Den stora stjärnsmällen

Det är tidigt 2000-tal. Människan är ensam i universum, och jorden är hennes hem. Det talas om en globalisering, där världens länder är beroende av varandra. Det talas om en planet och ett gemensamt ansvar för framtidens generationer.

I det tidiga 2000-talets värld går mänskligheten mot sitt slut. Hennes historia skrevs av henne själv, och försvann när ingen fanns kvar att bevara den. På så sätt kommer hon egentligen aldrig ha funnits.

Det handlar inte om klimatet, eller epidemier och kanske är människan ensam om sin förmåga till självutplåning. Det blir i alla fall ingen annan livsform som gör det åt henne.
Det blir en person som avgör saken. Det kommer inte finnas någon kvar att tvista om orsaken, men frågan är om det inte handlade om fåfänga.

T är i yngre medelåldern. Bakom sig har han en blandning av medgång och motgång. Framgångarna har han glömt och aldrig njutit. Motgångarna har ärrat hans ego och skapat en stark vilja att alltid ha mer.

T är inte särskilt unik. Hans liv styrs av världen omkring honom, men mer av hans egna föreställningar om världen omkring honom. Det finns för många som kastar bort sina liv, tycker T. Det finns för många som inte märks och syns. Livet är kort och det måste man förstå och ta vara på. T bestämde sig tidigt för att bli någon.

T har kommit en bit på vägen. Han är mycket känd, och därmed hyllad. Den som lyckas sticka ut i det tidiga 2000-talets värld kan bli känd av alla. Det är en kombination av tekniska framsteg och mänsklig fallenhet att dyrka andra människor, som skapat förutsättningarna för T. Hans kändisskap grundar sig i ett fördelaktigt utseende, en imponerande artikuleringsförmåga, en framgångsrik och välavlönad idrottskarriär och naturligtvis hans uppmärksammade insats under rymdfärden 2011.

T har ett flertal förtroendeuppdrag som tar hans tid. Allt mer tid har han ägnat sitt arbete inom det internationella meteoritbekämpningsorganet "Meteora", som startats efter ett flertal observationer av meteorsvärmar i jordens relativa närhet.

För att ge uppmärksamhet åt den nya organisationen har T valts till dess ordförande. Det har varit en framgångsrik strategi. Meteoras logotype var den mest reproducerade förra året. Organisationen är känd och uppnådde snabbt en hög status.

Senaste halvåret har Meteoras arbete helt kretsat kring hotet från Nero. Storleken, hastigheten och Neros riktning mot jorden gör meteoriten unik. Tolv män och kvinnor i Meteoras ledning är ytterst ansvariga för att bedöma risken och föreslå en handlingsplan. Det är uppenbart för dom alla att även den minsta sannolikhet för kollision utgör ett enormt hot. Medias fokusering på frågan har fört in ett ytterligare moment av stress, och låsningar har uppkommit i gruppen.

När nu hela jorden hotas av utplåning uppkommer en unik möjlighet för T. En gång räddade han två astronauter från att svepas iväg mot en säker död i rymden. Nu kan han bli mannen som räddar hela mänskligheten. När beslutsvåndan växer inför öppen ridå, finslipar T sin strategi.

T kallar till presskonferens. Förtroendet för hans organisation har eroderat. Den starke mannen kliver fram.
-En gång tidigare har jag sett människan vinna över krafter starkare än henne själv. Jag vet att den som riskerar sitt eget liv, kan rädda en annans. Och jag vet att snabba beslut utgör skillnaden mellan katastrof och triumf.

T talar i tre minuter, tre minuter då ingen sover och ingen arbetar. Tre minuter då det äntligen finns en lösning. Det står nu klart för alla att det finns två alternativ: Jordens undergång, eller en järv plan formulerad och genomförd av T.

Nu visar observationer att Nero når jorden om två dagar på ett avstånd av ca 40 000 mil. Det finns inte tid att lyssna till det nu. Det finns inte utrymme för ett tredje alternativ när det knappt finns tid för ett. T nyttjar Meteoras resurser i nära samarbete med ett stort land i världsdelen Asien. Mänskligheten upplever sin mest spännande stund när T stoiskt mottar en sista lyckönskning i landet som nu sätter agendan för hela mänskligheten. Det har planerats stor galamiddag för att fira denna briljanta manöver in i finrummet.

Nero är något större än beräkningarna visat. T och hans sju taikonauter träffar sitt mål. Nero delas i fyra delar som alla ändrar sin riktning mot jorden. Det tar ett knappt dygn innan kollisionen startar de kedjereaktioner som endast fyra timmar senare har dödat den sista människan innanför atmosfären. Där ute finns ytterligare några dygn att begrunda varför människor fungerar som dom gjorde när dom fanns.

Av Andreas Franson 22 nov 2006 21:45