Efterlyses - ett par miljoner superhjältar

När jag i härom kvällen satt och rökte under köksfläkten fick jag syn på filtret. Det var ingen vacker syn, alls. Jag drog mig till minnes att jag hade lagt märke till det häromdagen också men att jag då kände att jag inte hade tid att tvätta det. Det hade såklart inte blivit renare av sig själv under denna tid och jag övervägde att tvätta filtret efter min kvällscigarett. Samtidigt tyckte jag att det vekade ganska patetiskt och oglamoröst att stå och tvätta ett grisigt fläktfilter en lördagskväll så jag valde att ännu en gång att förtränga det för stunden. Däremot skrev jag upp det på min "to do"-lista.

• Köpa kaffe och mjölk till butiken
• Fota alla nya tavlor och lägga ut på hemsidan
• Betala räkningar
• Skriva min månadskrönika till Sourze
• Träffa mina försummade vänner
• Städa och tvätta golv hemma och i butiken
• Tvätta
• Slinga håret
• Sluta röka
• Klippa mormors häck
• Kolla oljan i bilen
• Köpa vinterskor
• Äta nyttigt
• Skaffa mig ett "riktigt" liv
• Skaffa man och barn innan jag fyller fyrtio
• Planera julklapps inköp
• Tvätta filtret i köksfläkten
• Rädda planeten Tellus

Som sagt, det är mycket nu. Vår planet håller på att gå under. Nu är det på allvar och kris på riktigt. Inte som innan då det bara var ett diffust hot i en lika diffus framtid och alla storföretagens fel. Över en natt har ansvaret för planetens överlevnad flyttats över till den lilla individen och det kommer att vara delvis mitt fel om Malmö svämmas över av vatten om si så där en femtio år. Det är ganska tungt att bära på ett sådant ansvar och jag vill protestera mot att ingen sa någonting tidigare.

Här är det ganska lätt att tappa förståndet och panikera. En naturlig reaktion skulle kunna vara att oroa sig i några dagar med ett dåligt samvete utan dess like som dränker all livslust och som gör en så handlingsförlamad att man tillslut tvingas att förtränga hela problemet. Det vill säga, göra som man gör med köksfiltret, skriva upp det på "to do"-listan och hoppas att det försvinner av sig själv, att man orkar ta tag i det i en framtid eller att det kommer en superhjälte och löser hela problemet.

Men så kan man ju inte hålla på. Förtränga problem, oroa sig, vältra sig i dåliga samveten, förlamas och vänta på superhjältar. Det måste finnas andra sätt att betrakta verkligheten. Garnnystanet som vi kallar våra liv är hårt intrasslat och jag undrar om vi verkligen löser upp rätt knutar. Att börja med att rädda planeten Tellus kanske inte är att börja i rätt ände. När vi inte ens orkar tvätta ett fläktfilter kanske vi ska börja med att lösa lite lättare uppgifter först.

Det kanske är fel taktik att begära av en befolkning, som till stor del är deprimerade till den grad att vi inte kan sköta våra vardagar utan antidepressiv medicinering, droger eller annan galenskap, att vi ska rädda planeten, helst innan morgonkaffet. När man lägger ett sådant ansvar på redan utmattade individer kommer det bli massförträngt och försvinna till en hemlig ort. Det blir som med galna kosjukan, fågelinfluensan, Peter och vargen och alla andra liknande domedagsprofetior, det paketeras in i en ännu större förträngning som i slutändan förvandlas till det största dåliga samvetet i mannaminne.

Jag känner mig själv väl vid det här laget. Jag vet att när jag är full av positiv energi skriver jag en Sourze-krönika på en halvtimme en söndagsmorgon, jag hinner tvätta fläktfiltret innan det är dags att gå ner i tvättstugan och jag har full koll på resten av mitt liv. När jag är glad och harmonisk känns det som om jag skulle kunna rädda planeten Tellus på en eftermiddag. Säg bara vad jag ska göra!

Superhjältar har inte tid till att känna sig otillräckliga och vältra sig i meningslöst oroande. Superhjältar går inte på lyckopiller. De tar inte kokain på efterfester och de är inte rädda för att tappa ansiktet. De slåss och kämpar för det de tror på och lite då och då räddar de planeten. När vi börjar i rätt ände och hittar harmonin i vår vardag kanske vi inte kan bli superhjältar över en natt, men vi kan bli vardagshjältar som gör så gott vi kan. Vi sorterar våra sopor, vi tvättar våra fläktfilter, vi röker mindre, vi stänger av TV´n med strömbrytaren och vi löser våra problem utan att förlamas. Jag tror att det kan räcka ganska långt, till en början med i alla fall.

Av Jenni Berndtson 07 nov 2006 10:54