Tsunamin: Att strö salt i såren?

Till skillnad från vissa virriga politiker inga namn nämnda, men han fick en hel del kritik som gjorde att han till slut avgick... minns nog de flesta av oss var vi befann oss annandag jul 2004. Kanske vi satt hemma i ett vintrigt Sverige tillsammans med släkt och vänner, eller kanske vi var på väg hem från något julfirande. Kanske var vi ute och gick en promenad i det kyliga vinterlandskapet?

Eller - kanske var du en av dem som var där? På fel plats vid fel tillfälle. Men som överlevde. Kanske du kände någon som var där? Någon som kom hem omskakad, skärrad och rädd? Skadad. Kanske både psykiskt och fysiskt. Någon som varit i paradiset men varit där vid fel tillfälle och hamnat i helvetet. Kanske kände du någon som var där? Någon, som inte kom hem levande. Jag tror de flesta av oss, eller i alla fall väldigt många, känner eller vet någon som drabbades.

Vad vi än gjorde och var vi än var, vi som var kvar i Sverige, så minns nog de flesta var de var när de nåddes av nyheten om tsunamin drog fram över Indonesiens, Thailands, Burmas, Indiens, Somalias och Sri Lankas kuster. Och du som var där - du minns det med all säkerhet. Du - som hamnade i händelsernas centrum.

543 svenskar dog. Femton av dem har fortfarande inte hittats. De flesta var barn.

Nyårsaftonen 2004 blev tyst. Även om man inte kände någon indirekt som varit där, så kände man till dem som nu mist någon anhörig. Det var en slags sorg över hela Sverige. Det undgick inte någon.

Annandag jul 2005 - ett år efter katastrofen - hölls minnesgudstjänst. Personligen hade jag bara tänkt se lite grann av den på TV, men det slutade med att TV:n stod på hela dagen, och man följde vad som skedde. Rislyktor som sändes mot den mörka himmelen från stränderna där flest omkom. Områdena som drabbades värst. Även annandag jul 2006 påmindes vi igen, såg bilderna på vågorna. Rislyktor steg åter mot den mörka natthimmelen.

Nu i januari, drygt två år efter tsunamin, visar TV3 en dokumentär i två delar om just tsunamin den där ödesdigra dagen. Då - när så många miste livet. Då - när många, på ett tragiskt sätt - lärde sig ett nytt ord - "tsunami" - och innebörden av detta. Efter att ha sett trailer för dokumentären är frågan om den inte kommer att strö salt i såren för många. Både de som var där och överlevde, men även för de som miste någon eller några. Eller - kommer dokumentären att vara en hjälp för kanske främst drabbade och anhöriga, men även för oss som stod utanför? Finns det en chans att kanske förstå lite mer?

Naturligtvis får vi aldrig glömma. Men frågan är hur mycket man orkar få veta och hur mycket man orkar känna till. Speciellt bland de som drabbades direkt eller indirekt alla tror jag att det kan bli för mycket. Och för de som miste någon eller några pågår kanske ett sorgearbetet fortfarande. Kanske ett sorgearbete pågår även för dem som var där, och visserligen överlevde, men som får leva med händelsen. Kan man få veta för mycket...?


Fotnot: "Tsunamin efter vågen" sänds den nionde och tionde januari, TV3, klockan 21:00.

Av Maria Sågå 03 jan 2007 10:45