för allt. Trots att vinden står outnyttjad, rören läcker och elledningarna kan börja brinna vilken dag som helst. Vi som är normala i huset har nu processat mot dessa individer i ganska många år men ingen ser något ljus i slutet av tunneln.
Status faktor ett: Nej

Faktor nummer två är ett aktivt sexliv i ett fast förhållande. Det har jag visserligen men bara sedan fem månader tillbaka. Innan dess var det mycket knapert på den fronten. Det fanns inget regelbundet över mitt sexliv och definitivt inget fast. Under en period funderade jag på att byta namn från Dominika till Domenucka.
Status faktor två: Ja, sedan en tid tillbaka

Sedan har vi faktor nummer tre, att bry sig om utrotningshotade djur. They´ve gotta be kidding! Hur ska en ensamstående mamma som driver företag med ett antal anställda ha tid till det? Jag har fullt sjå och det är inte lätt att se till att min dotter och min personal inte blir utrotningshotade djur. Att vara försörjningspliktig för tio personer lämnar knappast tid till att engagera sig i någon gammal apa eller vad det nu månde vara.
Status faktor tre: Definitivt nej

Faktor fyra: Trädgårtdsarbete. Ha ha ha ha
Status faktor fyra: Eh, nej...

Faktor nummer fem, bön. Jag förstår inte riktigt vad som avses. Att man ska vara religiös, eller? Visserligen ber jag till Mammon titt som tätt om att firman ska gå med vinst, att väskan jag vill köpa inte ska kosta över tiotusen kronor, att jag inte blir ruinerad på grund av julen det blev jag osv. Men det kan ju inte vara rätt?
Status faktor fem: Ja, men jag ber till ondskans makter.

Faktor nummer sex, promenader. Hur i helvete ska en kvinna som inte lämnar hemmet utan skor med en klack på under åtta centimeter kunna promenera? De pumps, sandaletter och stövlar jag äger är inte ens gjorda att stå i. Därför förflyttar jag mig sittandes - i taxi.
Status faktor sex: Nej

Faktor nummer sju, god sömn. Visst. Med en sömntablett eller två.
Status faktor nummer sju: Nej

Faktor nummer åtta, äktenskap Gärna. Bara det att ingen har frågat.
Status faktor nummer åtta: Nej.

Ja, fy fan. Som det ser ut borde jag ha tagit livet av mig för länge sedan. Är det då inte lite märkligt att jag inte har gjort det? Kan det bero på att den här studien inte tar upp en massa saker som gör en mig i alla fall lycklig. Trevliga vänner, iskall, torr Chablis, en tur till Kaplans eller Ribbhagen, en egensinnig liten dotter, jävligt kul jobb, att ligga i blöt en hel dag på Centralbadet, böcker. Ja, böcker i allra högsta grad.

Tror att vi tar och skiter i den här studien. Och det gör oss en erfarenhet rikare: Vi bestämmer oss helt enkelt för att inte tro på alla dumma studier. Genom att tro på den här typen av smörja blir man ju garanterat olycklig.


P.S. kolla in min egen sajt www.forbannelse.se

Av Dominika Peczynski 09 jan 2007 12:28