En dag är Henri Dunant försvunnen.

En dag är Henri Dunant försvunnen.
Ingen vet var han finns och det ska dröja ända tills 1887 innan han upptäcks i en liten schweizisk stad vid namn Heiden.
Han har under åren vandrat runt i Europa och levt i enkelhet och sparsamhet. Hos professor Rudolf Müller i Stuttgart har han haft en kostnadsfri trygghet under tio år.
På ett enkelt, med åren gulnat, pappersark har han gjort sporadiska anteckningar där städer som London, Stuttgart, Zürich, Davos, Rotterdam och Kassel dyker upp.
Röda Korset fortsätter att utvecklas och i tysk-franska kriget 1870-71 börjar organisationen eftersöka och registrera krigsfångar.
Familjer och anhöriga får nu meddelanden om att deras anhöriga lever och var de finns.
Henri Dunant inför 1871 i Paris en identitetsbricka så att de döda kan identifieras, och de anhöriga blir sedan underrättade.
På slagfältet finns rödakorsare med armbindel på vänster arm med rött kors på vit botten. Sjukvårdare kan ses med hopfällbar bår på ryggen.
Vagn och häst blir till ambulans för två till fyra skadade på bår. Två cyklar får en bår mellan sig. En häst bär vardera en bår vid sidorna. Ambulanstågen ser dagens ljus där en vagn lätt tar sex sårade på bår.
De frivilliga rödakorsarna tränar sig i förbandslägg-ning och att ge tröst. Utbildning i Första Hjälpen kommer igång. Dunant hade dock önskat att Florence Nightingale stöttat Röda Korset. Hon som ännu tror på att krig går att utvika.
"Att utbilda frivilliga till slagfältet och till vård av sårade blir bara ett sätt för de krigförande att få fler soldater med vapen och därmed öka lidandet."

Röda Korsets andlige ledare går på sitt eget slagfält. Här finns inga frivilliga som söker efter honom, och han ser heller inga som är på väg.
Hans slagfält uppvisar ett annat lidande där döden är långsammare och skriken tystare. Men slutet blir det-samma och han väntar.
Nu hör han röster och reser sig upp. Det är falska röster, och när de stannar avslöjar den sexuella akten en säljare och en köpare. Och nu är Dunant mycket nära att dö på slagfältet.
Det är en dag kvar till julafton. Han står vid Trafalgar Square och den mörkgröna granens ljus bländar hans trötta ögon. Han ser barnen. Han hör julsångerna och minns. Nu orkar han inte knacka på fler dörrar. Dörrar som oftast inte öppnas men där någon nyfiket gläntar på gardinerna.
Därinne finns värmen och gemenskapen, och detta var en gång den värld han tillhörde. Här står han nu i Daniels lejongrop, och väntar på att bli räddad.

Henri Dunant saknar inte den stekta kalkonen eller plumpuddingen. Han saknar människor.
På julaftonsmorgon vaknar han stelfrusen vid grön-saksmarknaden Covent Garden. Någon julfrukost har han inte ätit och hur han ska få mat denna julafton vet han inte.
Han har sovit på järnvägsstationen på en träbänk och nu ringer kyrkklockorna in julen.
När mörkret sänker sig över London står han vid Themsen och hans tankar drar sakta ner honom under vattenytan.
Henri Dunant vaknar till och hör hur han gråter denna julafton då barnet föds.

********

Utdrag ur boken om Henri Dunant av Kjell Ekborg.

Av Kjell Ekborg 25 dec 2006 11:56