Slopa skatten på arbete! 1

De flesta av Sveriges medborgare mellan 20 och 64 år är samtidigt arbetare, konsumenter och skattebetalare. Mindre än hälften av företagens avtalade arbetskostnader betalas ut direkt till arbetarna, därför att arbetsgivarna tvingas att göra avdrag för löntagarnas inkomstskatt och försäkringsavgifter s.k. arbetsgivaravgifter. När arbetarna sedan såsom konsumenter betalar för varorna som de köper, så ingår ju bl.a. alla arbetsgivarnas kostnader för att få arbetet utfört - alltså även de kostnader som dragits av som skatter och avgifter. Först måste alltså arbetarna avstå från den del av lönen som arbetsgivaren betalar in till skattemyndigheterna, och sedan ingår samma summor som betalats in till skattemyndigheterna, som en kostnadsandel av priserna på de varor som de köper! Och ovanpå daglighandelns priser så läggs dessutom ytterligare skatt i form av moms.

En vanlig arbetsvecka så är det över 2 miljoner i arbetsför ålder som lever på någon form av bidrag. Bidrag som under hot om våld i princip tas som skatter och avgifter från dem som är i arbete samma vecka. Tillsammans med barn, studerande, pensionärer m.fl., så är det alltså fler som lever på bidrag och lån varje normal arbetsvecka, än det antal människor som helt försörjs av sina arbetsinkomster. Såsom framgår av ovanstående så måste arbetarna och de övriga konsumenterna barn, studerande, pensionärer och andra bidragstagare vid varje köp betala alla de direkta, indirekta och beskattade arbetskostnaderna, företagsvinsterna, reklamen, fringisarna, sponsringarna, svinnet och dessutom momspåläggen!

Arbetskostnaderna, skatterna, arbetsgivaravgifterna, räntorna, överproduktionen, svinnet, reklamen, sponsringarna, vinsterna osv.; var och en av alla dessa kostnader är alltså sådant som medför att priserna bara blir allt högre och högre på mat, bostäder och allt annat som människorna behöver för överlevnad och välbefinnande. Varje normal arbetsvecka så är det alltså mer än hälften av befolkningen som tydligen inte har några bättre alternativ, än att leva på de bidragspengar som under hot om våld dras från arbetarnas avtalade löneinkomster.

Det bör kanske påpekas att av dem som lever på bidrag någon eller några normala arbetsveckor, så är det kanske hälften som så att säga får bidrag från de skattepengar som dragits från deras lön under andra veckor och månader under samma år; exempelvis dem som är pappalediga eller dem som råkar ut för influensaledighet. I snitt så får den arbetande tillbaka 44 av skatteavdragen under inkomståret!

Samtidigt så kostar rimligen det nuvarande bidragssystemet skyhögt mera! Än om personen direkt hade fått ut företagets alla direkta kostnader för arbetsinsatsen - och sedan sparat för att t.ex. ta pappaledigt.

Varför är det inte fler som högljutt anser att detta system är onödigt tillkrånglat, ineffektivt, militant/tvångsmässigt och dessutom svårt att beskriva på ett enkelt sätt? Är det kanske fler än jag som anser att våra demokratiskt utvalda ombud på riksplanet - av opåtalad rigiditet? - mera tillämpar militant tvångsmässighet, än att tillitsfullt och oförbehållsamt hylla subsidiaritetsprincipen?
Länk: sv.wikipedia.org

Fortsättning följer!

Av Uno Hansson 02 dec 2006 11:52