Vila i frid, Mac Artur Svensson

Jag skrev om en "helt vanlig man" i artikeln "En vanlig jävla kontaktannons" här på Sourze för en tid sedan. Läste till min stora förvåning att han avlidit och begravts. Ingen har ringt eller hört av sig, trots att de anhöriga vet att jag skulle velat ta farväl av honom, vem tar sig friheten att avgöra vem som får ta farväl?

Jag tog farväl av hans mor när hon dog, hans bror när han dog, men inte ett ord när han nu gått hädan. Vet inte om jag ska bli arg eller inte, besviken har jag slutat bli på folk, det tar för mycket tid och händer så ofta så det får andra sköta, men förbannad kan jag fortfarande bli, och det blir jag nog nu. Ett ska dom i alla fall veta som inte ringde eller sa något; för mig räcker det att gå in i en kyrka, vilken som helst och var som helst så tar jag farväl i alla fall, det kan ingen hindra och nästa gång jag kör till stugan ska jag köra inom Kyrkhult och läga blommor på hans grav, det kan ingen stoppa. Innerst inne tror jag det beror på rädsla för att jag skulle ha ett testamente där han skrivit vad han vill, men det behöver dom inte vara oroliga för, även om jag har ett så skulle det inte intressera mig att ta fram det. Han har redan gett mig otroligt mycket i form av att jag fick lära känna honom, allt annat är bara saker utan själ.

Så vila nu i frid Mac Artur Svensson och jag hoppas det står en uppfinnarverkstad iordningställd till dig när du kommer fram som du hoppades. Du hann bli miljonär som du ville, du var med i TV i Robert Aschbergs program och ingen trodde att du skulle vara med i TV. Som du så ofta sa, du vann ofta i dina strider mot myndigheter och startade ditt eget parti som du ville, fick två platser i kommunfullmäktige och sist men inte minst övertygade du mig om att allt är möjligt. Det tackar jag dig verkligen för, "Det ordnar sig alltid." Dina bevingade ord när allt verkade som omöjligast, och det gjorde det alltid också. Blommorna är på väg gamle vän.

Av Angus Liddell 12 nov 2006 16:48