Den lyckliga horan och trafficking

Den svenska sexköpslagen från 1999, som kriminaliserar sexköp, ska nu utvärderas och i samband med det har prostitutionslobbyn på ett exempellöst sätt lyckats föra ut sitt budskap om "den lyckliga horan", som inte vill något hellre än att kalla sig sexarbetare, öppna eget och betala skatt. Bakom anonyma röst- och namnslöjor dyker hon nu upp i olika gestalter och går nu som en vandringssägen genom mediesverige och berättar hur bra hon trivs med det hon gör. Dagstidningarnas debattredaktioner har fått artiklar de senaste veckorna, som ett led i kampanjen, men hittills har ingen av de prostituerade velat visa eller berätta vem hon är bakom anonymitetens slöja.

Det hela började i november när prostitutionslobbyns okrönta drottning Petra Östergren publicerade den uppmärksammade boken "Porr, horor och feminister" - en parafras på Leif G W Perssons bok Horor, Hallickar och Torskar om 1976 års prostitutionsutredning - som är ett debattinlägg mot sexköpslagen i sin nuvarande form. Östergren och hennes vänner vill riva upp lagen och gå i samma fotspår som de länder inom EU där prostitution är legaliserad. Läs min tidigare artikel "Prostitution - en hushållsnära tjänst" på Sourze om Östergrens syn på prostitution Genom att jämföra Östergren och Perssons titlar blir åsiktsförskjutningen tydlig. I Östergrens syn på prostitutionen är mannen inte längre något problem, eftersom gruppen "lyckliga horor", som hon är talesperson för, vill reda sig själva och ser sig som vilka näringsidkare som helst. Ur det perspektivet förvandlas mannen från torsk och hallick till en möjlig inkomstkälla. Nu riktas kritiken i stället mot den svenska feminismen, som efter decenniers jämställdhetskamp 1999 lyckades - som första land i världen - få riksdagen att anta en lag som förbjuder alla i det här landet att köpa en annan människa.

Indirekt normerar lagen ett synsätt på människokroppen, vilket innebär att den inte kan betraktas som en handelsvara bland andra. I slutändan handlar det förstås om sexualitet och det är där striden egentligen står mellan prostitutionsförespråkarna och feministerna. Men i stället för att diskutera den grundläggande frågan - sexualsynen -har prostitutionslobbyn omvandlat frågan till ett frihets- och marknadsekonomiskt fenomen. Genast är flera liberala ledarskribenter - men även vänster och feministiska skribenter - med på tåget tillbaka till 60- och 70-talets sexliberala anda, då statliga bordeller sågs som ett alternativ. I dag är allt som heter statligt fult, men när Östergren föreslår att de prostituerade, som hon kallar sexarbetare, ska få starta eget, då är hon "fri i tanken", enligt Dilsa Demirbag-Sten Expressen, 061103 och "vidgar vyerna", enligt Maria Abrahamsson SvD, 061127.

Jag vet inte om Östergrens svenska framtidsvision innebär byggande av stora tyska bordeller, som den i samband med fotbolls-VM uppmärksammade bordellen i Berlin, som rymmer 70 rum och sägs kunna ta emot 600 kunder om dagen, eller den småföretagarmodell som föreslagits i Storbritanien. Enligt den tillåts två prostituerade - av säkerhetsskäl - och en receptionist att bedriva bordellverksamhet i privata fastigheter. Däremot är jag förvissad om att så länge som debatten rör sig kring ett ytligt mumbojumbo-snack om frihet, ömsesidiga förbindelser mellan två vuxna människor, rätten att själv välja sin sexualitet och vad man gör med sin kropp, kommer diskussionen aldrig att leda fram till att man lägger ihop prostitutionens många pusselbitar till den komplexa helhetsbild som den utgör. Genom Östergrens perspektiv har debatten kring prostitution fastnat i en detaljanalys av en liten sexliberal, vit och västerländsk pusselbit, som om de andra bitarna inte finns. Sexliberalerna i Sverige, som i EU, separerar prostitution och trafficking, som om de inte har något med varandra att göra. Men varje prostituerads verksamhet, oavsett om den är laglig eller inte, ingår som en del i den stora breda sexhandel, som enligt EU:s polisbyrå Europol utgör en av världens mest luckrativa och kriminella marknader. Att påstå något annat är inte bara hyckleri utan medför samtidigt ett osynliggörande av de som verkligen lider inom prostitutionen i dag. Om ni ursäktar, men att diskutera, några "lyckliga horors" möjligheter att starta eget, när kvinnor inom trafficking lever under slavliknande förhållanden, känns som att börja i fel ända. Men för att motverka den reglerade prostitutionen och trafficking är det centralt att kriminalisera all prostitution, för den ena formen göder den andra och inte tvärtom som de som vill legalisera prostitution vill göra gällande.

I delstaten Victoria i Australien har den illegala prostitutionen exploderat sen de legaliserade prostitution 1984. I Storbritanien där prostitution är tillåten är antalet prostituerade 80 000, enligt officiella uppgifter och av dem lever tusentals under slavliknande förhållande meddelar polisen. I vårt grannland Norge är fler utländska kvinnor på väg in på den norska prostitutionsmarknaden och dominerar sen fem år tillbaka på Oslos gator, enligt forskaren May-Len Skilbrei. Hon tror att det kommer bli allt färre norska kvinnor som prostituerar sig i framtiden, samtidigt som konkurrensen ökar och priserna sjunker.

Enligt Tina Acketoft, jämställdhetstalesman fp, som vill se en europeisk sexköpslag, enligt svensk modell, handlar prostitution om utbud och efterfrågan och eftersom de marknadsekonomiska krafterna är så starka måste efterfrågan bekämpas. Hon menar att när få kvinnor frivilligt säljer sin kropp blir andra kvinnor och barn tvingade.

Jag håller med Petra Östergren om att det är centralt att de prostituerade kommer till tals när den svenska sexköpslagen nu ska utvärderas, men då inte bara "de lyckliga horor" som hon talar om, utan alla; kvinnor, män och barn, som säljer eller säljs inom sexindustrin i Sverige. Sen kan vi ta nästa steg för de prostituerades bästa. Men än så länge har vi bara hört lobbyn för prostitution uttala sig.

Monika Wehlin, fri skribent

Den här artikeln är del 2 i en serie artiklar jag kommer att skriva om synen på sexualiteten i Sverige från 60- 70-talets sexliberala anda till dagens queeraktivistiska sexualitet. Varför är feminismen queerforskarnas fiende? Det är en av frågorna jag ska försöka ge ett svar på. Följ med i spalterna.

Av Monika Wehlin 01 dec 2006 17:22