sourze.se

Stress, fördomar och samhället

Vårt samhälle är en plats där alla måste få en chans. Vi är inte kvar på stenåldern och inte heller är vi korkade, eller hur?!

Tänkte på detta med samhället extra mycket när jag suttit en stund och lyssnat på låten "Rulltrappan" med Ola Magnell. I vanliga fall lyssnar jag inte sådär grymt mycket på just honom, men denna låt får mig att förstå oss människor lite mer. Har aldrig helt erkänt mig vara intellektuell men nu börjar jag nästan tycka det. I det här samhället vi lever i så ska allt hända nästan fläckfritt i vardagen. Vare sig vi orkar eller ej. För det ska bara vara så. Ingenting får lämnas åt slumpen. För allt handlar om ytan. Det som finns på insidan spelar mindre roll. Människan är ingen maskin, men vi försöker gärna bli något substitut för maskiner. Vi måste, vill och ska fixa allt i vår vardag. Barn ska skötas, djuren och framförallt hushållet. Vi ska helst ha det senaste hemma. Samtidigt som man helst ska vara fläckfri i arbetslivet också.

Själv har jag bara sju stycken djur i min närhet men jag har förståelse för alla dem föräldrar som lätt drivs till vansinne och blir utmattade och till slut går in i väggen. Ingenting ska vara enbart okej. Allt ska vara perfekt. Personligen har jag många gånger undrat vem som skapat alla dessa måsten eller om de alltid funnits med oss människor ända sen vi föddes. Myndigheter av olika dess slag har mycket makt, mer än vad vi har som människor i våra egna liv måste jag säga. Inget påhopp utan mer något jag upptäckt i min egna vardag. Det är så jag känt mig ett bra tag. Jag är numera både LSSad och sjukskriven sen en tid. Ända sen jag hamna hos LSS råd och stöd för vuxna med funktionshinder så har ja fått se ännu mer hur lång vägen är till att få en större chans där ute. Det är mkt pappersarbete och långa väntelistor. Man blir lätt negativ och ser allt det mörka som inte går innan man faktiskt får syn på något som livar upp stämningen. Det är nog något alla är med om någon gång. vare sig man är i min sits eller ej. Det kan dock räcka med en stund med sina bästa vänner för att man ska orka mer.

För stunden, är julen dessutom strax här. Glad att jag hunnit köpa alla julklappar, för detta är en jättestressig tid i livet, men ska föreställa en tid då alla ska samlas och ska må extra gott men tyvärr är det också en av dem perioderna på året som visar att det finns både överstressade föräldrar, barn, unga och många som inte har ett hem. Stress, stress, perfektion ska det till hela vägen fram till julafton. Många lider men vågar inget visa. för dem vill ju kunna fixa allt som vanligt. Många blir inte tillfreds med tiden på året just pga att de stressat så mycket att dem inte hinner landa förrän nästa tur är kommen. Efter jul kommer nyåret sen återgår man vanligtvis till jobb och skola som i sin tur ger stressfaktorer igen. När man når sitt hem varje dag så väntar mer saker att ta itu med. det är en riktig cirkus. Personligen vill jag inte byta med alla dem som både jobbar, pluggar och fixar sina hem. Skulle nog aldrig fixa den mixen. är nog därför jag varit sjukskriven länge.

Kanske skulle man släppa det sura äpplet som innebär lång kö till dem myndigheter som senare ska hjälpa en komma ut dit igen. Drömmer om plugg och senare även jobb, men jag kan inte helt släppa det faktum att vi är många som går hemma, har ofta många möten, terapisessioner, stress i vardagen ja vi med. vi har stressigt på andra plan än dem i arbetslivet. Och att man inte helt vill se att vi har stress med i våra liv. Vi är inte sjukskrivna för att vi älskar att vara hemma och gå på minus varje månad. Vi är sjukskrivna av olika anledningar. Ofta pga att vi inte alls fixar den pressen man har där ute. Det räcker med den press vi bär med oss varje dag. Hoppas på att en dag kunna komma ut och vara arbetare med lite mer i plånboken och med färre fördomar omkring mig. Kanske den dagen kommer så småningom. Man kan ju inte släppa den drömmen, eller hur! Jag har en vilja till att förändra min vardag, mitt liv. Så länge man har det så tycker jag att man ska få chansen till att förverkliga den, vare sig man är annorlunda eller ej. Det ska inte få vara svårare för oss med funktionshinder, inte heller för invandrare eller kvinnor. Det är ett samhälle som det är hög tid att förändra. steg för steg. Fördomar ska skrotas bit för bit. Ingenting ska få stoppa vårt samhälle från förändring.

Visst låter det fint? Kanske är dags att våga reagera för en framtid vi alla kan vara stolta över. Låt oss inte styras utan att vi ska bry oss. Man kan inte klaga över saker om man inte vill förändra. Det är lätt att tycka illa om saker, men svårare att förändra. Man behöver ork som vi många gånger tappar på vägen, men man får inte ge upp. Ta en paus när det känns för tungt och ladda batterierna, sen på det igen. Det är som att lära sig cykla, man får aldrig ge upp. Är man emot saker i samhället så måste man våga stå för det. Nu menar jag då inte vara radikal och ställa till bråk och såna saker, utan mera försöka förändra sin vardag till den punkt då man trivs riktigt bra, om man inte redan gör det vill säga. Det går - det måste gå,. eller hur!

En liten tanke: försök se livet som en tillgång så långt det går


Om författaren

Författare:
Jessie Björkman

Om artikeln

Publicerad: 12 dec 2006 11:11

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: